Hallon

Rubus idaeus
Rosaceae

I Sverige har man odlat hallon sedan medeltiden. På den tiden använde man de vildväxande sorterna. Numera odlar man olika korsningar av underarter. Röda hallon är vanligast, men det förekommer även gula sorter.

Hallon bildar en halvbuske som blir 1-1,8 m hög. Bär bildas på tvåårsskotten. De fruktbärande skotten dör efter fruktsättningen. Hallon blommar under en stor del av sommaren.  Blommorna är självfertila.  Hallonen mognar successivt från slutet av juli. Redan första året efter planteringen ger de en bra skörd.

Odlas helst på kalkfattig men mullrik mark. Ett pH-värde omkring 6.0 ger bra skördar. Kvävegödsling uppskattas. Bäst är tillförsel av brunnen stallgödsel, vilket innehåller en allsidig näring. Eftersom hallonbuskarna blir ganska höga bör de odlas på en vindskyddad plats. Ett soligt läge rekommenderas, då bären blir bättre utvecklade och får en godare smak.

Det går bra att plantera hallon både vår och höst. Avståndet mellan plantorna bör vara 70-80 cm och ca: 1,5 m mellan raderna. Man bör vara försiktig vid planteringen så att inte knopparna vid rothalsen skadas. Det är nämligen de som blir de nya skotten. Man får inte heller sätta plantorna för djupt, då tillväxten kan hämmas. Efter planteringen vattnar man ordentligt. Äldre plantor kan delas tidigt på våren och planteras på annan plats. Det går även att använda rotbitar och örtartade sticklingar till förökning.

De flesta hallonsorter måste bindas upp. Enklast är att spänna järntrådar mellan kraftiga störar och sedan fästa hallonskotten vid dem med snören eller använda dubbla trådar. Växer skotten väldigt mycket kan man toppa dem vid en höjd av 1,5 m.

De skott som växer upp under året, ger bär följande år. Skotten som gett bär skärs bort efter skörden. Gallra då också de nya skotten om det behövs. Spara 6-7 fina skott. För att undvika sjukdomen hallonskottsjuka, klipper man efter skörden ner skadade fjolårsskott och årsskott med tecken på angrepp. Drabbade plantor får violettbruna fläckar kring årsskottens blad- och knoppfästen. Senare övergår färgen till grått med svarta fläckar.

Hallonmask, som egentligen är larven till skalbaggen hallonänger, drabbas man ofta av när man odlar hallon. Äggen kläcks vid blomningen. Larverna lever i fruktfästet och följer med vid plockningen. Skalbaggen är liten och grå och man kan plocka bort dem när de klättrar längs med skotten.

Hallonen skördas när de lätt lossnar. Används till sylt, marmelad, gelé, saft och likör. Och givetvis färska med glass eller grädde och till tårtor.

Några sorter:

• Ariadne*, röda bär, fin smak, skörd ngn vecka före Autumn Bliss. Zon I-II

• Asker, små röda bär, fin smak, härdig. Zon I-VI

• Autumn Bliss*, stora röda bär, fin smak, ger sen skörd. Zon I-II

• Golden Queen, ljusgula bär, fin smak. Zon I-IV

• Mailing Exploit, stora röda bär, syrlig smak, medelsen. Zon I-III

• Maria, korta, rödaktiga, kraftiga skott, många men små bär, smaken påminner om vildhallon. Zon I-III

• Meeker, medelstora, söta bär. Zon I-II

• Muskoka, härdig, små, mörkröda bär, syrlig smak. Zon I-VI

• Preussen, vanlig, stora ljusröda bär, ganska söt smak, medeltidig. Zon I-V

• Veten, mörkröda bär, syrlig smak, medeltidig. Zon I-IV

  * Hösthallon, ger skörd på ettårsskotten. Zonkarta

Hallon