MARS

När de första lökväxterna börjar blomma på våren slås jag av hur väl de svarar mot min vinterblekta själs behov av sinnlighet. Med starkt gult och rött lyser tulpanernas stora kronor på saftiga stjälkar.

Vårlökar för alla sinnen

Ljusgula påskliljor avtecknar sig mot ännu kala buskar. Lila, vita och gula krokusar vecklar ut sina stora skimrande kronblad ovanför grågult fjolårsgräs. Vilken tur att vårlökarna är just så snudd på överdrivna i färg och form som jag vill att de ska vara. Efter vinterns färglösa eon behöver mina sinnen maximal stimulans. Och utan att veta om det ger mig lökväxterna starka färger, ljuva dofter och frodig växtlighet.

Människans förtjusning i blommor

Men varför tycker vi människor – de flesta av oss i alla fall – så mycket om blommor? Att fjärilar och andra insekter dras till blommor har sin förklaring i pollinationens tjänst, men att vi människor känner glädje av att ha blommor i vår närhet – vilken Darwin kan förklara det? Finns det någon för naturen praktisk anledning, eller är det något vi så att säga fått på köpet? Jag kan bara tacka och ta emot i så fall.

Historisk bakgrund till blompraktens betydelse

Kanske kan man spåra en förklaring långt bakåt i människans förhistoria, när vi levde i samklang med naturen. Vår förmåga att uppleva färg och doft har sannolikt haft stor betydelse för överlevnad – färger och dofter är naturens språk, och att kunna urskilja minsta nyans kunde vara avgörande. När blommande växter, våra kära vårlökar inräknade, dök upp på jorden för mer än hundra miljoner år sedan, förändrade de landskapet och lade grunden för den mångfald vi idag njuter av. Det har till och med visat sig att blommande växter, angiospermer, kan ha funnits redan under juraperioden, långt tidigare än man förr trott, och att det första blomman förmodligen var både praktfull och mångsidig.

Genom människans historia har blommor gett upphov till egna föreningar och sällskap, och vissa sorter har fått extra mycket uppmärksamhet – kanske just därför att de sticker ut i färg och form. Tänk rosor med sina långa släkttavlor, och fuchsians exklusiva förädling. Men finns det någon akvileja-förening? Eller förgätmigejens vänner? Oftast är det de mest iögonenfallande arterna som älskats och samlats på genom tiderna.

Blommor som status och passion

Pionen – möjligen den äldsta odlade blomman av alla – var uppskattad redan i Kina före vår tideräknings början. Romarna beundrade rosens skönhet och lät dess kronblad regna över golv, bord och fontäner vid högtider. Det holländska 1600-talet drabbades av ren och skär tulpanfeber, där en enda löks värde kunde mätas i förmögenheter. Dahlian invandrade från Sydamerika först på 1700-talet men blev snabbt så eftertraktad, särskilt i Frankrike, att plantor kunde bytas mot diamanter.

Trädgårdshistorien är dock inte bara full av passionerad blomsterhyllning. Under perioder har växternas prakt fått stå tillbaka för deras nytta, och först under 1800-talet blev det vanligt att lägga an trädgårdar för skönhets skull i Sveriges folkhem.

Mellan nytta och nöje

Så har blomman – liksom hela växtriket – alltid pendlat mellan roll som nyttig och onyttig, mellan brödföda och ögonfägnad. Hasse och Tages sketch ”Nu vaknar naturen” (ur Svea Hund) påminner humoristiskt om just detta när köksväxterna retar den granna och ”onyttiga” rosen (Monica Zetterlund), tills maskrosen (Tommy Körberg) förälskar sig i henne och Gösta Ekmans nöjda bi får pollinera dem båda. ”Tror du kanske människan, utan skönhet leva kan?”, sjunger kören.

Jag tror inte det. Och jag gläds åt de tulpaner – alldeles vanliga och billiga – som rådjuren lämnat. Ibland räcker det. Och skulle jag längta efter mer inspiration, kan jag alltid blicka tillbaka till en tidigare månad och återuppleva förväntan inför vårens första blommor: Läs också FEBRUARI.