Tidigblommande buskrosor

Från första halvan av maj till början av juni, blommar de tidigaste buskrosorna på mina bredgrader. Mycket handlar det om Pimpinellifoliae-sektionen, både rena arter och deras hybrider.

Buskarna är för det mesta stora, upp till 2 meter höga, mycket taggiga och vanligen småblommiga. Dessa rosor är oftast lättodlade, kräver inte mycket skötsel och är förnöjsamma på olika sorters jordar, dock inte för blöta.

Man kan ha dessa rosor i större planteringar, framför stora buskage och även som solitärer. Då många har tendens att bli "kala" nertill är det dock bra om man har lägre buskar eller yviga perenner framför som täcker det kala partiet.

Soligt läge är att föredra, även om några klarar halvskuggiga lägen, men då blommar de lite sämre. Det vanliga är att dessa rosor är engångsblommande, men det finns några hybrider som återkommer med enstaka blommor senare på sommaren, alltså remonterar.

Det blir många och vackra nypon på många av dessa rosor, så de är vackra även på hösten.
Läs om nyponen i en separat artikel i arkivet.

På de engångsblommande buskarna kan man ju alltid låta t.ex. en clematis klättra och klä busken med ett andra flor fram på sommaren.

Skötseln begränsar sig till gallring av äldre, risiga grenar på våren "när björkarna har musöron" och att man tillför gödning då tillväxten startar på våren.

Rosorna i denna sektion och i många andra grupper med vildkaraktär är tyvärr mycket känsliga för svartfläckssjuka och rosrost, varför de kan vara svåra att odla i hemträdgården.

I Trädgårdsföreningen i Göteborg har man inlett ett försök med helt ekologisk rosodling. Man tror på helhetstänkandet att frisk jord i god balans gör att rosorna förblir friska. Man myllar ner Biobalans, en nyttig svampkultur som finns i handeln numera, kogödsel och torvmull och avstår helt från oorganisk gödning och bekämpningsmedel.

Vi har varit och fotograferat rosor i Trädgårdsföreningen.

Till de allra tidigaste i blom hör rosorna i Foetida-gruppen, turkiska gulrosor. De hör till de få gulblommiga arterna i släktet och har alltid varit mycket eftertraktade.

Rosa foetida, syn. Rosa lutea, turkisk gulros, är en gles, upprättväxande buske med bågböjda grenar med 5-6 cm vida, lätt skålformade, gula blommor längs grenarna. Har en söt men svag doft. Får senare röda, 1,5 cm långa nypon. Växer gärna på torra, magra jordar i varmt läge. Beskäres helst inte alls, endast skadade och risiga grenar tas bort. Zon 6.

Det finns hybrider där R. foetida förmodligen är en av föräldrarna. En sådan är Rosa x harisonii, eller 'Harison's Yellow' som den också heter. Denna är en spontan amerikansk hybrid vars växtsätt är kraftigt och tämligen tätt, med upprätta huvudgrenar och bågböjda sidogrenar. Den blommar med svavelgula, 5-7 cm vida, halvdubbla blommor som doftar gott.
Zon 6.

'William's Double Yellow' liknar mycket föregående, men busken är något bredare och lägre. Zon 6.

'Le Reve' är en klätterros med stora, guldgula, halvfyllda blommor med söt doft. Kan även användas i halvskuggiga lägen. Blommar tidigt, redan i början/mitten på juni, och fortsätter sedan till mitten på juli. Zon 5.

Rosa hugonis, kinesisk gulros, har används mycket till olika korsningar p.g.a. sina fina egenskaper: tätt, gracilt växtsätt med bågböjda grenar, friskhet och härdighet, dekorativa blad och massor med ljusgula, enkla 5 cm vida blommor som inte alltid öppnar sig helt.

En dubbelblommande variant, 'Flore Pleno' finns men är mycket ovanlig. Busken blommar från mitten på maj till mitten på juni och är lättodlad, något skuggtålig och anspråkslös.
Zon 6.

Rosa pimpinellifolia, som gett namnet till hela sektionen, har blad som liknar de hos pimpinellen, Sanguisorba minor, en perenn växt tillhörande rosfamiljen.

Pimpinellrosen finns även vildväxande i Sveriges västra kustområden, där den ofta växer på magra jordar i vindpinade lägen.
Blommorna är enkla, vita, krämvita eller ibland svagt ljusrosa och doftande med gula ståndarknappar. Blommorna åtföljs av talrika, glänsande svarta, runda nypon.
Då busken är härdig och anspråkslös, sällan drabbas av sjukdomar och trivs i magra lägen, har den många användningsområden. Den är stor, kraftigväxande och mycket taggig, så den är en bra skyddsväxt för fåglar och mot salta vindar. Kan användas som en bred, friväxande eller klippt häck. Behöver egentligen inte klippas men yviga, gamla, risiga häckar och buskage kan förnyas genom att slå ner det hela till 10 cm ovan jord med en slåttermaskin! Zon 8.

Några varianter och många hybrider finns, de flesta är friska, stora och yviga buskar.
Den fylldblommiga 'Plena' även kallad 'Finlands vita ros', liknar annars föregående utom att den har just fyllda blommor och sällan får nypon.
Zon 8.

Var. altaica, stor pimpinellros, är på alla sätt större och kraftigare än föregående och de likaså större nyponen är kastanjebruna. Zon 8.

Hybriderna är som sagt, många. Här presenteras några av de mest odlingsvärda.

'Aicha' är en stor, taggig buskros med mycket kraftigt och tätt växtsätt och vackra, stora halvfyllda blommor i mörkgult, som bleknar från kanterna. Doftar friskt och starkt. Kan remontera senare på sommaren med enstaka blommor.
Zon 6.

