Palsternacka

Pastinaca sativa
Apiaceae

Utseende och ursprung.
Palsternacka har odlats i Sverige sedan 1600-talet och härstammar från vildpalsternackan som växer vild i stora delar av Europa. Den är mycket lättodlad och härdig. Det finns långa och halvlånga former av palsternacka. Den har en gulvit, morotsformad pålrot med bredflikiga blad och gula blommor. Köttet är gulvitt och något poröst med en kryddig, parfymaktig smak.

Växtplats och jordmån.
Palsternacka är inte speciellt krävande vad det gäller jorden men en djup, mullrik något lerhaltig jord med ett pH-värde på 7,0 är att föredra. Precis som när det gäller morötter bör man vid odling av palsternacka undvika jord som innehåller mycket sten eftersom den då har en benägenhet att grena sig.

Sådd och såtid.
Sådden ska göras så fort jorden reder sig eftersom fröna gror långsamt, 18-25 dagar. Sådjup 1-2 cm, gallringsavstånd 8-12 cm och ett radavstånd på 30-40 cm. Fröna har dålig grobarhet och man bör därför aldrig använda gamla frön.

Allmän skötsel.
Ogräsrensning, luckring och bevattning.

Gödsling.
Palsternacka är inte speciellt näringskrävande.

Skadeinsekter och sjukdomar.
Palsternackan är i regel problemfri.

Skörd.
Palsternackan skördas efter behov och kan stå kvar på växtplatsen så länge jorden är tjälfri.

Näringsinnehåll.
100 g palsternacka innehåller 35 kcal, 25 mg C-vitamin och 0,5 mg järn.

Förvaring.
I lådor med fuktig sand i jordkällare eller liknande.
Palsternackan kan också stå kvar på odlingsplatsen om man kupar jord över den, eller på annat sätt täcker den.

Användningssätt.
Kokt i soppor, grytor och gratänger.

Sortval.
White Gem är den vanligaste sorten. Den ger en bra skörd och är lagringsduglig.

Palsternacka