Den fruktade mördarsnigeln

Det finns historier om trädgårdar där gummistövlar är ett måste för att gå på gräsmattan även en torr och varm sommardag. Marken är nämligen täckt av mördarsniglar. Så illa är det inte överallt men visst ställer de slemmiga krypen till det i våra rabatter och odlingar och tyvärr har de nog kommit för att stanna.

Mördarsnigeln – En utmaning för svenska trädgårdar

Än är det vinter, men så snart plusgraderna kryper uppåt vaknar mördarsniglarna, eller den spanska skogssnigeln som den egentligen heter (Arion vulgaris). När de väl gnuggat sömnen ur ögonen har de endast två mål i livet: att äta och att fortplanta sig. Med ökad kunskap om mördarsnigelns liv kan du förbereda dig bättre inför säsongens kamp.

Ursprunget bakom invasionen

Var kommer mördarsnigeln ifrån?

Den spanska skogssnigeln har sitt ursprung i Spanien och Portugal. Under 1970-talet började den sprida sig i Västeuropa, framför allt genom handel med växter där ägg och små sniglar följde med i jord och rotsystem. Första rapporten i Sverige kom 1975 från Helsingborg. Sedan dess har arten spridit sig explosionsartat, och påträffas nu från Skåne upp till Örnsköldsvik, som är den nordligaste platsen där övervintrande sniglar hittats. Huvuddelen av spridningen sker än idag via jord och plantor, men också genom snigelns egen förflyttning mellan trädgårdar.

Så känner du igen en mördarsnigel

En vuxen spansk skogssnigel är mellan 8 och 13 cm lång. Färgpaletten är bred: från rödbrun, orange och brun till nästan svart. Eftersom deras färg kan variera på detta sätt är det lätt att förväxla mördarsnigeln med både svart skogssnigel och trädgårdssnigel. Trots risken att några ”goda” sniglar ryker med vid bekämpning, är hotet från mördarsnigeln mot andra arter större än risken att vi råkar ta bort nyttiga sniglar.

Varför så många?

Mördarsnigelns fortplantning är smått skräckinjagande. De är hermafroditer, alltså både hanar och honor, och de kan dessutom befrukta sig själva – även om parning mellan två individer är vanligast. En enda snigel kan lägga upp till 400 ägg under en säsong, och från ägg till könsmogen individ tar det blott åtta veckor. De allra flesta dör dock tidigt, särskilt under torra perioder. Vuxna sniglar kryper ner i marken och går i dvala när det är torrt men överlever oftast. Vattnas trädgården eller regnar det, vaknar de till liv igen. Den spanska skogssnigeln lever omkring ett år: vuxna dör under hösten medan unga sniglar övervintrar cirka 10–20 cm ner i jorden. Lyckligtvis klarar inte ägg att övervintra, och riktigt stränga vintrar kan bekämpa en del av beståndet.

Snigelns meny: vad äter mördarsnigeln?

Det enkla svaret: de äter allt. Mördarsnigeln är förödande för våra trädgårdar och ger sig på både grönsaker och prydnadsväxter utan att vara särskilt kräsen. Även starkt doftande växter som kryddor, tagetes och lök går åt. Det är ingen idé att försöka plantera "motståndskraftiga" växter – snigelns aptit och enorma antal gör det till en hopplös kamp. Dessutom äter de gärna varandra – skadade eller döda sniglar avger doftämnen som lockar andra mördarsniglar till platsen och blir snabbt en måltid för artfränder.

Naturliga fiender och ekosystem

Vilka är deras naturliga fiender?

Tyvärr är det få svenska djur som vill ta sig an mördarsnigeln. Deras sega, slemmiga sekret är inte giftigt men synnerligen oaptitligt. Klassiska snigelätare som igelkott och grävling ratar mördarsnigeln, liksom de flesta fåglar. Dock har vissa trastar börjat öppna sniglarna med näbben för att komma åt det mer aptitliga innandömet. Myskankor används ibland med viss framgång på landsbygden, men även dessa kan ibland ställa till skada i trädgården. Höns och grisar kan ta små sniglar, men gör ingen avgörande skillnad för populationen.

Metoder för att bekämpa mördarsniglar

Effektiva och humana bekämpningsmetoder

Många trädgårdsägare vill veta hur man bäst bekämpar mördarsniglar. Att salta sniglar är inte att rekommendera – både växter och miljö skadas, och djuren lider onödigt mycket. Flera effektivare och mer humana metoder finns:

Plocka och avliva dem för hand med sax eller sekatör (helst ca 5 mm bakom huvudänden), och gräv ner de döda sniglarna så de inte lockar fler.
Döda genom hett vatten (doppa snabbt, gräv sedan ner).
Frys in sniglarna innan de grävs ner.
Använd järnfosfat (godkänt svenskt snigelmedel) gärna i så kallade Snigelbarer. I Snigelbaren skyddas medlet från regn och fåglar, och sniglarna återvänder själva till sina gömslen för att torka ut. Enligt erfarenhet kan du då spara upp till 80 % av snigelmedlet.

Snigelbaren är ingen fälla – ingen hantering av levande eller döda sniglar krävs – och är aktiv dygnet runt. Vid täckodling och kompostering kan du placera barer i kanten respektive ovanpå komposten.

Status, spridning och framtid

Trots omfattande bekämpning har mördarsnigeln etablerat sig permanent i Sverige, särskilt i södra och mellersta delarna. Antalet varierar mycket mellan regioner och år, men arten väntas vara ett långvarigt problem för både villaägare och jordbruk. Framtidens lösning tros ligga i en kombination av manuella åtgärder och medel som järnfosfat.

Hjälp och vidare läsning

Om du är osäker på vilken snigelart du hittat i trädgården kan du få hjälp med artbestämning via Göteborgs Naturhistoriska Museum – det är dessutom helt kostnadsfritt.

För mer information om snigelbekämpning, deras fiender och effektiva tips, besök gärna Odla.nu:s guide om mördarsnigeln.

Viktiga punkter:

Mördarsnigeln kommer från Iberiska halvön och har spritt sig snabbt över Sverige, främst p.g.a. människans handel med växter.
Deras stora fortplantningsförmåga och allätande aptit gör dem till ett av våra största trädgårdsproblem.
Få naturliga fiender och tålighet mot väder gör att arten sannolikt är här för att stanna.
Effektiv bekämpning innebär framförallt att plocka och avliva sniglar samt använda godkända snigelmedel på rätt sätt.

Vill du läsa mer om ämnet eller få hjälp, börja hos ditt närmaste naturhistoriska museum eller på pålitliga trädgårdssajter som Odla.nu.