Solrosor

De är ofta stora, lysande och höga, och de tunga blommorna vajar på sina stadiga stjälkar över våra huvuden. Man har vant sig att tänka så, på en ettårig fågelmumsväxt, när man hör talas om solrosor.

De ettåriga solrosorna heter Helianthus annuus, som är den verkliga jätten, och så den nätta, småblommiga miniatyrsolrosen H. debilis, som är lägre och ofta har grenad stjälk. Av båda finns ett stort antal korsningar och namnsorter, med blomfärger från krämvitt via olika nyanser av gult och orange till mörkt vinrött. För allergiker finns sorter som inte innehåller pollen.

De ettåriga solrosorna sår man vanligen direkt på växtplatsen på våren när risken för nattfrost är förbi, men man kan också förkultivera under några veckor, om man önskar en tidigare blomning än den normala på högsommaren. Då använder man djupa, smala krukor, ev. s.k. root trainers, för att störa de kraftiga rötterna så lite som möjligt vid utplantering. Man sår ett par frön per kruka och om båda kommer upp, tar man bort den svagaste.

De vill sedan växa i normaljord och soligt läge, men vill man ha riktigt jättehöga exemplar, så får man ha djup, bördig jord och gödselvattna flitigt.

De odlas även för oljeframställning och som föda. Bl.a. i Skåne kan man se gladgula, vajande solrosfält med de stora blomhuvudena vända åt samma håll, mot solen! Det är väl därför de fick namnet Helianthus, solblomma, av Linné, han tyckte väl att de liknade solar!

Det finns även fleråriga solrosor, men många är tämligen okända för de flesta. Det vill säga, folk ser dem visserligen i trädgårdarna, de är ju mycket iögonfallande, men många vet inte om att de är just solrosor. Blommar gör de ganska sent på året, varför man brukar kalla dem för höstsolrosor eller septembersolrosor.

De fleråriga har inte lika stora och tunga blomkorgar och tjocka stjälkar, men blommorna är desto fler per stjälk.

De vill ha normal, djup och väldränerad trädgårdsjord och soligt läge. Helianthus decapetalus föredrar dock något mer fuktighetshållande jord.

De sorter vi har i odling har oftast lysande gula blommor, sådana som den 1,5 - 2 m höga gullsolrosen * Helianthus decapetalus*, som är ofta sedda i våra trädgårdar. Blommorna är 5-8 cm vida, enkla eller halvdubbla och har mörkare mitt. Härdig till zon 6.

Namnsorten 'Carpenoch Star' har större, enkla blommor, ca. 10 cm vida och lysande gula. 'Gullick's Variety' är halvdubbel och också lysande klargul. 'Loddon Gold' är dubbel och klargul.

Helianthus x laetiflorus, som är en korsning mellan höstsolrosen, H. pauciflorus och kronärtskockan, H. tuberosus, blir upp till 2 m hög och har namnsorter som 'Miss Mellish', som ofta har något halvdubbla, citrongula blommor med 8-10 cm vida diskar med mörkbrun mitt. 'Morning Sun' är lysande klargul och enkel till halvdubbel.

Det finns även en ljust citrongul, enkel, småblommig variant, Helianthus 'Lemon Queen'. Den bildar över 2 m höga, täta, småbladiga buskar med massor av blommor på senhösten. Helianthella quinquenervis är det synonyma namnet på dessa småblommiga varianter.

H. pauciflorus (syn. H. rigidus, H. scaberrimus), höstsolros, blir upp till 2 m hög och har 8-10 cm vida, enkla blommor. Växer bra även i halvskugga.

En rolig variant är skobandssolros, H. salicifolius, (syn. H. orgyalis) som sällan hinner blomma hos oss. Den odlar man för de långa, smala, "skobandsliknande" bladens skull, som hänger sirligt ner från de höga stjälkarna. Kan klara halvskuggigt läge. Zon 6.

Till grönsaker räknas den välkända släktingen jordärtskockan, H. tuberosum, men visst är den dekorativ även i en perennrabatt! Den odlas vanligen som ettårig i Sverige eftersom den har svårt att övervintra annat än i allra gynnsammaste lägen i Skåne.

'Ruby Sunset'
Foto: Sutton´s

'Giant Yellow'
Foto: Sutton´s

'Sundance Kid'
Foto: Sutton´s

'Full Sun'
Foto: Sutton´s

'Fun N Sun Mix'
Foto: Sutton´s

Helianthus decapetalus 'Carpenoch Star'

Helianthus 'Lemon Queen'