Våriris
Det är alltid lika hjärtknipande när de första våririsarna lyckas gräva sig fram ur jorden och öppnar sina lysande kungsblåa blommor mot solen! Då känns det som våren verkligen har kommit.
Våririsen och dess kusiner tillhör gruppen knölbildande irisar. De kan med fördel odlas i stenpartier och intill husväggen med god dränering. Jorden måste vara sandhaltig och genomsläpplig, för stående vatten ger lökarna en kort livslängd.
Man kan också skynda på våren och driva knölar av våriris i kruka och låta dem blomma inomhus eller på utebordet, beroende på vädret. Sedan kan man plantera dessa i trädgården när våren väl har kommit och så blommar de år efter år.
Våririsen, Iris reticulata, blommar mycket tidigt, i södra Sverige redan i slutet av februari - början av mars beroende på hur vintern är. Den växer vild på torra bergssidor i Kaukasus.
Blomsterstjälken är ca. 10 cm hög och blomfärgen är, beroende på namnsort, olika nyanser av blått samt vit med orangegul fläck. Det finns många namnsorter. De gräsliknande, smala bladen som växer fram senare på våren, kan bli 40 cm långa. De vissnar sedan ner under sommaren. Zon 3.
Kusiner till våririsen som kan odlas på friland hos oss är snöiris, Iris histrioides, den något ovanliga samarkandiris, Iris magnifica och vintergäcksiris, Iris danfordiae.
Snöirisen är liknande våririsen och blommar samtidigt med stora, ofta himmelsblåa blommor. Även den är härdig till zon 3.
Även samarkandirisen är mycket lik våriris och blommar samtidigt med den.Vintergäcksirisen är något högre, upp till 15 cm hög och blomfärgen är solgul. Bladen kommer strax efter blommorna. På sommaren, när de smala bladen har vissnat ner, bör den "sommarbakas", dvs. stå fullständigt torrt och varmt.
Man kan t.ex. lägga en taktegelpanna över växten så att det inte regnar i den, men täckningen ska ändå vara luftig. Den ska också stå så att all vatten snabbt rinner bort från platsen, alltså mycket väldränerat. Med ordentlig "sommarbakning" och väldränerad växtplats kan även den klara zon 3.