Snödroppar
Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson
Men många tror att det bara finns en sorts snödroppar, att alla är lika. Vid första anblicken kan det ju verka så, men om man tittar på snödropparna i en samlares trädgård så finns det många skillnader, både på växtens storlek, blommornas form och teckning, bladens bredd och höjd och till och med färgerna.
Snödropparna är vanligen lättodlade, men det finns förstås undantag bland rariteterna. Dock går de vanligaste sorterna bra att odla i de flesta jordar som är någorlunda väldränerade men behåller vårfukten bra.
Att platsen är solig på våren gör att snödropparna blommar tidigare, även om de trivs i lätt skugga också.
Om de trivs så bildar lökarna sidolökar och efter ca 10 år kan det ha blivit sådana ruggar att de behöver delas för att trivas vidare.
De frösår sig också tämligen lätt, men man får akta sig före att inte riva upp de små fröplantorna i tron att det är grässtrån, som de liknar som små. Man delar och planterar om på försommaren efter blomningen.
Nya snödroppar lyckas man bäst med att plantera "in-the-green", bara några fler plantskolor skulle vilja ta in dessa just då. I England är det vanligaste att plantera dem "in-the-green".
En snödroppssamlare kallas lekfullt för galanthofil. Ordet kommer från växtens latinska namn Galanthus. Släktet Galanthus omfattar ca tio arter, främst från Medelhavsländerna och Främre Asien.
Arterna har flera underarter, varieteter och former och så finns det många förädlade namnsorter, så det blir åtskilliga skillnader på utseenden. Alla dessa är åtråvärda för den sanna galanthofilen!
Den vanliga snödroppen, Galanthus nivalis, kommer från södra Europa och Kaukasus. Den är en välkänd, ca 10 cm hög lökväxt som de allra flesta har kommit i kontakt med. Den är härdig i nästan hela landet och breder lätt ut sig med hjälp av sidolökar och frö.
Det är helt ljuvligt med stora, snödroppsmattor som breder ut sig i gamla trädgårdar under lövträd och glesa buskar och blommar innan träden och buskarna har fått blad.
Av den vanliga snödroppen finns numera ett hundratal sorter namngivna. Folk samlar in och utökar de sorterna som avviker på något sätt från den vanliga. Det kan vara en snödroppe med gula märken istället för de vanliga gröna eller så kanske den är dubbelblommande, eller rentav både och!
Den dubbla formen, Galanthus nivalis 'Flore Pleno' är numera nästan lika vanlig och är lika lättodlad och spridningsvillig som den enkla. Fyllningen är något ojämn men den är helt underbar i all sin gammaldags charm!
Den rara, dubbla, gula 'Lady Elphinstone' är helt bedårande. Tyvärr är den inte riktigt lika villig att föröka sig som den gröna varianten, men visst växer den bra. Den är dock dyr i inköp!
Snödroppar med mycket grönt på alla kalkbladen är också ett samlarobjekt. En av sorterna av sådana heter 'Viridapice', som nog är den vanligaste, men även av 'Warei' och den roliga 'Scharlockii' med delade och uppstående stödblad som liknar kaninörön, börjar det finnas gott om hos samlarna.
Snödropparna kan också variera mycket i storlek. En som är mycket småvuxen men ändå har stora blommor heter 'Tiny Tim'. Den är bara ca 7 cm hög.
En jätte däremot är 'Maximus', som kan nå upp till dryga 20 cm om den trivs.
Varianten till Galanthus nivalis, Galanthus reginae-olgae, kallas höstsnödroppe, då den i sina hemtrakter i Sicilien, Turkiet m.fl. oftast blommar redan på hösten. Hos oss blommar den vanligen tidigt på våren, den är den tidigaste av alla snödroppar.
Galanthus elwesii, turkisk snödroppe, är mer bredbladig och något mer storvuxen är den vanliga. Bladen har en blågrön färg. Formen och teckningen varierar dock mycket bland dessa snödroppar och det råder namnförbistring på listorna med den närstående arten Galanthus gracilis, så det är inte alltid helt klart vilken grupp en viss snödroppe tillhör, då det även finns många underarter, varieteter och synonymer. Många namnsorter finns det också.
Galanthus plicatus, veckad snödroppe, har en stor och kraftig lök. Bladen är blågröna, breda och upp till 25 cm långa. Blommorna är också stora, ca 2 cm i diameter. Gillar kalkrik, sandig, torr och varm växtplats, går i södra Sverige.
Av den finns det bl.a. en gul variant som heter Galanthus plicatus ssp plicatus 'Wendy's Gold' som är en bra och lättodlad snödroppe med gula märken, den vill också stå som arten, torrt och varmt.
Galanthus ikariae syn. Galanthus latifolius, grekisk snödroppe, är en lågväxt snödroppe och kommer från bergsområden från sydöstra Europa till Kaukasus. Bladen kan bli nästan två centimeter breda och är rent gröna, utan grågrön ton.
Grekisk snödroppe kan ibland påträffas förvildad på kulturmark i Sydsverige och den är lätt att känna igen just på sina breda, saftigt ljusgröna blad.
De tre andra arterna som kan påträffas förvildade har grågröna blad. Blommorna är omkring två centimeter långa och har vita kalkblad, de inre med en grön fläck i spetsen.
Hybrider med blandat ursprung kommer det allt fler. En av de snyggaste är Galanthus'Goggles', som hittades i ett bestånd av Galanthus elwesii och Galanthus alpinus ssp alpinus av en känd svensk galanthofil.
Han antar att den är en korsning av dessa båda och den är verkligen kul med sina upplyfta "vingar" och ett grönt hjärta på varje inre kalkblad.
En liknande men med mer grönt på de inre kalkbladen heter Galanthus'H. Purcell'.
För den som vill titta på bilder och få veta ännu mer om snödroppar, finns bl.a. denna sida på internet: http://www.snowdropinfo.com/
Galanthus nivalis fl.pl
Galanthus ikariae ssp. latifolius
Galanthus elwesii, olika former
Galanthus nivalis 'Flavascens'
Galanthus 'Virescens'
Galanthus 'Lady Elphinstone'
Galanthus ikariae
Galanthus 'Crimea'
Galanthus byzantinus
Galanthus 'Augustus'
Galanthus 'Atom'
Galanthus 'Viridipice'
Galanthus nivalis tillsammans med Hepatica transsylvanica 'Blue Jewel' och Corydalis malkensis
Ofta sammanblandas snödroppen med snöklockan, Leucojum vernuum, som se på bilden.