Rönnar

Rönnar - lättodlade och färgrika träd i lagom format. Rönnarna hör hösten till även om försommarens blomning också är ett vackert inslag. Men det är på hösten rönnarna verkligen kommer till sin rätt med sina vackra bär och fina höstfärger. Rönnbär är inte bara röda utan det finns sorter med vita, rosa och orange bär. Faktiskt finns det även sorter med extra stora och söta bär som kan ätas direkt från trädet.

Från Colour your life

Ett träd för alla årstider
Rönnarna är närmast idealiska trädgårdsträd. De blir inte alltför stora, de är lättodlade, friska och härdiga och så är de vackra året runt! Under vintern har rönnarna ett karaktäristiskt grenverk, ibland med framträdande mörkare knoppar; lövsprickningen sker ganska tidigt och när "tassarna" kommer fram så är det också vackert, för att inte tala om när det fräscha bladverket vecklat ut sig. I maj växer de läckra knopparna fram och i juni blommar rönnarna med ganska stora, gulvita till vita klasar. Redan mot slutet av juli har bären fått färg som sedan blir alltmer intensiv under hösten. När vintern kommer med rimfrost och snö så ger det ytterligare en skönhetsdimension - rönnbär med snö och en flock sidensvansar eller snöskator (björktrastar) är riktigt juligt!

Det finns faktiskt en rönn för varje storlek av trädgård, från små buskar till relativt bastanta träd på uppåt 10 meter. Men ingen av rönnarna blir jättestor. Det kan däremot deras närmaste släktingar oxlarna bli. Rönn och oxel tillhör samma växtsläkte, Sorbus, som tillhör rosfamiljen och närstående släkten är till exempel päron och aplar. Rönnar och oxlar tillhör alltså olika sektioner inom släktet Sorbus och skillnaden mellan dem är, förutom storleken, som dock kan vara överlappande, att oxlarna har hela blad medan rönnarna har sammansatta blad i den typiska parbladiga formen.

... och klimatzoner
Att rönnen är härdig och anspråkslös illustreras av att vår vanliga rönn, Sorbus aucuparia, breder ut sig över hela landet, från Skåne till Lappland, där den också går ända upp i trädgränsen. Rönnen går även längst ut i havsbandet där den ofta växer på magra och vindpinade skär och utseendet blir förstås också därefter. Sin finaste utveckling når rönnen i jordbrukslandskap där man ofta kan se den på åkerholmar och i bryn där den får fullt solljus och rikare jordmån. Då blir rönnen ett riktigt vackert träd och kan bli ganska så kraftig, ofta med flera stammar, som ett mellanting mellan träd och buske. Rönnar i full sol får också ofta de finaste höstfärgerna.

Fåglarnas favorit
Rönnen har ett speciellt förhållande till fåglar. Redan namnet aucuparia, som betyder "fågelfångare", antyder detta. De flesta har väl sett hur trastar och andra fåglar på hösten sveper in i en rönn dignande av bär, varvid ett riktigt kalas vidtar. Fåglarna hjälper förstås också till att sprida rönnens frön och det är inte ovanligt att man ser "flygrönnar", alltså små plantor av rönn som växer i grenklykor och hål i större träd. Det är förstås trastarna som har planterat fröna där.

Det är ju väldigt trevligt med fågelbesök i trädgården så för den som älskar djurliv är det givet att plantera några rönnar i trädgården. Snöiga vintrar är rönnbären mycket viktiga för till exempel koltrastarna, som då inte kommer åt att leta föda bland löven som vanligt. Lämpligt då för trastarna att rönnen ger extra rikligt med bär under år med mycket snö. Det är åtminstone vad folktron säger sedan gammalt.

Användbara i hushållet
Rönnbären ger ju en fin gelé som man brukar koka tillsammans med äpplen. Inget annat än socker behöver tillsättas, geléämnen finns tillräckligt i rönnbären. Men ser man att trastarna är på väg att länsa rönnen tidigt så kan man plocka sitt behov och lägga in i frysen. Efter en kort frysning mildras nämligen rönnbärens kärvhet och bäst är annars att plocka dem efter några frostnätter.

Många sorter
För trädgården finns naturligtvis många fler arter och sorter än vår vanliga rönn, det finns nämligen ca 80 arter av rönnar och många korsningar och former av dessa! Även om inte de alla finns i handeln så är utbudet stort och många är av större prydnadsvärde och lämplighet än vanlig rönn. Dock finns även av denna några extra intressanta sorter, som alla är härdiga till åtminstone zon 5, troligen mer:

• pelarrönn, Sorbus aucuparia 'Fastigiata', är ett smalkronigt träd med uppåtriktade, kraftiga grenar och ett mörkt blågrönt bladverk. Ett bra alternativ till andra smalkroniga träd som i många fall blir för stora. Pelarrönnen stannar vid ca 6 meter och kan passa bra vid infarten eller vid uteplatsen. Används också ofta som gatuträd.

