Strålande liljor

Perenner

Det finns få blommor som kan mäta sig i elegans och prakt med en lilja i full blom. Och liljan har sedan urminnes tider varit en högt älskad och vårdat trädgårdsväxt i människans lustgårdar.

Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson

Det finns gamla målningar där den Heliga Madonnan ses sittande bland rosor och liljor - de vita madonnaliljorna, så klart.

De flesta liljorna kommer ursprungligen från de tempererade områdena i Asien, Europa och Nordamerika.
Den grova indelningen i asiatiska, orientaliska och longiflora-grupper som man kan se i olika lökkataloger är främst kommersiell.
Den "riktiga" klassificeringen av liljor innehåller 7 olika sektioner med massor med undergrupper, men den fördjupar jag mig inte i här.

De två första "kommersiella" grupperna innehåller många ofta sedda snittblomsliljor, de är något känsliga att odla på friland hos oss.

De aristokratiska kungsliljorna, Lilium regale-hybriderna, brukar hänföras till en egen grupp, trumpetliljorna eller longiflorum-gruppen.

Mycket hybridiseringsarbete har man under senare år gjort i Holland, varför nya grupper nämns i kataloger, t.ex. hollandicum och LA-gruppen, flockliljor. Dessa är inte sällan korsningar mellan de asiatiska och longiflorum-grupperna men kan ha "blod" från många olika håll i sina "ådror".

Ibland erbjuds också amerikanska hybrider till salu, särskilt i de utländska lökkatalogerna.

Dessutom finns det en rad rena arter och specialiteter, så man kan bli förvirrad för mindre, när man undrar vad man skall satsa på!

Att odla liljor i Sverige med våra kalla och fuktiga vintrar är inte heller det lättaste, eftersom många liljor vill ha det torrt runt löken under vintervilan. Man får försöka göra det bästa av situationen och skapa så gynnsamma odlingsbetingelser som möjligt för liljorna, plantera tämligen djupt och ha sand närmast löken från alla håll, så den inte ruttnar så lätt. De gamla, beprövade rena arterna och hybriderna är de säkraste, hybridliljorna vinner oftast på att odlas i kärl.

Hur djupt skall då de olika liljorna planteras? Det finns nästan lika många olika råd som det finns liljeböcker… Men en linje verkar vara att madonnaliljor, Lilium candidum, skall planteras grunt, 2,5 cm under jordytan och med lös sandjord över löken.

De andra mindre lökarna skall planteras 7-10 cm djupt och de stora lökarna10-15 cm djupt.

När man läser olika trädgårdsböcker är det lätt att få stora skälvan, eftersom råden är så olika från bok till bok. Man får läsa olika, både svenska och utländska böcker och försöka komma fram till en rimlig uppfattning om hur liljejorden skall vara. Det kan dock sägas direkt hur den inte skall vara: nämligen en hård, kompakt lerjord!

Jag har av de gamla och kloka fått lära mig att liljejorden skall vara så lucker och porös, att man skall kunna köra ner armen till armbågen utan problem. Man skall ha en god avrinning på stället, så att vattnet inte står kvar där under vintertid, alltså en svag lutning är bra att ha! Dessutom är det bra att bottna liljerabatten med grov singel till minst 50 cm djup och vattnet får inte bli stående på gropens botten. Först efter en ordentlig dränering lägger man på den speciella liljejorden!

Det var alltså inte så lätt att komma fram hur den perfekta liljejorden skulle vara. Men om man tar 1 del sand, kornstorlek upp till 2 mm, 3 delar högklassig plantjord och 1 del likaså högklassig kogödsel från säck så passar denna blandning de flesta liljor på friland. Denna blandning ska man lägga på det grova dräneringslagret som beskrivs ovan, och den skall vara ca. 50 cm hög.

Skall man odla liljor i kärl, välj då stora, tunga krukor och urnor, eftersom de höga liljorna fulla med blom är mycket tunga och annars lätt kan falla omkull. Bottna krukan med grus för att öka tyngd och dränering. De högsta liljorna kan behöva bindas upp också, även om liljornas stjälkar är rätt så stabila.

Jordblandning för kruka kan man blanda enligt följande:

1 del sand
- 8 delar kogödsel
- 8 delar plantjord.
Man kan t.ex. använda en hink som mått, alltså en hink sand, 8 hinkar kogödsel, etc. Dessutom ska man gödselvattna med flytande blomsternäring varannan vecka under sommaren.
Att odla liljor i kruka är faktisk mycket praktiskt, eftersom man då kan hålla dem skyddade mot både frost och liljebaggar! Dessutom kan man plocka fram liljekrukan just när den blommar som bäst och ta undan den igen när den har gjort sitt.
Att driva en lilja till blom tar ca. 14 veckor, alltså ca. 100 dagar från att man planterat den nyinköpta löken tills den blommar, om den inte är igång redan så att grodden syns när den köps. Liljorna är sedan snygga någon vecka, så med lite planering kan man ha blommande liljor nästan hela sommaren, om man planterar dom med några veckors mellanrum.
Inför vintern måste man gräva ner krukan på ett väldränerat ställe för att lökarna inte ska frysa ihjäl, alternativt isolera kärlet mycket ordentligt eller ännu hellre ta in det i potatiskällaren eller dylikt.
Odlar du ömtåliga liljor, passar det alltså bäst att odla dem i kruka, men det är nödvändigt att ta in kärlet i ett frostfritt utrymme under vintern, där temperaturen hålls på några plusgrader.
Här presenterar jag några representanter ur de olika hybridliljegrupperna och deras egenskaper.
Först ut är de asiatiska hybriderna, som är hybrider bl.a. mellan tigerliljan, Lilium longifolium, L. davidii och den europeiska liljan L. bulbiferum.
De färgglada blommorna är upprättstående och ofta använda som snittblommor. De är också lätta att odla i krukor och urnor, men kan även användas på friland. Vinterhärdigheten är dock mindre, så torr vintertäckning rekommenderas, eller ännu hellre krukodling. Gruppens liljor blommar i juli-augusti och här finns många mycket välkända sorter.
En av de mest kända är nog den gamla favoriten 'Connecticut King'. Den har guldgula blommor utan mörkare prickar, som annars är vanliga vid denna gruppens blommor.
Liknande är den nyare 'Nove Cento', som dock har lite mörkbruna prickar i blommans mitt.

Den likaså mycket välkända vita '**Mont Blanc**' är ett exempel på en sådan prickig blomma.
Djupt mönjeröda '**Marrakesh**' har också prickar, men de syns inte lika tydligt då de bara är lite mörkare än blomman själv.
Nyare hybrider är ofta tvåfärgade, som den roliga '**Lollypop**' som har vita blommor med starkt ceriserosa blombladsspetsar.
Klargula sorten '**Grand Cru**' har mönjeröda fläckar i blommans mitt.
Helt förtjusande mörkt anilinlila färg har den äldre sorten '**Cote d'Azur**', som verkligen lyser upp.
Några nyare sorter har dubbla blommor: '**Aphrodite**' är ceriserosa, '**Fata Morgana**' är gul och '**Sphinx**' är röd.

De orientaliska hybriderna är korsningar av bl.a. Lilium auratum och L. speciosum. Vanligen är blommans mitt något "anstruken" med limegrönt och blommorna är ofta tvåfärgade och mörkprickiga. Blomman är stjärnformad med nickande, stora klockor. De orientaliska hybriderna blommar också något senare än de asiatiska.

Hos några namnsorter syns släktskapet med praktliljan, L. speciosum, i form av de upprullade "turbanformade" blombladen, t.ex. den mörkt vinröda 'Black Beauty', där den surjordstoleranta L. henryi är den andra föräldern. Därför kan man plantera denna även skuggtoleranta hybrid i sällskap med andra surjordsväxter, om dräneringen tillgodoses.

En av de mest kända orientaliska hybriderna är den magnifika 'Casa Blanca', med stora, doftande, vita stjärnblommor med lite gulgrönt i mitten av blomman och ett gulgrönt streck på blombladens mitt.

Liknande är 'Simplon', men den har bara en aning gult i blommans mitt.

Däremot har sorten 'Aubade' mycket bredare klargula band och prickar på de vita kronbladen.

'Star Gazer' är en annan välkänd lilja i denna grupp, ofta sedd som snittblomma. Blomman är vit med mycket breda mörkrosa band och prickar i blombladens mitt.

'Venere' är mycket lik föregående med ännu bredare rosa band i mitten.

Allra bredast band, som fyller nästan hela blombladen, har sorten 'Kissproof', man kan säga att den är mycket mörkrosa med vita kanter.

'Mona Lisa' är en dvärgsort och något ljusare rosa i färgen.

Ljuvligt ljusrosa är sorten 'Rosato' med lite grönt och fina mörkbruna prickar i blommans mitt.

En ny färg i detta sammanhang är ljust blålila, vilken sorten 'Aruba' har. Ser verkligen läcker ut på bild, jag har inte prövat den ännu i praktiken.

Trumpetliljorna, alltså hybrider av bl.a. kungsliljan Lilium regale och L. longiflora, är oftast höga, ståtliga liljor med stora, trumpetformade blommor som dessutom doftar starkt. De blommar från slutet av juli till sena augusti.

Den rena arten Lilium regale har mörkrosa knoppar som öppnar sig till vita, ljuvligt doftande blommor med gul mitt Det finns även en helvit variant av denna lilja.

Sorten 'Royal Gold' har bronsfärgade knoppar som blir till guldgula trumpeter.

Hybriden 'Pink Perfection' är starkt rosa med gul mitt och kraftigt doftande.

'Golden Splendour' är klargul med grön mitt och doftar också starkt.

Den klaroranga 'African Queen' är en verklig färgklick i sommarträdgården!

L. 'Red Velvet'
(amerikansk)