Prydnadsgräs

Perenner

Prydnadsgräs ger nya dimensioner i trädgården. Gräsen har länge varit förbisedda i trädgårdssammanhang, förutom som gräsmatta. Detta har ändrat sig rejält på senare år och nu vill allt fler kunna njuta av den skönhet som prydnadsgräsen, med sina skira blomställningar och vackra linjespel, kan ge.

Från Colour your life

Gräsen är lättodlade och prydnadsvärdet varar nästan hela året - till och med över vintern i många fall. Att blanda upp perennrabatten med prydnadsgräs gör att den får en mer naturlig och poetisk känsla; dessutom tar sig blommornas färger ännu bättre ut mot gräsen.

Det har varit trögt i portgången för prydnadsgräsen när de knackat på för att få komma in i våra trädgårdar. Även om ledande trädgårdspersonligheter som Karl Foerster i Tyskland propagerade för prydnadsgräs i trädgården redan i början på förra seklet så har det faktiskt dröjt till 2000-talet, innan vi fått upp ögonen för gräsens kvalitéer på bred front här hemma. Och det återstår fortfarande mycket innan gräs blir lika självklara som blommor i rabatter och urnor hos gemene man.

I mitten på 90-talet började det röra på sig lite mer även i Sverige. Olika trädgårdsformgivare intresserade sig för den nya "holländska perennvågen", för vilken den holländske designern och plantskolemannen Piet Oudolf kanske mer än någon annan stod som portalfigur. Oudolfs bok Drömplantor kom ut på svenska 1995, och samma år skapade han den berömda Drömparken i Enköping där prydnadsgräsen hade - och har - en framträdande roll. Senare har andra ledande trädgårdsformgivare hakat på, och prydnadsgräs har börjat framträda i andra publika sammanhang, till exempel i Kungsträdgården och på Rosendals trädgårdar i Stockholm och Värdens park i Göteborg. Även i urnor på offentliga platser ser vi idag ofta prydnadsgräs som en viktig komponent. Självklart har det stor betydelse för prydnadsgräsens genomslag att allmänheten får möjlighet att se dessa vackra växter använda på ett sätt som gör dem rättvisa.

Gräsen nyckelväxter i naturlik stil
Tidigare handlade komposition av trädgårdsväxter väldigt mycket om att visa fram extra färgstarka varianter med extra stora blommor och gärna att söka maximal kontrast mellan block av olika växter. Man skulle kunna kalla det för effektsökeri och det utgör fortfarande en god del av de planteringar vi ser. Naturligtvis behövs kontraster av olika slag i planteringar för att vi ska uppleva dem som intressanta, men allt för mycket kontrast i form av starka färger, som vi ibland även upplever skär sig, blir tröttande. Man upplever lätt sådana planteringar som skrikiga och onyanserade.

Den holländska vågen av perenner var dels en reaktion på denna estetik med rötterna i 1800-talet och ännu längre tillbaka som man upplevde som förkonstlad, men den var också en reaktion på den hastigt minskande naturliga floran av vilda blommor - i Holland naturligtvis betydligt mer drastisk än i vårt land, eftersom nästan all mark där är uppodlad eller utnyttjad. Men även i Sverige har vi mer och mer märkt av en utarmning av vilda växter. Ängsmarkerna är borta, planterade med skog eller upplöjda till åkrar. I den mån de finns kvar så är det oftast en tidsfråga innan de växer igen och de vilda blommorna försvinner. I Sverige har vi också problemet med mycket torftiga bostadsmiljöer, särskilt kanske de stora bostadsområdena från 60-talets miljonprogram, men generellt lägger inte hyresvärdar många slantar på den yttre miljön. Det finns med andra ord grogrund för en längtan efter en mer naturliknande trädgårdsstil även hos oss. Och här kommer gräsen in i bilden eftersom de är allestädes närvarande i naturen. Om man vill skapa en mer naturlik trädgårdsstil så blir därför gräsen en oundgänglig beståndsdel.

Gräsen ger nya dimensioner i trädgården
Gräs är vindpollinerade och har inga starka färger och inga stora blommor. Men de har andra värdefulla egenskaper som form och struktur. Dessutom fungerar gräsen som ett sammanbindande kitt mellan de blommande växterna, och gräsens neutrala färger i gröna och bruna nyanser ger blommorna något att avteckna sig emot. Vi får helt enkelt in fler nyanser i en sådan plantering jämfört med en utan gräs och med bara blommor i starka färger. Det senare kan liknas vid ett musikstycke som hela tiden går på full volym, vilket i förstone upplevs som uppiggande, men i längden blir tröttande. I ett musikstycke med både volymsvaga och volymstarka partier så upplever vi nyanserna mer påtagligt och det hela känns mer fullödigt. Egentligen är detta vad all gestaltning och formgivning handlar om: att ställa olika former och färger mot varandra på ett sådant sätt att vi upplever kontrasterna som lagom utmanande och lagom stimulerande. Det gäller förstås även i trädgården.

