OKTOBER
Höstens färgexplosion
När jag kliver in i höstens bokskog och solljuset silas genom det guloranga lövverket får jag, som annars inte tar ett steg i onödan, en oemotståndlig lust att springa och hoppa. Orange lär ju vara energins och rörelsens färg, och kanske ligger det faktiskt en sanning i det där med färgterapi – färgernas direkta påverkan på vårt humör och vår kropp.
Trädgårdens subtila nyanser
Hemma i trädgården är färgskalan visserligen mer dämpad men här och var gnistrar det fortfarande till. Nyponen sitter kvar som röda smycken på grenarna. Plommonträdens blad har fått en mjukt neapelgul ton och vildvinet glöder intensivt mot planket. Den klara, frostiga höstluften och det sneda och sömniga ljuset förstärker färgupplevelsen ytterligare. Jag plockar upp ett vildvinslöv, djupt rött, och håller det mot ljuset; det blir nästan glödande i min hand.
Rött – mer än bara en färg
Det är något särskilt med rött. Jag tänker på de där allra första röda tulpanerna om våren och på vallmo som lyser starkt mot gräsets gröna höst eller sommar. Och man kan inte förneka känslan när man ser de första röda smultronen, eller röda rosor som står i blom. Rött leder tanken till livskraft, begär, men också till blod. Otaliga är de berättelser och myter där röda blommor vuxit upp på platser där oskyldigt blod spillts. Enligt en gammal legend blev just vallmon röd när Jesus dog på korset – blommorna, som då var vita, öppnade sig och lät bloddroppar från hans händer och fötter falla på kronbladen, slöt sig och bar därefter för alltid på den röda gåvan.
Färgens roll för överlevnad och välbefinnande
Att kunna särskilja färgnyanser i naturen har en gång varit avgörande för människans överlevnad. Det ena gröna bladet var giftigt, det andra ätligt. Idag behöver vi inte längre våra färginstinkter på samma livsavgörande sätt, men känslan för färg sitter djupt kvar. Ur ett evolutionärt perspektiv är det faktiskt inte länge sedan vi åt ”direkt ur naturen”.
Vetenskapen om färger och känslor
”Färger är i första hand ett medel att påverka själen”, sa den ryske konstnären Vassily Kandinsky, och det är lätt att hålla med när rött mot grönt väcker sådan lust och skaparglädje inom mig. Det är därför jag gärna drömmer om röda äpplen – James Grieve, Katja, Alice – och mörkt blodröd narcisstobak mot häckens djupgröna blad. Eller om den cinnoberröda salvian ’Lady in red’ som lyser bland de grågröna lammöronen. Rött väcker känslor av livslust, energi och skaparglädje, men även av oro, aversion eller rädsla när det kopplas till blodpölar eller giftiga flugsvampar.
Vetenskapliga experiment med försökspersoner visar också att rött ljus faktiskt påverkar kroppen fysiologiskt: andningen och blodtrycket ökar, liksom adrenalin och blodsockernivåer. Rött aktiverar helt enkelt kroppens försvar och stärker beredskapen. Färgpsykologen Karl Ryberg skriver i boken ”Levande färger” att vår rädsla för rött grundas i den urgamla kopplingen mellan blod, livsfara och varningssignaler – en överlevnadsinstinkt som vi bär kvar än idag.
Vad är egentligen färg?
Färg är, i själva verket, reflekterat ljus. De färger vi ser på ett rött äpple är de ljusbara våglängder som inte absorberas av äpplets yta – därför är äpplet egentligen alla färger utom rött!
Varför blir bladen röda?
Vad gäller höstens sprakande lönnlöv och eldröda vildvin är det sockerarter i löven – vilka stannar kvar efter att trädet upphört att sända näring – som ger den röda färgen. Kalla, torra nätter och soliga dagar förstärker denna effekt, och får trädtopparna att explodera i eldiga nyanser. Det gula pigmentet finns där hela tiden under sommarhalvåret, dolt av klorofyllets gröna, men träder fram först när klorofyllet bryts ner på hösten. Tänk ändå – trots all forskning har ingen hittat någon praktiskt evolutionär anledning till höstens färgprakt när löven slutar producera klorofyll. Det är snarare ett slumpartat underverk och en fullständigt gratis form av färgterapi!
Vill du läsa mer om naturens färger och höstens skiftningar i trädgården, se gärna artikeln om September.