'Claus Groth' har ljuvligt rödorange/gula knoppar som öppnar sig till lika ljuvligt ljust aprikosrosa blommor med härlig doft. Busken är kraftig och tät med stora blad. Zon 5.

'Double Blush', 'Double Pink' och 'Double White' är mycket lika varandra utom att den förstnämnda är ljusrosa, den andra mörkare rosa och den senare vit. Alla har små, fyllda blommor och får bara enstaka nypon. Lättodlade, förnöjsamma buskar med vacker höstfärg.
Zon 6.

'Frühlingsduft' gör skäl för sitt namn, doftar himmelskt ljuvligt. De stora, dubbla blommorna har en säregen färg: de guldgula knopparna öppnar sig till ljust citron/krämgula blommor med mörkrosa/aprikosrosa inslag. Remonterar ibland på hösten med enstaka blommor. Själva busken är stor och yvig och växer bra i medelgoda jordar. Zon 5.

Till 'Frühlings'-serien hör också 'Frühlingsgold' med stora, enkla, ljusgula, bleknande blommor, 'Frühlingsmorgen' med likaså enkla men ljuvligt rosa blommor med ljusare mitt och 'Frühlingszauber' med karminröda blommor med silvergrå undersida och citrongul mitt i blommorna. Alla tre doftar starkt. Zon 5 för de två första, den sista zon 4.

'Karl Förster' bildar som de flesta andra i denna grupp, en stor, kraftig buske. Bladen är elegant grågröna, matta och läderartade. Blommorna är rent vita med gula ståndare och svag doft. Zon 4.

'Maigold' hör till de moderna hybriderna och är en av de tidigaste i blom. Den växer kraftigt upprätt och kan användas som klätterros. Blommorna är mycket stora, halvfyllda och oregelbundna, skadas lätt av regnet. De orangeröda knopparna öppnar sig till bronsgula blommor med orange inslag. Doftar sött. Zon 4.

'Poppius' är en "finlandssvensk" ros som har ett mycket kraftigt växtsätt, upp till 3 m i södra Sverige. Den är frisk, skuggtålig och vacker. De nickande, skålformade, halvfyllda blommorna är härligt ljusrosa. Rosen är härdig, upp till zon 8, där den dock förblir lägre.

'Single Cherry' är en enkelblommande ros med enkla, körsbärsröda, starkt doftande blommor med stor, dekorativ gul tofs i mitten. På utsidan är blombladen silverskimrande. Senare på sommaren svarta, plattrunda nypon dekorativt utmed de bågböjda grenarna.
Zon 6.

'Staffa' är en riktigt härlig "mormorsros" med fyllda, ljusrosa, bleknande blommor med angenäm doft. Många kastanjebruna nypon. Busken är frisk, härdig och skuggtålig. Passar bra till häckar och buskage, gärna i gamla miljöer. Zon 6.

'Stanwell Perpetual' är en långblommare bland pimpinellahybriderna. Busken växer kraftigt och tar stor plats men den är dekorativ med sina grågröna blad och skönt blekrosa dubbla blommor. Passar som solitär i gräsmattan t.ex. Mycket stark, söt doft och den remonterar hela hösten med enstaka blommor. Zon 6.

'William III' har en säregen blomfärg som alltid väcker uppmärksamhet. Den är mörkt purpurröd med inslag av karminrött och de anilinfärgade blombladen har ljusare undersida. Busken blir mer bred än hög p.g.a. mycket rotskott, den blir vanligen under 1 m hög. Kan användas till både klippta och friväxande häckar och även som marktäckare. Zon 6.

Några rena arter och varieteter som p.g.a. sin tidighet platsar i sammanhanget presenteras här:

Vingros, Rosa sericea ssp. omeiensis f. pteracantha (vem kan uttala detta!) är en säregen ros med häftiga taggar! När busken blommar i maj är taggarna gröna, men senare antar de en lysande röd färg. Blommorna är enkla och vita och placerade i rad utmed de bågböjda grenarna.

Rosa majalis syn. R. cinnamomea, har många namn: kanelros, majros, ängsros, smörnypon m.fl. Den växer vild i Sverige, allmänt på ängar, stränder och i skogsbryn upp till de södra fjällområdena. Blommorna är enkla och mörkrosa, på sorten 'Foecundissima' är de starkt fyllda och ofta oregelbundna. Zon 8.

En av de tidigaste moderna buskrosorna är 'Göteborg', även kallad 'Pink Robusta'. Här i Göteborg slår den ut i slutet på maj och blommar sedan nästan oavbrutet till långt in på hösten. En mycket robust ros med kraftiga årsskott, som kan bli upp till 2 m höga, men bör hållas på ca. halvannan meter m h a beskärning. De eleganta knopparna är laxrosa, blommorna är varmrosa och bleknar till lilarosa när blomman åldras. Gula ståndare i den ljusare blommitten. Söt och frisk doft. Zon 4.

'Nevada' och 'Pink Nevada' syn. 'Marguerite Hilling' är även de tidigt ute, blommar från mitten på maj till mitten på juni. Dessa rosor är Rosa moyesii-hybrider och mycket välkända och älskade kraftiga buskar med långa, bågböjda grenar översållade av mycket stora blommor på försommaren! Vilken syn! Tar mycket plats men är väl värd att satsa på som en solitär eller som del av ett större buskage. Zon 6.

Även vresrosen, Rosa rugosa, och dess hybrider är tidiga i blom. Läs mer om dem i artikeln om buskrosorna i Odlas arkiv.

Inledning!
Klätterrosor Buskrosor Rabattrosor Nypon
Tidigblommande buskrosor

'William's Double Yellow'