Turkisk Ginst

Månadens Växt i maj 2001 är Turkisk Ginst, Genista lydia

HAV AV GULDGULA BLOMMOR PÅ LÄTTSKÖTT TURKISK GINST

En lättskött buske som fullkomligt väller ut till lågväxande gula kuddar är turkiska ginst, vald till Månadens Växt i maj. Just nu står buskarna som allra vackrast med tusentals små fjärilsliknande blommor, som ser ut att lyfta i vinden.

Det finns växter som har något speciellt, något som gör att man tittar till en gång extra. Till dem hör turkisk ginst, en lågväxande blomsterbuske med utbrett växtsätt. Den är ganska ny i våra trädgårdar men har snabbt blivit populär, för sin förnöjsamhet och sin blomkraft. Från en liten planta ena året breder den snart ut sig dekorativt i en slänt, ett stenparti eller över annan trist yta. Får den växa fritt så har den ett naturligt lågt och halvklotformat växtsätt.

Men turkisk ginst gör sig också fint i samplanteringar. Man kan t ex sätta samma några i en grupp eller tillsammans med barrväxter och annat vintergrönt. De gör sig fint tillsammans med ljungväxter. Man kan också låta buskarna växa tätt, som skydd mot nyfiken insyn, i en rundel eller på andra platser där man vill ha en dekorativ gränsmarkering. Då blir buskarna högre, upp emot en meter och de tättväxande grenarna flätar ihop sig till ett vackert, men ganska ogenomträngligt buskage.

Ärtblommor
Växtens s.k. vetenskapliga namn är Genista lydia. Vad som förvillar är att Genista betyder ginst, medan många av de arter vi kallar ginst, t ex den i Sverige vildväxande harginsten, hör till släktet Cytisus. Botanikerna ser tydliga skillnader mellan släktena, men det gör inte den vanlige trädgårdsamatören. Inom båda släktena finns låg- och högväxande buskar och alla har de för ginstväxterna så karaktäristiska små fjärilsliknande ärtblommor, som när de mognar övergår i större eller mindre baljor.

Turkisk ginst börjar blomma i maj och blomningen varar flera veckor. Blommorna är kraftfullt postgula och de nederst på grenarna slår ut först. Snart översållas hela busken och på lite äldre plantor står blommorna snart som en flera kvadratmeter stor sky. De grågröna grenarna är tunna och elegant hängande. De unga skotten är mjuka och vackert gröna.

Till Cytisus-gruppen hör också färgginst, Genista tinctoria, vars gula färgämne förr användes till att färga tyger. Färgginst har ett mera upprätt växtsätt och breder inte ut sig på samma sätt. Under sommarens första hälft står de klargula ärtblommorna i korta spiror i änden av de gröna grenarna. Färgginst är särskilt fin i samplanteringar med ljung och som låg häck eller avslutning av ett buskparti

Båda buskarna är mycket härdiga och klarar sig bra till zon IV. De trivs i lite torrare lägen som soliga slänter och magra jordar. Det underlättar också övervintringen om marken inte är för våt. En placering i full sol ger bästa blomning med de nöjer sig också med sol bara halva dagen. Om jorden är kompakt kan man blanda upp den med lite sand vid planteringen och ev. ge en handfull kalk till den uppgrävda jorden.

Turkisk ginst hör till våra allra mest förnöjsamma buskar och efter planteringen behöver den nästan ingen passning. Vattna om det blir mycket torrt, man var återhållsam med näring, som resulterar i mer blad än blommor. Buskarna blommar på fjolårsgrenarna. Om man vill skära tillbaka dem bör man därför göra det på sommaren, genast efter blomningen. Helst ska man bara putsa och ta bort grenspetsar men plantan tål också hård beskärning. Turkisk ginst är en fin representant för Månadens Växt och ett färgglatt inslag i alla slags trädgårdar.

Utmärkelse
Turkisk ginst härstammar ursprungligen från Balkan halvön och har fått sitt genombrott som trädgårdsväxt de senare åren. 1994 fick den det engelska Royal Horticultural Societys utmärkelse som trädgårdsväxt "Outstanding excellense for garden use". Detta har naturligtvis ökat efterfrågan och intresset för växten.

Turkisk Ginst, Genista lydia
Foto: PPH

Månadens Växt
Ett samarbete mellan Plant Publicity Holland och svenska garden- centerorganisationer.