Korneller

Korneller - lysande färger i vinterrabatten.

Rysk kornell, Cornus alba (syn. C. alba ssp. tatarica), tillhör ett eget släkte, Cornaceae, med ca. 40 arter lövfällande småträd, buskar och några perenner.

Rysk kornell kommer som namnet säger, från Sibirien och Manchuriet och finns även i Nordkorea. I Sverige kan man ibland påträffa den förvildad. Enligt sitt ursprung är det fråga om en härdig växt, hos oss till zon 6 för den rena arten.

Den är en stor, upprättväxande, lövfällande buske, upp till 4 meter hög och nästan lika bred. De motsatt växande bladen är klargröna med ljusare, grågrön undersida, långsträckta och långspetsade, ca. 6 cm långa. Den rena arten odlas dock sällan, då det finns många vackrare namnsorter, som nästan helt har tagit över.

Kornellen har ett grunt rotsystem som är väl förgrenat med en stor andel fina rötter. Den blommar i juni-juli med gulvita blommor som sitter i flocklika knippen. Blommorna åtföljs av mer eller mindre vitaktiga eller ljusblåa, bärlika stenfrukter som sitter kvar länge på hösten. Även fåglarna uppskattar bären.
Buskarna kan användas till häckar, som solitärer och buskage.

De mest uppseendeväckande namnsorterna är de med röda och gula grenar. De lyser verkligen upp i den annars ganska färglösa vinterträdgården och förtjänar därmed en framträdande plats. Att många har dessutom en lysande höstfärg och vackra bär gör inte saken sämre. Växer bäst i varm, humusrik, väldränerad jord som inte är för torr, från full sol till halvskugga.

Sorter: 

'Sibirica' och 'Siberian Pearls' kallas korallkorneller, då de har lysande röd bark. Bästa färger har de unga skotten, så det lönar sig att hålla buskarna vid bra växt genom att gallra bort de äldsta grenarna med några års mellanrum. Det stimulerar busken att bilda nya skott.

'Sibirica' är den härdigare av dessa, t.o.m. zon 7 i skyddat läge. Upp till 3 m hög.

'Siberian Pearls' är lika hög men kompaktare, blommar bra och sätter pärlvita, vackra frukter. Härdig till zon 6 ungefär.

Ytterligare korallkorneller är den med vitbrokiga blad, 'Sibirica Variegata', zon 4, samt den med gulbrokiga blad, 'Spaethii', zon 5.

De är bra växter för sena blomsterarrangemang med sina vackra frukter och röda stammar. De brokbladiga kan även användas i sommararrangemang för sina blads skull.
Höstfärgen är varierande under hösten, men till sist blir den vanligen lysande purpurröd.

Även sorten 'Argenteomarginata' (syn. 'Elegantissima') som på svenska kallas vitbrokig kornell, har vitvariegerade blad, men den har inte så lysande röda stammar som korallkornellen, utan mörkröda, senare svartröda. Gul/ljusbrun höstfärg och ljusblåa frukter. Blir upp till 2,5 m hög och går till zon 4.

Snarlik men med gulbrokiga blad är 'Gouchaultii'.

'Aurea', guldkornell, har lysande gulgröna blad som på hösten får en ännu varmare gul nyans. Rödaktig bark, vita blommor och vitaktiga bär. Zon 4.

'Kesselringii', blodkornell, är en 2-3 m hög buske som växer upprätt, brett och lite förgrenat. Den har svartbrun bark och 4-8 cm långa, brungröna blad som senare blir blågröna. Gul höstfärg och ärtstora, runda, vita till ljusblåa frukter.Zon 4.

Nära släktingen videkornell, Cornus stolonifera, (syn. C. sericea) är liknande till växtsättet och till blad och blommor. Den har dock sämre höstfärger än ryska korneller.

Videkornellen kommer från Östra Nordamerika och är en ca. 2 m hög buske med delvis nedliggande, bågböjda, ofta rotslående grenar. Zon 5.

Av den odlas den rena arten med något rödaktiga stammar nästan inte alls. Namnsorten 'Flaviramea', gullkornell, med sina lysande gula grenar är desto mer populär.

Ytterligare namnsorter är 'Kelsey' syn. 'Kelsey's Dwarf', tuvkornell, en bara 1,5 m hög, smal buske, zon 4.

'Kelsey Gold' har vackra gulgröna blad. Zon 3.

'Lans' är också halvannan meter hög, zon 3.

'Silver and Gold' är brokbladig med vitbrpkiga blad och gula vintergrenar. Zon 2-3.

Lite högre är 'Wayland', ca. 2.5 m, och eventuellt lite härdigare, kanske upp till zon 4.

Skogskornell, hårdved, Cornus sanguinea, är ytterligare en liknande buske och finns vildväxande i södra Sverige.
Den är en upp till 4 m hög, anspråkslös buske med rödbruna grenar, motsatta håriga blad med röd höstfärg, vita blommor med något oangenäm doft i flocklika knippen och mörkt blåsvarta, bärlika stenfrukter. Den skjuter ofta rotskott och kan därför bilda stora bestånd.

Den rena arten odlas just inte, men det finns några vackra namnsorter:

'Midwinter Fire', 'Winter Flame' och 'Winter Beauty' är alla upp till 3 m höga buskar med orangegula grenar med röda toppar och gulgröna blad. Små vita blommor på försommaren och knippen med mörkt purpurfärgade frukter på hösten. Frukterna är inte särskilt vackra men fåglarna gillar dem.

Cornus alba 'Sibirica'

Cornus alba 'Sibirica' på våren

Cornus alba 'Sibirica' på vintern

Cornus alba 'Gouchaultii' på senhösten

Cornus alba 'Variegata'

Blad, gulbrokig kornell

Cornus stolonifera 'Flaviramea'

Cornus s. 'Flaviramea', stammar