Smörbollar – glada fuktälskare

Text och bild: Lars Forslin, Colour Your Life

Smörbollarnas utbredningsområde är stort i vårt land – de förekommer, om än sällsynt, ända ner i Skåne på fuktiga ängsmarker. Blomningstiden infaller förstås tidigare i södra halvan av landet, under sköna månaden maj. Det är lätt att tänka sig att pigorna på sätrar och fäbodvallar beundrade smörbollarna, och kanske fick de hjälp av någon dräng att gräva upp en tuva och bära hem till gården framåt höstkanten när flyttlasset gick den vägen med kreatur och allt. Och så rotade sig smörbollarna även i våra trädgårdar där de sedan århundraden intar en kär plats bland många andra mormorsväxter.

Härdighet från Lappland

Smörbollar, Trollius, behöver inte krusas, de är så härdiga att de växer ända upp till 1 200 meters höjd i Lule Lappmark – det är en bra bit ovanför trädgränsen där sommaren är kort och klimatet kärvt. Det betyder även att de klarar lite skuggigare lägen i sydligare trakter – blomningen, som i det vilda sträcker sig över tre veckor – kan då också hålla ut längre. I ett riktigt soligt och gassigt läge går blomningen över onödigt fort, dessutom kan bladen drabbas av mjöldagg om det blir för torrt och plantan misstrivs allmänt. Där säsongen är lång kan man klippa ner plantan direkt efter blomningen och få ytterligare en blomning senare på sommaren.

Smörboll tillhör ranunkelfamiljen

Smörbollarna tillhör liksom smörblommor, svalört och kabbeleka, ranunklernas familj. Alla de nämnda arterna har, förutom att de är gula, det gemensamt att de trivs i fuktiga miljöer, ofta på lerig eller mullrik jord, blommar tidigt eller ganska tidigt och att de är härdiga och robusta. I likhet med alla sippor, stormhattar, riddarsporrar och trolldruvor, vilka också tillhör ranunklerna, är de också mer eller mindre giftiga växter – vilket innebär att man får ha dem i fred för rådjuren.

Smörboll vill ha fuktig jord

Den kanske naturligaste platsen i trädgården är vid trädgårdsdammens kant, speciellt om man har inrättat en sumpzon där vatten från dammen kan tränga in och göra jorden rejält fuktig. Jämfört med den nämnda släktingen kabbelekan, så trivs smörbollarna något torrare och blommar en månad senare, men tillfälliga översvämningar hindrar inte smörbollarna från att trivas. Den som experimenterar med torvpartier och våtbäddar i trädgården bör heller inte glömma smörbollarna eftersom det är exakt rätt miljö.

För de flesta är det ändå den vanliga rabatten som blir målet för smörbollsplantorna och då ska man alltså se till att läget inte blir alltför gassigt. Smörbollar gillar svalka, och ju längre söderut man kommer, desto mer skugga kan man ge dem. Ju soligare läget är, desto mer bör man tänka på att jorden bör vara fuktighetshållande – gräv gärna ner torvmull och kompost för detta ändamål.

Har man ”problemområden” i trädgården, som är för leriga och blöta, ja då ska man absolut överväga smörbollar, ty de klarar det mesta i den vägen och de skäms definitivt inte för sig. Sätter man plantorna på en plats med god fuktighet så kan man räkna med att de trivs och utvecklas fint och blir riktigt långlivade. Ja liksom med pioner finns det ingen bortre gräns för hur gamla plantorna kan bli. Dessutom håller de sig på sin plats och bildar med åren en allt kraftigare och vackrare tuva.

Sorter och arter av smörboll

Släktet smörboll innehåller ca 30 arter, och är vitt spritt. När vi talar om smörbollar så tänker nog de flesta på våra runda, bulliga, gula och glada inhemska art som tillhör arten Trollius europaeus. Namnet indikerar att utbredningen är europeisk och det stämmer bra, frånsett västra och södra Europa, där det blir för varmt och torrt förutom i högre bergstrakter, så växer den i stort sett i hela Europa, fram till Uralbergen, som utgör en gräns. Öster om Ural, alltså i Sibirien, hittar vi orange smörboll, Trollius asiaticus, som delar färg med den sydligare arten kinesisk smörboll, Trollius chinensis.

#Olika karaktär på blomman#

De här tre arterna bildar faktiskt en glidande skala när det gäller karaktärerna: den klargula europeiska och den asiatiska orange smörbollen har samma fyllda, bulliga blomma, men färgen skiljer sig åt. Den kinesiska smörbollen gör egentligen inte skäl för namnet smörboll eftersom den har en helt öppen blomma, utan fyllnad. Däremot har den mycket framstående nektarblad, vilka sticker rakt upp, som lansar ur blomman. Nektarbladen finns också hos vanlig smörboll, men där syns de inte på grund av att de bulliga kronbladen omsluter dem.

