Syrener

Syren, Syringa vulgaris.

De vanliga bondsyrenerna hör till nostalgi-växterna som många har ett särskilt förhållande till genom mormors syrenberså där barndomens saftkalas hölls och genom alla buketter vid skolavslutningen som gavs till fröken. Så är månadsskiftet maj-juni också "syrenernas tid"!

Syrener har funnits i odling mycket länge i vårt land. När man tittar runt vid gamla torpställen så hittar man ofta väldiga buskage med syrener, som genom rotskott har invaderat halva gårdsplanen.

Det här med rotskott är en sak som man måste tänka på om man vill ha en syrenhäck eller -berså i en mindre trädgård. Man måste vara beredd att hålla efter rotskotten, som skärs bort intill stammen eller grävs upp. Annars är rotsystemet ganska kompakt så det är tämligen lätt att flytta syrener till en mer lämplig plats om de skulle ha hamnat fel. Förökas lättast m h a välrotade rotskott, rena arter kan även frösås.

Syrener kan planteras i de flesta trädgårdsjordar som inte är extrema på något sätt. Den trivs dock bäst om jorden är närings- och humusrik och gärna något lerhaltig. Soligt läge ger rikast blomning men även halvskugga fungerar.

De vissnade blomklasarna skärs bort direkt efter blomningen, för om de tillåts bilda frö, stjäl de kraft från nästa års blomning. Under vintern gallras rotskott och svaga och skadade skott ut. Har man äldre, dåligt skötta buskar, skall man glesa ut dem successivt under några år genom att skära bort de äldsta och risigaste grenarna först, nästa år tar man några till och tillåter några nya rotskott att växa upp istället. Man fortsätter så tills man har förnyat busken. Om man istället mejar ner hela busken på en gång, resulterar det i en mycket kraftig rotskottbildning som ändå måste glesas och man får vänta längre på blomningen.

Det finns några sjukdomar som kan drabba syrener:

Syrenbakterios orsakar svarta, insjunkna fläckar på de nya skotten och bruna fläckar på bladen, skotten dör sedan. Orsakas ofta av fuktig och frostbenägen placering. Klipp bort angripna skott så fort som möjligt, men välj i första hand motståndskraftiga sorter.

Honungsskivling, en svamp, angriper också lätt syrenplanteringar, särskilt äldre, vanskötta sådana. Vid stora angrepp blir man ofta tvungen att ta bort buskarna.

Verticillum, vissnesjuka, kan drabba syrener så att bladen blir matta i färgen, vissnar och faller av. Buskarna blir svagare och till slut dör de. Ta genast bort angripna buskar och sätt nya friska i ny frisk jord!

Syrenmal är en liten fjäril som lägger ägg på bladen. Det bildas minor och inuti dem lever larverna. Klipp bort och bränn alla angripna blad.

Den vanliga syrenen, Syringa vulgaris, är den man förknippar med "gamla tider". Det är mycket robusta buskar som kan bli upp till 7 m höga och ofta glesa nertill, om man inte beskär. Man kan också stamma upp syrenen så att den istället för en buske bildar ett litet stamträd, men då gäller det verkligen att hålla efter rotskott och skott som växer ut från stammen under kronan.

Hos den vanliga syrenen är blommorna ljust lila eller rent vita. Den ljuvliga syrendoften dallrar vida omkring när de blommar i slutet av maj, på tröskeln till sommaren.

Det finns en lång rad namnsorter där blomfärgen kan variera från vit till mycket mörkt blå- eller rödlila. Även några svagt gula sorter finns, t.ex. 'Primrose' och 'Beauty of Moscow'.

Hos många av de förädlade syrenerna är blommorna större, blomklasarna fler och längre och växtsättet tätare och kompaktare än hos den rena arten. En av mina favoriter är den mycket mörklila, ljuvt doftande, storklasiga gamla (1883) sorten 'Andenken an Ludwig Späth'. Det finns också virusrensade E-plantor att köpa, dessa är friskare och kraftigare än de gamla bondsyrenerna.

Syringa x chinensis, parksyren, är en ståtlig buske, upp till 4 m hög, som sannolikt är en hybrid mellan S. vulgaris och S. laciniata. Blommorna är något mindre än hos vulgaris men de finns fler i en klase, som också vanligen är större. Några namnsorter finns, på bilden ses den rosalila 'Saugeana' syn. 'Rubra'. Zon 4.

S. x josiflexa är en hybrid mellan S. josikaea och S. reflexa. Den bildar stora buskar, upp till 3 m höga. Långa, något glesa, halvhängande, klasar med doftande, purpurrosa blommor. Zon 6.

S. josikaea, ungersk syren, är den ena föräldern till den ovanstående sorten och växer smalt upprätt till 3-4 m höga buskar. Blommorna, som har ett 1,5 cm långt kronpip, är vackert lilarosa och bildar långa, upprättstående klasar. Härdig och tålig, fungerar bra i samplanteringar med andra buskar. Det finns några namnsorter med olika blomfärger och planthöjder i handeln, kolla zonangivelsen på etiketten! Den rena arten går t.o.m. zon 7.

S. meyeri, syn. S. palibiniana, syn. S. valutina…många namn på en nätt, liten syren med underbart doftande, små blommor. Busken växer tätt, blir bara 1,5 m hög som mest och har både små blad och blommor. Sorten 'Palibin' är ännu lägre och tätare än arten och den som oftast saluförs numera, även med namnet S. palibiniana. Zon 4.

S. microphylla, smalbladig syren. Nästan bara dess namnsort 'Superba' odlas i Sverige. Liten, graciös, tättvuxen buske med tunna, håriga grenar, som mest kan den bli 2 m hög. Den rena arten har doftande, ljust lilablåa blommor med violetta ståndare, sorten 'Superba' har rosenröda blommor. Zon 5 för arten, 4 för sorten.

S. x prestoniae, prestonsyren. Denna kraftiga, härdiga, upp till 4 m höga buske är en hybrid mellan S. reflexa och S. villosa. Den har stora, breda blad och ganska upprättstående blomklasar. Det finns några namnsorter, av vilka den rosa 'Coral' ses här. Zon 5-6, beroende på namnsorten.

S. reflexa, hängsyren. Stora, glesa buskar, upp till 4 m höga. Blommar mycket vackert med 15- 20 cm långa, doftande blomklasar. Det finns olika färgnyanser, allt från vitrosa till mörkrosa, de utslagna blommorna är ljusare än knopparna så klasen ser tvåfärgad ut. Zon 6.

S. reticulata, (syn. Ligustrina amurensis var. japonica), ligustersyren. Det nära släktskapet mellan liguster och syren ses tydligt här. Detta är en upp till 7 m hög buske eller litet flerstammigt träd, som har ärvt ligusterns gulvita blomfärg men med syrenens doft.

Vanligare i odling är var. mandshurica, som är lägre än föregående, 3-4 m, och har en spännande, flagande grå/brun bark.

S. tigerstedtii, nejliksyren, är en sirlig buske, upp till 3 m hög och nästan lika bred. Bladen är äggrunda, gröna med grönvit undersida och håriga nerver. Blommorna är ljuvligt bleklila i stora, väldoftande klasar. En mycket vacker buske! Zon 5.

S. tomentella, luddsyren, är inte så vanlig i odling men väl värd att odla för sina roliga, "ulliga" bladundersidor och graciösa, hängande blomvippor i ljuvaste ljuslila. Busken blir upp till 3 m hög och något smalare. Zon 5.

Här kan du läsa hur man kan få sin syrenbukett att hålla längre i vas.

Syringa vulgaris 'Sensation'