Kålrot

Brassica napus ssp. napobrassica
Crusiferae

Utseende och ursprung.
Kålroten hör rent botaniskt till kålväxterna, men som köksväxt räknas den till rotfrukterna. Kålroten är en rätt ny köksväxt och omnämns första gången i skrift 1620. Kålroten är en lättodlad köksväxt som kan odlas i hela landet. Den ätliga delen utgörs av den uppsvällda huvudroten.

Växtplats och jordmån.
Kålroten kan odlas på de flesta jordar även om en lerjord med ett pH-värde på 7,0-7,5 är att rekommendera.

Sådd och såtid.
Kålrötter sår man normalt direkt på friland så fort jorden reder sig. Sådjup 1 cm, plantorna gallras till 15-20 cm med ett radavstånd på 40-50cm.

Allmän skötsel.
Ogräsrensning, luckring och vattning vid behov. Överdriven bevattning gör att kålrötterna lätt blir för stora.

Gödsling.
Stallgödsel som brukas ner på hösten. Ett överskott av kväve ger en ökad bladmassa och sprickbildning i rötterna.

Skadeinsekter och sjukdomar.
Jord- och bladloppor, samt kålfluga och kålbladlus kan göra stor skada på kålrötterna. Täckning med fiberduk vid sådd, och genom att spruta angripna plantor upprepade gånger med kallt vatten kan ha god effekt. För att undvika klumprotssjuka bör ett strikt växelbruk tillämpas.

Skörd.
Skördas under hösten med huvudskörden i oktober. Låt inte kålrötterna stå kvar för länge eftersom de lätt blir träiga och spricker, dessutom är de förhållandevis frostkänsliga.

Näringsinnehåll.
100 g kålrot innehåller 30 kcal, 25 mg C-vitamin samt järn, kalcium och fosfor.

Förvaring.
Kålrötter kan lagras länge i frostfri jordkällare eller stuka.

Användningssätt.
Framförallt i rotmos men även i soppor och grytor.

Sortval.
Det finns ett fåtal likvärdiga sorter att välja mellan. Vanligen skiljer man mellan matkålrötter, med grön överdel och foderkålrötter som har en blå eller violett överdel och en något kraftigare smak.

Kålrot