• sötrönn, Sorbus aucuparia 'Edulis', blir lika stor som den vanliga rönnen och ser likadan ut med den skillnaden att bären är större, ungefär centimeterstora, och att de är sötare. De bästa klonerna kan faktiskt ätas direkt från trädet, speciellt efter frost. Lämpliga också för gelé och sylt.

• hängrönn, Sorbus aucuparia 'Pendula', är en hängform som toppympas, vanligen på ca 2 m. höjd och växer sedan ”gråtande” nedåt. Blir alltså närmast ett dvärgträd som kan passa bra vid till exempel en damm. Alla de här formerna har de vanliga orangeröda bären.

• Men det finns också en gulfruktig form av vanlig rönn, Sorbus aucuparia 'Xanthocarpa' (zon 3).

Fler rödfruktiga sorter
Det finns fler rödfruktiga arter än vanlig rönn. Från Amerika har vi hämtat två arter som är ganska likartade, nämligen praktrönn, Sorbus decora, och amerikansk rönn, Sorbus americana. De blir bägge något lägre (5-6 m) än vanlig rönn men har samtidigt större klasar, större blad och mer röda bär. Den sistnämnda har lite mindre bärstorlek. Bägge har dekorativa svarta knoppar. Passar fint för den lilla tomten där man ändå vill ha ett vårdträd eller till exempel i en större blandad plantering med buskar där man vill ha mer variation (zon 5).

En mycket vacker rönn är den japanska rönnen, Sorbus commixta. Den skiljer sig från många andra rönnar genom att ha glänsande blanka blad och lackröda frukter. Höstfärgerna är strålande med intensivt orange-röda toner, speciellt i soligt läge. Dessutom blir den inte särskilt stor, oftast 4-5 meter. Det finns också ett svenskt urval av denna art, som är ännu mer dvärgvuxen. Den heter 'Carmencita' och blir en 2-3 m hög buske eller om den är ympad på stam, ett träd (zon 4-5).

En sort som har blivit en riktig kändis på senare år är avkomman till de frön som Tor Nitzelius 1976 samlade in på den sydkoreanska ön Ullung-do. Sorten 'Dodong' är den mest kända och har blivit en riktig succé i hela Sverige, tack vare sina många goda egenskaper som i mycket liknar den japanska rönnen. Dock är 'Dodong' och 'Ullung-do' mer storväxta och når så småningom ca 10 meter, åtminstone i bättre klimat, 'Ullung-do' något lägre. Särskilt 'Dodong' bär mycket rikligt med glänsande orangeröda frukter i stora klasar och har säker höstfärg. 'Ullung-do' har större bär men bär kanske inte lika rikligt. Grenverket är karaktäristiskt grovt och skulpturalt och lövverket mycket frodigt, glänsande och friskt. I blomningen ger de stora fläderlika blomklasarna ett mycket frodigt intryck. De här sorterna, som man ännu inte har artbestämt, har visat sig överraskande härdiga och klarar zon 4 med besked och har även provats längre norrut med gott resultat.

Gulfruktiga rönnar
Förutom den gulfruktiga formen av vanlig rönn så finns ytterligare några gula sorter.

• 'Joseph Rock', är en gammal engelsk sort från Wisley gardens, troligen av kinesiskt ursprung. Ett ganska litet och smalkronigt träd som är känt för att tåla torka bra. Får citrongula frukter och eldröda höstfärger. Inte så härdig, zon 2-3.

• 'Birgitta' är en svensk sort som uppges vara en korsning med Sorbus commixta. Mörkt blågrönt och friskt bladverk med lysande gula bär. Gul höstfärg och höjden blir 5-7 meter. (Zon 4).

Vita dvärgar och rosa primadonnor
Det finns ett antal arter med vita frukter, t.ex. pärlrönn, Sorbus koehneana (frutescens); kashmirrönn, Sorbus cashmeriana; dvärgrönn, Sorbus reducta; pärlemorrönn, Sorbus vilmorinii samt Sorbus rosea och Sorbus forrestii. De hör till de mest småvuxna av rönnarna och samtliga av dessa har vita till vitrosa frukter och är mer busk- än trädformiga även om pärlrönnen, den allra vanligaste i handeln, också finns ympad på stam så att den bildar ett litet, litet träd. Höjd ca 2-3 m.

