Snabbväxande träd, lövfällande

Jag får ofta frågor från förtvivlade människor som flyttat in i ett nytt hus med helt öppen gårdsplan där det inte finns någonting alls i växtväg som kan ge lä och insynsskydd, eller som har en öppen strand eller dylikt och som drabbas hårt av blåsten. Frågan lyder följaktligen vilka som är de mest snabbväxande träd och buskar som finns för att snabbt kunna få lite lä, skydd och grönska.

Men det är viktigt att man tänker på var man planterar ett snabbväxande träd, eftersom de brukar bli stora och det går sällan att hålla sådana träd små genom beskärning.

Man kan förstås plantera ett snabbväxande träd som sol- och insynsskydd och som amträd till långsamväxande, ömtåligare växter, sådana som ädelgranar och bok, medan dessa växer upp. Sedan tar man bort det snabbväxande trädet.

Här listar jag några sådana träd, en del finns både som buskar och som stamträd.

Acer platanoides, skogslönn. Arten växer även vild i Sverige. Det blir ett stort träd, upp till 20 m högt och 12 m brett, så man får tänka sig för var man planterar det. Det har stora, tunna, 5-flikiga, glänsande gröna blad med lysande höstfärg. Blommar på bar kvist med klasar av små gulgröna blommor på våren.

Skogslönnar vill gärna stå i kalkhaltig, något fuktig "skogsjord", dvs. den skall vara porös, mull- och näringsrik. Soligt läge ger bästa höstfärg men man kan plantera även i halvskugga. Planteras på våren eller på hösten. Zon 5.

Ren art kan förökas med frö, som skall kylbehandlas. Enklast att så på hösten ute och låta naturen sköta sitt.

Lönnar bör inte beskäras, annat än i nödfall för att reparera eventuella viltskador e.d. Beskäres i så fall på hösten, på våren blöder den kraftigt. Drabbas tyvärr ganska lätt av mjöldagg, även namnsorterna gör det.

De fröförökade 'E'-plantorna från Elitplantstationen är bra i många avseenden. De är frösådda med frö från friska föräldrar och anpassade för svenskt klimat och sortäkta. Zon 4-5 för Acer platanoides fk. Ultuna 'E'.

Det finns även några namnsorter med varierande höjd, bred och utseende:

'Crimson King'. Något lägre än arten, blir kanske 12 m hög. Den har purpurröda blad, även blommorna är purpurtonade med gröngult inslag. Zon 3.

'Royal Red' är lika föregående och passar särkilt väl för kustklimat. 8-10 m hög. Zon 4.

'Emerald Queen' blir upp till 15 m hög och lika bred. Lysande gul höstfärg, även vid bladsprickning är den gulgrön, grön sommarfärg.

'Columnare', pelarlönn, växer smalt upprätt och blir upp till 12 m hög. Zon 4.

Tvärtom gör 'Globosum', den växer mer brett än högt och blir upp till 8 m och minst lika bred.

'Drummondii' är vacker med sina vitkantade gröna blad. Den blir upp till 12 m hög. Zon 3.

'Palmatifidum' har mer flikiga blad än de andra och blir upp till 10 m hög. Zon 4.

'Schwedleri' har mörkt purpurfärgade blad vid bladsprickningen, ljusnar till purpurbruna under sommaren. Upp till 15 m, zon 4.

Acer ginnala, ginnalalönn, upp till 4 m och zon 4, och Acer tataricum, rysk lönn, 7 m och zon 5, båda finns även som E-plantor, växer också relativt snabbt.

Alnus incana, gråal, är ett tåligt, inhemskt träd som kan planteras i fuktiga och dåliga jordar, även om det växer bäst på humusrika jordar. Kan användas som skyddsplantering åt ömtåligare växter. Blir upp till 15 m och växer ofta buskartat med flera stammar. Rotsystemet är ytligt och det bildas mycket rotskott. Alen har han- och honblommor i samma träd. Alhängen innehåller pollen som kan irritera pollenallergiker.

Behöver i regel inte beskäras även om det går bra både på hösten och vintern.Kan drabbas av gallkvalster som bildar gulgröna galler på bladen. Lövvivlar kan också gnaga på bladen.

Gråalen finns som E-planta och det finns några namnsorter också:

'Aurea' benämns som guldal eftersom den har gulgröna blad. Upp till 12 m och zon 7.

'Laciniata' har flikiga blad och heter följaktligen flikbladig gråal. 12 m och zon 6.

'Pendula', hängande gråal, blir ca. 9 m hög och går t.o.m. zon 4.

Betula pendula syn. alba, syn. verrucosa, vårtbjörk, vårt inhemska lövträd! Kärt barn har många namn. Ett vackert träd med något hängande grenar, upp till 25 m högt. Kan användas som amträd till ömtåligare växter. Vårtbjörken klarar sig t.o.m. zon 7. Växer i många sorters jordar även om fuktig, näringsrik jord gillas bäst. Björken har mycket grunda rötter och den vill ha massor med vatten! Kan "stjäla" vatten från andra växter om vattenbehovet inte tillfredsställs.

