Gladiolus är höstens snittblomma
Från Blomsterfrämjandet
Namn: Gladiol (Gladiolus x hortulanus)
Familj: Iridaceae, svärdsliljeväxter.
Ursprung: Asien, Afrika och Medelhavsområdet, de flesta som säljs är hybrider.
Färg: Alla färger utom riktigt blå, även tvåfärgade.
Beskrivning: Gladiolus från latinska gladius, svärd, efter sin svärdlika bladform
hortulanus - från latinska hortus, trädgård.
Bakgrund: Knölväxt som blivit en mycket populär höstblomma, finns dock i butik under hela året. Stängeln blir upp mot en meter lång och har stora blommor strödda längs stjälken.
Egenskaper: De allra flesta gladioler är doftlösa.
Sorter: Hybriderna har delats in i olika grupper. Butterflyhybrider eller fjärilsgladiol, en graciös grupp med stjälkar som blir 70 - 120 cm höga, den har ganska små och krusiga blommor.
Primulinus-gruppen, minigladiol, får 40 - 90 cm höga stänglar med små och glest placerade blommor.
Nanus-gruppen, miniatyrhybrider eller dvärggladiol är lika höga som primuliushybriderna, men blommorna är mindre.
Storblommiga gruppen är, som namnet antyder, en storblommig gladiol vars styva stjälkar kan bli upp till 120 cm höga, de har långa, stora och pampiga blommor, ofta i starka färger.
Skötsel: Ge stjälkarna ett diagonalt snitt och ställ i kallt vatten med näring för att alla knoppar ska orka slå ut. Hållbarheten är mellan 6 och 10 dagar. Köp dem när de nedersta blommorna är helt genomfärgade men ännu inte slagit ut. Ge nya snitt efter en vecka och fyll på med näring och vatten efterhand. Ta bort vissnade blommor, då ökar chansen för knopparna att slår ut.
Användning: Förutom att gladiolusen är en vacker snittblomma används den också som flerårig, dock ej härdig, rabattväxt. Knölarna måste alltså grävas upp och förvaras frostfritt vintertid. Som snittblomma gör den sig, på grund av sina långa stjälkar, bäst i fång i stora vaser.
Kuriosa: Gladiolus är också känd under namnet sabellilja och i romarriket sågs blomman som en symbol för de tappra gladiatorerna.