Pärlrönnen (som nu håller på namnändras till Sorbus fruticosa) är mycket trevlig och kan genom sin ringa storlek användas lite varstans som buske. De vita frukterna sitter kvar länge, ofta långt in över vintern, och de verkar inte vara begärliga för fåglar. Höstfärgerna är röda, liksom också fruktskaften, och de vita bären skapar en mycket vacker kontrast mot de röda löven och de nästan svarta grenarna. Pärlrönnen klarar riktigt sur jord bra och i till exempel ett torvparti så kan de växa mycket fort tack vare den goda tillgången på fukt men höstfärgerna blir förmodligen starkare i ett torrare läge. Härdigheten hos pärlrönnen är god, minst zon 4 klarar den, och troligen mer. Andra av de här uppräknade arterna kan vara känsligare, men de flesta klarar zon 3. Den härdigaste av dem är troligen dvärgrönnen, Sorbus reducta, som uppges klara zon 5. Den har också de klaraste rosafärgade bären och är den sort som blir allra minst, bara ca en meter hög.

En mer storväxt rönn med rosa bär heter 'Rosmari'. Som hörs på namnet är det en svensk selektion och ursprunget är något oklart. Trädet blir medelstort, 5-6 meter, och har ett blågrått bladverk. Frukterna kommer rikligt och sitter kvar långt efter att bladen fallit; håller färgen bra.

Stamskydd vid plantering
Rönnarna är som sagt inte kräsna på jordmån. Bäst växer de kanske i lite stenig jord i ett soligt läge, men de växer i allmänhet på vad man bjuder dem bara jorden inte är stenhårt packad, som den kan vara vid nyanläggningar ibland. Om rönnen inte vill växa är det oftast där problemet ligger – det kan också vara för vått och lerigt. Har du lerjord så sätt rönnen i en slänt för bästa dränering, eller sök tomtens högsta punkt om den är flack.

Det kan också vara så att barken har blivit skadad, endera av en gräsklippare eller en grästrimmer. Sådana redskap är livsfarliga för unga träd och ska aldrig tillåtas komma i beröring med stammen. Bäst är att sätta några stödkäppar runt om för förankring men också som skydd mot oavsiktliga skador. Rensa alltid närmast stammen för hand! Eller varför inte kratta ihop gräsklipp och täcka med runt om - det ger näring, håller ogräset borta och håller fukten. Perfekt för små nyplanterade träd.

Något man bör veta är att rönnbark är godis för harar. Alltså, köp ett stamskydd och sätt på direkt vid plantering. Och om snötäcket blir högt, se till att trampa ner snön närmast trädet, annars kan det hända att hararna står på snön och sträcker sig över skyddet och så är man överlistad ändå!

Stamskyddet bör sitta på åtminstone några år även om det inte är direkt vackert, speciellt om man har gott om harar i närmiljön.

Fascinerande fakta
• Förr ansågs rönnen vara ett "trollträd". Den var helgad åt guden Tor och ansågs skydda mot häxor, storm och åsknedslag. Det planterades på gårdar vid grinden eller dörren.

• Barken är bra till garvning och löven användes förr till vinterfoder åt boskapen.

• Barken kan också användas till växtfärgning. Det ger en gulbrun färg.

• Rönnvirket har använts till finare snickerier, sniderier, svarvning och till bland annat verktygsskaft.

• Staden Ronneby sägs ha fått sitt namn efter en stor rönn där man förrättade offer under hednisk tid.

• Rönnbären utgör den viktigaste vinterfödan för många fågelarter.

• Man brukar säga att om det är mycket rönnbär blir det en kall vinter.

• Sorbus är det gamla latinska ordet för rönn. Det går tillbaka på en gammal ordrot ser- eller sor-, som betyder röd. Rönn är också ett fornnordiskt ord för röd.

• Bären som innehåller mycket C-vitamin användes förr mot skörbjugg, är urindrivande och hjälper mot reumatiska besvär.

• Rönnbär är råvara i framställning av sötningsmedlet sorbitol och C-vitamin.

• Torkade bär eller saft från färska bär används mot förstoppning. Stora doser av bären bör undvikas.

• Flygrönn, småplantor av rönn som slagit rot i grenklykan på något annat större träd, ansågs ha speciell magisk förmåga. Tillverkade man en slagruta av flygrönn väntade de dyrbaraste skatter på att upptäckas.

• När rönnens blad är stora som tjäderfötter, börjar tjädern spela, lyder ett gammalt talesätt.

Sorbus 'Dodong' i blomma