Prydnadsgräs - olika sorter

Prydnadsgräs började användas i och med trenden att ha mycket stenläggning och grus i våra trädgårdar.

Prydnadsgräsen är lättskötta, de fyller snabbt sin plats och har med tiden ändrat sin ställning. Nu används de både som läcker solitärväxt och som en spännande kontrast i perennrabatten.

Sylvia Svensson presenterar här ett fint urval av odlingsvärda prydnadsggräs:

Bambu

Ingen som hört rasslet av en yvig bambu betvivlar dess förträfflighet i en trädgård! Vilken växt till den gröna trädgården! Det finns i ett antal namnsorter med olika växtsätt, men den mest odlade är den ståtliga bergbambun, Fargesia murieliae, som är härdig till zon 3. Det finns några namnsorter av den, allt från ca 1 m höga upp till 3-4 m höga!

I utlandet ser man ibland bambu användas även som häck. Här en bild på en 4-5 m hög bambuhäck i Normandie.

Rör, starr och ax

Släktet Calamagrostis, rör, omfattar några få arter av prydnadsgräs som kan odlas hos oss. Den vanligaste är tuvrör, Calamagrostis acutiflora. Här finns många vackra namnsorter som 'Karl Foerster', 150-190 cm med styva vippor. ’Overdam’ växer rakt upprätt med smala vippor, ca 1 m hög. Halvskugga, lätt jord, men fuktigt.

Det stora släktet Carex, starr, omfattar många fina trädgårdssorter av halvgräs. Det finns sorter för både sol och skugga. De flesta är låga, tuvbildande sorter, men hängstarr, Carex pendula, kan sträcka sig upp till 1 meter. Alla starrväxter är något fuktighetskrävande.

Chasmanthium latifolium, droppax, är ett vackert prydnadsgräs på ca 1 m med vackra ax. Syns alltför sällan på rabatterna!

Japanska gräs

När vi kommer till släktet Miscanthus finner vi ett handfull arter men desto fler namnsorter av de riktigt praktfulla höstgräsen. Man har tidigare kallat dessa för japangräs, men SKUD nämner alla med namnet miskantus. Den sortrikaste arten är utan tvekan Miscanthus sinensis, det säljs allt fler namnsorter med olika växtsätt och med olika färger på vipporna.

Tåtel och hirs

Ett annat praktfull men sirligare släkte av prydnadsgräs är Molinia, tåtel. Här kan vi finna den underbara jättetåteln, Molina arundinacea, med namnsorter som t ex ’Transparent’ som med vippor når upp till 2 m!

Panicum, hirs, är ett släkte med några få arter som kan odlas hos oss. Panicum virgatum, jungfruhirs med många namnsorter är dock perenn. De andra arterna är mest att betrakta som ”sommarblommor”.

Och ännu fler fina prydnadsgräs

Pennisetum alopecuroides, lampborstgräs, är ett underbart höstgräs med sina yviga vippor. Sorterna ’Hameln’ och ’Little Bunny’ finns ganska allmänt till salu i plantskolorna, men tyvärr är de något tveksam härdiga. De klarar sig ibland i de sydligaste zonerna med vintertäckning.

Ett släkte med en sort i odling, Spartina pectinata ’Aureomarginata’, gullbandsgräs, skulle man önska en vidare spridning då gräset verkligen är vackert, även utan vipporna.

Achnaterum calamgrostis, silvergräs, är en annan art som sällan ses även om det vore vackert och användbart med silvriga, sirliga vippor!

Även släktet Stipa, fjädergräs, är underbart med sina arter med silverglänsande, ljusa vippor på hösten. Det finns några härdiga arter som Stipa gigantea och Stipa pennata, som sällsynt påträffas vilda i Sverige. De odlade namnsorterna är tveksamt härdiga, de klarar sig ibland i de sydligaste zonerna med vintertäckning men odlas oftast som ettåriga.

Klipp inte ner prydnadsgräs på hösten!

Man ska inte klippa ner dekorationsgräset på hösten för då släpper man in vatten i de ihåliga stjälkarna och det kan medföra att gräsets rötter ruttnar. Så ta bort det gamla på våren när snön har försvunnit och marken har torkat upp lite.