#Höjd och blomningstid#

Även höjd och blomningstid skiljer sig åt: tidigast är europeisk smörboll – om denna blommar från mitten av maj och blir 50 cm så kommer den kinesiska smörbollen en månad senare och blir nästan dubbelt så hög. Sedan finns det framkorsade sorter med höjd, blomningstid och färg allt däremellan, och det är främst dessa som vi hittar i trädgårdshandeln, under namnet trädgårdssmörboll, Trollius x cultorum. Det finns ett stort antal framkorsade sorter, vilka kombinerar blomfärg och -form, höjd och blomningstid på olika sätt.

Goda grannar till smörboll

När man funderar över perenner som blommar ungefär samtidigt med smörbollarna och som trivs i liknande, relativt fuktiga lägen så finns det några kandidater som framstår som självklara.

#Samtidig blomning#

Nejlikrot, Geum, är samma släkte som vårt inhemska humleblomster och de växer ju även tillsammans i vår svenska natur. Här finns en färgskala i gult–orange–rött som harmonierar fint med smörbollarna. Nejlikrötter är liksom smörbollarna, superhärdiga perenner som klarar det mesta. Det finns också några förädlade humleblomster i handeln, till exempel den vackra ’Leonard’.

Skogsnäva, eller midsommarblomster, Geranium sylvaticum, växer också med smörbollarna i det vilda, gärna i fjällbjörksregionen. Det saluförs numera fina sorter av skogsnäva, hittar man ingen så kan man använda brunnäva eller kanske praktnäva eller någon modern näva-hybrid, som dock blommar senare och passar bäst med kinesisk smörboll om man vill kontrastera färgerna mot varandra. Orange och blått är ju klassiska komplementfärger som gör att det spritter till i rabatten.

Aklejor, Aquilegia, blommar under en lång period, men speciellt den vanliga aklejan, Aquilegia vulgaris, blommar tidigt, redan från slutet av maj. I det vilda förekommer alpaklejan tillsammans med smörbollar i alperna, där blomningen sammanfaller – mycket vackert.

Vivor,Primula, gillar fuktiga lägen och den charmiga bollvivan, Primula denticulata, blommar samtidigt med de tidiga smörbollarna, och med sin blåvioletta färg ger den en häftig färgkontrast till dessa. De olika ”våningsvivorna” i olika orange och röda nyanser blommar senare och speciellt den gula P. bulleyana passar perfekt till kinesisk smörboll i färg och blomningstid.

Blågull, Polemonium, är precis som smörbollarna inhemska och mycket robusta fjällväxter. ’Humile’ är en lågvuxen (50 cm) ljust blåviolett sort med lång blomningstid, som kontrasterar perfekt mot gula smörbollar.

Strandiris, Iris sibirica, är den kanske mest lättodlade irisen av alla och trivs utmärkt i både normal trädgårdsjord och närd till dammens sumpzon där den kan göra smörbollarna sällskap hela vägen. Blommar i juni, så kombinera med medelsena eller sena smörbollar för fin färgkontrast, som uppnås bäst med de blå sorterna.

Stor Ormrot, Bistorta officinalis, är en mycket härdig och lättodlad bergsväxt från samma naturtyp som smörbollarna. Med sina rosa toppar i maj–juni sammanfaller blomperioden, men här får man nog rekommendera de citrongula och ljust gula smörbollarna som kompanjoner, och att man undviker de orange.

Bergvallmo, Meconopsis, är lite mer svårodlade, men för den som vill bygga ett torvparti eller våtbädd är det värt besväret för detta är mycket vackra växter som går utmärkt ihop med våningsvivor och sent blommande smörbollar.

De växter vi presenterat ovan är sådana som blommar ungefär samtidigt med smörbollar och som har ungefär samma höjd. En rabatt behöver ju också högre växter i bakgrunden, och lägre växter i framkant för att bli komplett. Dessutom behövs vackra bladverk från ormbunkar och andra perenner och gärna skira vippor från prydnadsgräs.

#Komplement till smörboll#

Några vanliga höga växter som passar i fuktig jord: stormhattar, Aconitum; amerikanskt älggräs, Filipendula venusta; kransveronika, Veronicastrum, och den lägre strandveronikan, Veronica longifolia; flikrabarber, Rheum palmatum; flocklar, Eupatorium; gullstavar, Ligularia; luktaster, Aster novi-angliae; höstflox, Phlox paniculata; temynta, Monarda och studentnejlika, Lychnis coronaria.

För något skuggigare läge passar funkior, Hosta; rodgersior, Rodgersia; parasollblad, Astilboides; silverax, Cimicifuga/Actaea; astilbe, Astilbe thunbergii- och simplicifolia- grupperna; löjtnants- och fänrikshjärtan, Dicentra och plymspirea, Aruncus.

Passande prydnadsgräs är tuvtåtel, Deschampsia cespitosa; och blåtåtel, Molinia caerulea.

Låga växter för framkant och sidor kan vara olika daggkåpor, Alchemilla; kaukasisk förgätmigej, Brunnera. De nya sorterna av alunrothybrider, Heuchera, med sina vackra färgade blad. Ger utmärkt komplement och kontrast till smörbollarna. Den skira och vackra ormbunken frilandsadiantum, Adiantum pedatum, är betydligt härdigare än dess utseende ger vid handen och trivs utmärkt i samma sorts fukthållande jord som smörbollarna.