Man kan likna gräsen vid pauser eller svagare partier i musiken vilka avlöses av blommor med volymstarkare harmonier av färger. Det är denna böljande växelverkan mellan blommande örter och gräs som gör till exempel sommarängen så attraktiv i våra ögon. Gräsen kan också spela upp harmonier, men av ett subtilare slag. Hos gräs handlar det som sagt inte så mycket om klanger av färg utan mer om klanger av form och ljus. Detta ger helt nya och spännande dimensioner och möjligheter i trädgården.

Det handlar om ljus
Det unika för gräsen är som sagt inte några stora och färgstarka blommor, utan deras starka former och deras sällsynta förmåga att fånga ljuset och vinden. För att uppskatta dessa mer finstämda kvalitéer krävs förstås att man verkligen tittar, men om man gör det så kan man få helt nya skönhetsupplevelser i trädgården och även i naturen. Om man kan uppskatta en solnedgång där solens sista strålar fångas upp av några skira gräsvippor, ja då kan man även uppskatta prydnadsgräs i sin trädgård. Samma sak om man kan se skönheten i daggdroppar som reflekterar morgonens första solstrålar eller frostkristaller och pudersnö som accentuerar grässtrånas bågböjning i den höstliga eller vintriga trädgården. Det är inte svårt att uppskatta sådant, men lite ovant eftersom vi ofta inte tänkt i dessa banor tidigare. På så sätt utmanar prydnadsgräsen vår uppfattning om vad som är vackert; ofta tänker vi inte på det vanliga eller vardagliga som vackert, men om vi ställer om blicken en aning så kan vi lätt se de subtilare skönhetsvärdena hos gräsen. Det är som sagt fråga om en helt ny dimension i trädgården, en dimension som öppnar helt nya möjligheter.

När man planterar gräs i sin trädgård så kan det vara värt att tänka på detta med ljuset och hur det faller. Gräsen är mest till sin fördel i sidljus eller i motljus. Särskilt motljuset lyfter fram gräsens alla finlemmade detaljer, speciellt om bakgrunden är mörk och lugn, till exempel i form av en klippt barrväxthäck men det kan också vara en byggnad, ett plank eller ett buskage. Det gäller att ta vara på de möjligheter som finns i ens trädgård och man bör särskilt ge akt på hur och var kvällssolen står och hur dess strålar faller in i trädgården. Morgonljuset är också mycket vackert, men det är kanske sällan man är uppe i gryningen på sommaren. Däremot är man oftast uppe före solen under höst och vinter och eftersom gräsen fortsätter med sitt vackra linjespel långt in i den mörkare halvan av året, så det kan också vara värt att tänka på var solen går upp då. Trädgårdens vinteraspekt har man sällan lagt någon vikt vid tidigare, men den aktualiseras högst påtagligt med prydnadsgräsens intåg och är en viktig del i de nya dimensioner som gräsen tillför - här alltså en tidsdimension också.

Gräs och arkitektur
Rent stilmässigt så har prydnadsgräs ett brett användningsområde. De fungerar bra i vilken trädgård som helst, utom möjligen den strikta, tuktade högreståndsträdgården och andra äldre stilträdgårdar, där de dock kan ha en plats i mer vildvuxna partier utanför själva gårdsplanen.

Eftersom gräsen inte är associerade med någon romantisk trädgårdsstil som andra blommande växter, så fungerar de också utmärkt ihop med modern arkitektur, ja gräs i olika former kan med sina sakliga, strukturella kvalitéer i själva verket vara förstahandsvalet för sådana byggnader vilka ändå behöver ett ordentligt mått av grönska för att inte kännas sterila. Att skötselbehovet är lågt och gräsen också är vackra under en lång tid av året, ger ytterligare plus för denna typ av användning.