Björken har han- och honblommor i samma träd. Björkhängen innehåller pollen som kan ge besvär för pollenallergiker.

Björkar bör inte beskäras, då tappar de lätt sin naturliga form. Blöder på våren om man klipper då. Måste man åtgärda skador så görs det på hösten eller vintern.

Björken kan drabbas av en svamp som orsakar häxkvastar, även rostsvampar kan angripa den. Minerarlarver kan bilda minor på bladen och lövvivlar kan gnaga på dem. Även bladlöss och i dess exkrementer levande sotsvampar kan orsaka skador.

Det finns många varianter och namnsorter av vårtbjörken. Jag tar upp några här:

'Crispa', fransbjörk, upp till 15 m och zon 5.

'Dalecarlica', ornäsbjörk, vars långa, djupt inskurna blad är sirliga. Påträffades först i Lilla Ornäs i Dalarna, därav namnet. 25 m och zon 7.

'Fastigiata', pelarbjörk, växer smalt upprätt till 10 m höjd. Zon 4 (?)

'Golden Cloud', guldbjörk, har lysande gulgröna blad och en förhållandevis nätt storlek, upp till 6 m. Zon 3.

'Purple Splendour' (zon 6) och 'Purpurea' (zon 2), blodbjörkar men vinröda blad. Upp till 10 m.

'Tristis', hängbjörk med tunna, nerhängande grenar. 15 m och zon 6.

'Youngii', tårbjörk, har ännu mer hängande grenar än föregående och ett nätt format, bara upp till 7 m hög. Zon 6.

Det finns, förutom vårtbjörken, många fler arter och sorter av björkar och de flesta är snabbväxande.

Populus, poppel. Här finns många snabbväxande träd som bildar stora kronor. Man måste dock tänka på att rotsystemet är mycket kraftigt och det konkurrerar lätt ut andra växter i sin närhet. Rötterna kan också skada rörledningar och husgrunder, så man får tänka noga på var man planterar en poppel, den behöver mycket plats.

Popplar är tvåbyggare, så om man har problem med pollenallergi kan man välja ett honexemplar, men då kanske de yviga, skräpiga, hårklädda fröna blir ett problem.

Växer bra i de flesta jordar men föredrar djup, fuktighetshållande och näringsrik jord. Solälskare, den väldoftande hartsen på bladen utvecklas också bäst då.

Tål beskärning bra, men för fristående träd bör detta undvikas. Måste man så görs det på hösten/vintern. Bladsteklarnas larver kan t.o.m. kaläta en poppel och gallmyggor kan orsaka gallbildningar på unga skott. Bladlöss kan också förekomma och kräfta orsaka sår på grenarna o stammen. Skorv och rostsvampar kan orsaka fläckar.

Det finns många arter och namnsorter av popplar, jag nämner bara några här:

Populus alba, silverpoppel, har bred krona och på undersidan vitfiltiga, glänsande blad och gråvit, glatt bark. Upp till 30 m hög, zon 3.

Namnsorten 'Nivea' har kritvita bladundersidor på unga exemplar, senare något gråare. 15 m och zon 3.

'Pyramidalis' har upprätta grenar och tämligen smal krona, 'Raket' bildar ett träd med mycket smal krona, vita bladundersidor. Båda upp 15 m höga och zon 3.

Populus balsamifera, balsampoppel växer brett med en rundad krona och blir upp till 15 m och går t.o.m. zon 6.

'Elongata', jämtlandspoppel, blir upp till 20 m hög och är härdigare, upp till zon 7.

Populus simonii, kinesisk poppel har smal, regelbunden krona och grågrön stam. Dess form 'Fastigiata' som kallas häckpoppel, har ett smalt pelarformig växtsätt. Den måste regelbunden beskäras för att inte bli risig. Används till de verkligen höga häckarna.
Båda upp till 15 m och zon 4-(5).

Prunus avium, fågelbär, sötkörsbär. Detta underbara vårträd blir ca. 20 m högt och 8 m brett. Vacker, skinande gråbrun bark och friskt gröna elliptiska, spetsiga blad. Blommar på våren i samband med bladsprickningen med enkla eller för namnsorten 'Plena' dubbla vita, hängande blommor. Finns även som E-planta. Zon 4. Trädet får svartröda eller röda, små, glänsande frukter som fåglarna gillar, därav namnet, men de är goda att äta för oss också.

Prunus padus, hägg, är ett annat snabbväxande träd som också finns som en friskare E-planta och i några namnsorter:

'Colorata', blodhägg, har vacker purpurbrun bark och vid bladsprickningen vinröda blad som senare blir mattgröna med purpurfärgade nerver och bladundersidor. Blommar med rosa blommor på försommaren. 'Plena' blommar med dubbla blommor. 7 m hög och zon 6.

'Laila' E är en E-planta och härdigare än föregående. Upp till 7 m hög och zon 7.

'Watereri' är en storblommig sort som kan bli 8 m hög och går t.o.m. zon 5.

Prunus-arterna har ett ganska ytligt rotsystem, varför de inte skall planteras djupt. Väldränerad, kalkhaltig, humusrik, välgödslad och fuktighetshållande trädgårdsjord vill de ha. För att blomma rikt och ge frukt bör de planteras soligt och om man har harar och rådjur är det viktigt att skydda stammen ordentligt.

