Stäppliljor
Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson
Jättestäppliljan, Eremurus robustus har ljust rosa eller vita blommor samlade i meterlånga ax och den blommar i juni. Själva stängeln kan, som sagt, bli mer än 2,5 m hög.
Rötterna är också mycket kraftiga, ner till 1 m långa, så växten behöver en djup, väldränerad, sandblandad men näringsrik mulljord. Den ska gärna vara kalkrik och en och annan sten är bara bra, då växten kommer från Centralasiens stäppmarker med sluttande grusbranter. Det gör också att om den får dessa förutsättningar, är den också mycket härdig, upp till zon 5.
Bladen sitter i en rosett på marken och är ca 10 cm breda och 1 m långa. Men det är inte bladen som är det sevärda, för de vissnar ofta ner långt innan blommorna har vissnat. Så det är bra om man planterar stäppliljan bland andra växter som täcker över eländet med de vissnande bladen.
I Göteborgs botaniska trädgård har man planterat stäppliljorna på Liljornas prärie, där yviga grästuvor och liljeblad täcker nedre delen av stäppliljan. Mycket vackert!
Nyligen fick jättestäppliljan mycket uppmärksamhet, då den fanns med i flera planteringar på årets Chelsea Flower Show, där den också valdes till Årets växt.
Himalayastäppliljan, Eremurus himalaicus, blir hos oss 1 -2 m hög och har vita blommor. Den är härdig endast i zon 1.
Rosenstäppliljan, Eremurus aitchisonii (syn. Eremurus elwesii) kan bli mellan 2 och 3 m hög. Blommorna är mer eller mindre rosa. Den är något härdigare, zon 2.
Gul stäpplilja, Eremurus bungei (syn. Eremurus stenophyllus) har gula blommor och blir endast 60 cm - 1 m hög. Inte så härdig, endast zon 1(2).
Hybridstäpplilja, Eremurus × isabellinus, är en korsning mellan Eremurus olgae och Eremurus stenophyllus. Den blir upp till 1,5 m hög neroende på namnsort. Det finns flera namnsorter i handeln, t.ex. 'Cleopatra', 'Moneymaker', 'Erfo', 'Pinokkio' och 'Schneelanze'. Den är inte heller så vinterhärdig, går till zon 2 i väldränerat läge.