Spireor med spännvidd
Spireor är mycket älskade och använda i våra svenska trädgårdar, och inget kunde vara mer välförtjänt! De är riktiga slitvargar, står ut med det mesta och belönar oss ändå med en ofta riklig blomning under lång tid. Användbara som få; i rabatter, i buskage och tillsammans med barr- och lövträd, som häck, ja praktiskt taget var och hur som helst. Praktspirean finns i många olika varianter, med blomfärger från vitt och rosa till rött. Någon har till och med blommor i alla tre färgerna samtidigt på samma buske. Bladfärgen varierar från klassiskt grönt till gyllengult, bronsfärgat och rött och även spännande flerfärgat. Det finns riktigt låga sorter, och betydligt mer högväxta, vilket gör att det alltid finns en lämplig praktspirea för varje ändamål!
Namnet spirea kommer från grekiskans speira, spiral, vriden. Detta namn är kanske lättare att förstå när det gäller andra arter, tex. girlandspirean, Spiraea nipponica, men omfattar alltså många olika arter, däribland Spiraea japonica. Tidigare förelåg en viss begreppsförvirring, då man kallade en hel del av praktspireorna för Spiraea bumalda. Detta har man numera enkelt löst genom att alla hänförs till japonicahybriderna. Man kan dock fortfarande se namnet Spiraea bumalda ibland, men det är då alltså Spiraea japonica som åsyftas.
Spireasläktet består av ca 70 olika arter av lövfällande buskar som växer vilt i tempererade områden i större delen av världen. Den japanska spirean, eller praktspirean, består av ett hundratal olika sorter och har följdriktigt sitt ursprung i Japan, men också i Korea och Kina. Den har sedan spritt sig till Nordamerika, och växer vilt längs vattendrag och sluttningar. Busken sprider sig också villigt i skogsbryn och gläntor och längs vägkanter. Växtsättet kan under gynnsamma förhållanden (varmt och fuktigt) vara smått invasivt, kanske något att ta i beaktande vid plantering i rabatter med klena kompanjoner. Spiraea japonica började odlas omkring 1850, tack vare en botaniker vid namn Robert Fortune. Arten är ganska skiftande i sig, och har givit upphov till en hel del olika sorter, även sådana med flerfärgade blad. Det finns ett antal praktspireor med avvikande bladfärger. De är mycket dekorativa i blandade planteringar, ihop med gröna buskar och barrträd och som marktäckare i såväl större som mindre trädgårdar.
Praktspirean är en upprättväxande, flerstammig, lövfällande buske, 0,6-1,8 m hög och ungefär lika bred. Växtsättet är luftigt. Det finns idag sorter som är ännu lägre, runt 0,3 m och med ett mer utbrett, eller för den delen också mer kompakt, växtsätt. De tunna, rödbruna stammarna kan vara håriga eller släta och bladen är lansettlika till ovala och 2-7 cm långa. Bladkanten är tandad och undersidan oftast blekare än ovansidan. Bladfärgen varierar både med sort och årstid. De stora, flata blomställningarna kan bli upp till 15 cm i diameter och består av ett antal 5 mm stora rosa och mörkrosa blommor. Dessa olika nyanser ger blomklasarna ett livfullt intryck. Man har också lyckats förädla fram sorter med vita blommor. Blomningen sker på årsskotten, från tidig sommar och en bit in på hösten.
Alla spireor är tåliga, lättskötta och förhållandevis besvärsfria. Naturligtvis är detta i sig tillräcklig anledning att fylla sin trädgård med olika sorter, och om man därtill lägger den vackra, rikliga och långvariga blomningen, de ofta vackra bladfärgerna samt variationen i höjd och växtsätt (och därmed mångsidigheten), så förstår man snabbt varför de finns i så många trädgårdar. Som ytterligare grädde på moset delar inte rådjuren vår förtjusning över busken, utan låter ofta spirean vara ifred.
Den som möjligen associerar till risiga, tråkiga spireabuskar med fult gulnade blad, kan vara lugn: Idag finns det sorter som håller bladfärgen mycket bättre, och även de gamla trotjänarna har förbättrats i det avseendet. Fenomenet med blad som inte håller färgen kallas för reversion, och gäller även åt andra hållet. Det vill säga att de sorter som ska ha bladverk med annan färg, ibland tenderar att skjuta grönbladiga skott. Duktiga växtförädlare jobbar ständigt med att få fram nya, bra och annorlunda varianter av det mesta i vår herres hage, spireorna är inget undantag.
Bladfärgen kan som sagt variera från blågrönt och grönt, över gulgrönt, gyllene och bronsfärgat till mer eller mindre rött och till och med vinrött. En variation i färg mellan årstiderna kan också förekomma. Idag är gulbladiga sorter populära, det finns ett antal i handeln, och de är lätta att få tag på. Och visst kan en anslående kontrastverkan uppnås vid planterig ihop med t ex barrträd i olika gröna nyanser. Den första framodlade gulbladiga sorten uppkom spontant som ett sidoskott på en Spiraea japonica 'Anthony Waterer' för omkring 40 år sedan. Någon påpasslig forskarsjäl tog sig sedan an denna, och kallade den första gulbladiga sorten för 'Goldflame'. Utifrån denna har sedan flera sorter med gult eller bronsfärgat bladverk odlats fram.
Att praktspirean är mångsidig och mycket användbar råder det väl inga tvivel om: Mer högväxta former passar bra som häck, insyns- och vindskydd, i blandade buskage mm. Låga sorter är utmärkta marktäckare under höga buskar och träd, samt fina i perennarabatter.
Tack vare sina små krav och trevliga utseende sällskapar de med snart sagt vilka andra växter som helst. Blanda gärna gulbladiga sorter med spireor med mörkare bladverk - kontrastverkan bli mycket tilltalande! Sist men inte minst så gör sig en eller ett par kvistar utmärkt i buketter - med sina stora, vackra blomställningar är det en riktig färgklick.
Läs mer:
Odlingsråd, spirea
Sorter, spirea
Rosenspirea, Spiraea japonica 'Anthony Waterer'
Dvärgpraktspirea, Spiraea japonica 'Little Princess'
Brokspirea, Spiraea japonica 'Shirobana'
Höstspirea, Spiraea japonica 'Albiflora'
Rosenspirea, Spiraea japonica 'Anthony Waterer'
Dvärgpraktspirea, Spiraea japonica 'Little Princess'
Brokspirea, Spiraea japonica 'Shirobana'
Gulbladig dvärgpraktspirea, Spiraea japonica 'Golden Princess'