Man behöver inte beskära annat än för att ta bort skadade eller döda grenar. Detta görs i så fall helst på hösten, eftersom trädet blöder om man beskär på våren. Olika bladlusarter kan angripa dem och olika fjärilslarver kalasar gärna på bladen. Häggen kan kalätas av häggspinnmalens larver. Mjöldagg och rostsvampar kan ibland också angripa dem.

Pterocarya fraxinifolia, syn. P. caucasica, kaukasisk vingnöt, är ett upp till 20 m högt, oftast flerstammigt träd som sätter massor med rotskott! Yvig, bred och vacker krona, trädet behöver mycket plats och det är fint som solitär. Bladen som är 20 - 40 cm långa består av 11 - 21 småblad. Blommar i maj med långa hängen, honhängena kan bli upp till 30 cm långa. Frukten har "vingar", därav namnet. Zon 2.

Vill ha lerhaltigt, fuktighetshållande och välgödslad jord. Tål stående vatten tämligen bra under en kortare tid så den kan passa på strandängar som kan svämma över. Tål att beskäras men det behövs bara om man vill ha ett enstammigt träd, då tar man kontinuerligt bort alla rotskott. Drabbas sällan av skadegörare.

Salix, pil, vide. Släktet omfattar över 300 arter och här finns både träd och buskar, nästan alla mycket snabbväxande. Många är vildväxande i Sverige. Träden är ofta flerstammiga men man kan stamma upp genom att kontinuerligt ta bort rotskotten.

Tvåbyggare, dvs. han- och honblommor sitter på olika växter. Efter blomningen faller hanhängena av och honblommorna bildar håriga frukter.

Salix är mycket förnöjsam när det gäller växtplatsen och trivs i de flesta jordar bara den inte är för torr, vissa kan t.o.m. tåla en tids översvämning varför de passar bra på strandängar som vindskydd, då de också är vindtåliga.

Tål beskärning bra, man kan ta ner en buske nästan "till backen" och den kommer ändå igen. Pilträd skall man passa för rotskott och ev. hamla det någon gång emellanåt för att få fram unga, fräscha skott.

Det finns en hel del skadegörare som kan få för sig att gå på Salix, men de är förvånansvärt friska trots det! Bladlöss, pilbladsstekel, pilglansbaggar och lövvivlar kan skada bladen, sälggallmyggor kan göra galler på dem och mjöldagg, pilskorv och pilrost kan också förekomma.

Av Salix alba, vitpil, finns massor med namnsorter i sortimentet. Rena arten blir ca. 15 m högt träd som klarar sig upp till zon 7.

'Chermesina' syn. 'Britzensis', korallpil, har lysande röda grenar och orangeröda årsskott. Upp till 12 m hög, zon 5.

'Liempde' är smalt pyramidalt upprättväxande och förekommer endast som hanträd. Upp till 15 m hög och zon 5.

'Sericea' syn. S. a. argentea, silverpil är sirligare än huvudarten och har vackra, silvriga, glänsande blad. 10 m och zon 7.

'Sibirica' syn. 'Tristis', kaskadpil är ett upp till 20 m högt och minst lika brett träd med långa, tunna, djupt nedhängande grenar. Mycket vacker vid vatten. Drabbas tyvärr ofta av sjukdomar, varför man har utvalt en klon med namnet 'Tristis Resistenta' som är något friskare.
Zon 3.

Salix caprea, sälg, är ett välkänt humlesurrträd på våren. Flerstammig stor buske eller som uppstammat träd upp till 10 m. Många namnsorter, varav de hängande är särskilt populära.

'Kilmarnock', hanklon och 'Weeping Sally', honklon, är välkända, upp till 5 m höga vårträd. Zon 8 för hanklonen och 6 för honklonen. Med namnet 'Pendula' säljs de som synonym till båda, så se upp om du vill ha en viss sort. 'Mas' är en hanväxt och blir ca. 5 m hög, zon 5.

Salix fragilis, knäckepil är ett grovstammigt träd upp till 15 m högt med nedåtböjda grenar, som knäcks lätt, varför man inte bör plantera det i närheten av hus! Zon 6.

'Bullata', bollpil, är en mycket tätvuxen klotrund form som blir lägre, 9 m som mest. Zon 6.

Salix pentandra, jolster. Upp till 9 m högt gleskronigt träd eller en stor buske som blommar sent. Bladen är lansettlika, ca. 12 cm långa och välluktande och med gul höstfärg. Zon 7.

I serien kommer även delar om snabbväxande barrväxter och buskar.

Höstvy

Fågelbär i närbild.
Foto: Ralf-Rainer Damm

Sälg med skatbo.

"Den som sett storsälgen blomma och tona
den har mött vårsolens lyftning och krona"
(från Harry Martinsons Ode till sälgen)

Acer platanoides 'Emerald Queen' i höstfärg.

Acer i lång rad.

Prunus avium, fågelbär
Foto: Ralf-Rainer Damm

Jolster, jmf huset bredvid.