Vinranka
Månadens Växt i juni 2000 är Vitis
Odla egna vinrankor för frukt och prydnad
En egen vinranka i trädgården ger en spännande känsla av Medelhav, med frodig grönska och härliga frukter. Nya sorter kan odlas i stor del av landet. Vinrankan har valts till Månadens Växt i juni.
Det finns många ställen i en trädgård som riktigt längtar efter en klängande växt som prydnad och skydd. Husväggar, uthus, altaner, murar, garage överallt finns lämpliga ställen. Ibland kanske tanken snuddar vid en egen vinranka men man skjuter det ifrån sig. Inte kan man ha vinrankor i vårt klimat, inte utan växthus väl.
Men det är just vad man kan. Det är sällan problem med att få rankan att växa och bli stor och vacker. Problemet är att vissa somrar hinner inte frukterna mogna. Men bor man i södra Sverige klarar sig de traditionella sorterna riktigt bra. Bor man i mera utsatta lägen kan man prova någon av de nyare s.k. labruska- sorterna, som har korsats fram de senaste åren.
Kanske ska man tillägga att det krävs en del arbete och ett varmt och soligt läge för att man ska få riktigt fina druvor. Men även en liten skörd är belöning nog. Dessutom är vinrankan så vacker, när den tillåts breda ut sig över en vägg att den är en skönhetsupplevelse i sig.
Klättrande lian
Vin är ett stort släkte med många arter och en av de viktigaste odlade växter vi har. Man har odlat vinrankan länge och vildformer finns i Sydeuropa och delar av Nordeuropa. Växten är en lövfällande klättrande lian, som håller sig fast med hjälp av kraftiga klängen i ojämnheter på bark, på grenar eller där människan hjälper till med trådar, spaljéer m m. Blommorna är oansenliga men hos några arter har de behaglig doft. Frukterna är ett slags bär, ovala, runda, gulgröna, blå eller rödaktiga, beroende på sort. Bladverket är kraftigt och på sommaren vackert grönt, på hösten övergår det i härliga färger av rött och purpur.
Det är vanskligt att ange hur långt upp i landet man har glädje av dessa sorter. I skyddade lägen klarar sig plantorna till Uppsalatrakten, men där hinner druvorna sällan mogna. Här får man se vinrankan som en prydnadsväxt. Men om man varma höstar som den gångna, kan skydda dem med t ex gamla glasfönster, så kan det ge det där extra lilla som behövs för att förlänga säsongen.
Staket-druvor
De senaste åren har man fått fram nya korsningar som passar för nordligare trakter. I USA finns en art som heter labruskadruva, Vitis labrusca, som är tålig och härdig men som ger små kärva druvor. Dessa har man korsat med klassiska druvor och på så sätt fått fram en vindruva som är god och som utvecklas så tidigt att den hinner mogna hos oss. Även från Lettland har vi fått sorter, där den härdiga druvan ingår.
Labruskadruvorna kallas också populärt för staketdruvor eftersom de inte behöver bindas upp bara de har ett staket eller annat stängsel att klättra på. Rankorna har ett kraftigt växtsätt och kan ge en rent medelhavsk inramning. Med tiden ger de också riklig skörd av kanske inte så stora men söta och goda druvor. Upp till 25 kilo från en planta har rapporterats.
Det finns också vinrankor som odlas helt som prydnad. En av de vackraste är rostvin, Vitis coignetiae, som under sommaren har hjärtlika gröna blad som på hösten övergår i en fantastisk roströd färg.
Olika jordkrav
Vindruvors rotsystem är både djupgående och rikt förgrenat. Vanliga druvor planteras i en djup, mullrik, gärna kalkrik jord med gott näringsinnehåll. Labruskasorterna kräver samma mullrika jord, men den ska vara kemiskt sur, alltså samma som till rododendron. Gör en ordentlig grop till dem med okalkad torvmull eller naturjord. Kring "fötterna" kan man sätta amerikanskt blåbär, azalea, ljung eller andra surjordsväxter.
Det är en härlig känsla att skörda druvor från egna vinrankor.
Foto: PPH
Månadens Växt
Ett samarbete mellan Plant Publicity Holland och svenska garden- centerorganisationer.