Många användningsområden
Ofta använder man prydnadsgräsen som solitärer, fristående eller insprängda mellan lägre blommande växter, men ibland sätter man flera exemplar av gräs i en grupp eller en hel yta. Låga och medelhöga gräs kan användas som marktäckare, och de få utlöparbildande gräs som finns i handeln kan gärna användas för att täcka slänter som är erosionsbenägna, men man ska se upp med att plantera dessa i vanliga rabatter, där de lätt tar över. Det vanliga randgräset (Phalaris arundinacea 'Picta') kan nämnas i detta sammanhang.

Höga gräs kan man också använda för rumsbildande ändamål. Särskilt lämpliga är upprättväxande arter som tuvrör. En häck av tuvrör passar bra där man behöver lägga snö över vintern, till skillnad från en vedartad häck. Miskantus kan också användas, men har nackdelen att inte komma igång med tillväxten ordentligt förrän under högsommaren eftersom den är värmekrävande. Miskantus är dock större och kraftigare och står bra över vintern. För en halvt genomskinlig häck kan en jättetåtel vara utmärkt; dessa tar dock stor plats i sidled. En gräshäck kan också vara en utmärkt bakgrund för en rabatt med andra blommande perenner och gräs.

Sorter för alla ändamål och behov
Eftersom gräsen är en stor familj med nästan 10 000 arter så säger det sig nästan självt att det finns en enorm variation. Gräs finns i storlekar från några centimeter till tiotals meter hos den tropiska bambun. Lägger vi dessutom till gräsliknande växter från andra familjer och släkten som tågväxter, starr och ag så ökas variationen ytterligare. Det finns därför gräs för alla situationer och behov. Det finns höga gräs och låga gräs; gräs för torra, sandiga marker och gräs för sumpmarker; gräs som breder ut sig med utlöpare och gräs som växer i tuvor; gräs som växer spikrakt upp och gräs som växer utåtriktat hängande; gräs som har blomställningar som skira vippor och gräs som har kompakta kolvar; gräs som är blågröna och gräs som är gulaktiga eller bronsfärgade.

Variationen är överväldigande och det kan vara svårt att veta vad man ska välja. Därför kommer här en kort guide med några få lättodlade och vackra grässorter som finns tillgängliga i handeln och som passar i rabatter. De gräs som finns i handeln är i regel inte ogräsartade, vilket kan bli fallet om man på måfå tar in gräs direkt från naturen, vilket man för all del kan prova om man ser något vackert gräs. Säkert kommer grässortimentet att utvidgas avsevärt under de kommande åren, kanske med flera gräs som idag växer vilt i vårt land och kanske blir det fråga om sterila hybrider för att begränsa fröspridning. Flera hos oss vildväxande gräs som tuvtåtel, kruståtel, hässlebrodd, strandråg, ängskavle, blåtåtel, älväxing, tofsäxing, jättegröe och fjädergräs säljs redan idag i handeln. Ofta handlar det då om former som är särskilt färgstarka eller variegerade.

Bambu lämnar vi därhän denna gång, de används i regel också mer som buskar.

Låga

Blåsvingel, Festuca glauca - litet tuvbildande gräs med blågrå blad. Torra och soliga lägen med god dränering (sandjord). Fin i ett stenparti tillsammans med timjan och fetblad.

Tofsäxing, Koeleria glauca - lite större än blåsvingeln, men för samma typ av lägen. Strikt upprättväxande med blågrå blad.

Hakonegräs, Hakonechloa macra - ett vackert japanskt gräs med ett graciöst hängande, lätt nedliggande växtsätt. För normal trädgårdsjord i halvskugga-sol. Även fin längs trappor i trädgården. Den gröna typen är klart härdigare än den gula och går bra i Mellansverige, den blir också lite högre, ca 50 cm.

Glansälväxing, Sesleria nitida - grågrönblå blad och silvriga kolvar som reser sig några dm ovanför det 30 cm höga bladverket. Blommar tidigt och står länge. Lättodlad i normal trädgårdsjord i sol–halvskugga.

Medelhöga

Silvergräs, Achnaterum calamagrostis - cirka meterhögt med långa grönsilvriga vippor på lätt hängande strån. Börjar blomma ganska tidigt, redan i slutet av juni, och står fin hela hösten. Väldränerat för bästa övervintring. (Kallas också Stipa calamagrostis).

Diamantgräs, Calamagrostis brachytrica - ganska lik ovanstående, men något lägre. Kommer på sensommaren med stora, luftiga plymer i vilka daggdroppar gnistrar som diamanter.

Blåtåtel, Molinia caerulea - Medelhögt, strikt växande gräs som senare blir lätt överhängande. Sorten 'Variegata' har gulbrokiga blad och lyser upp som en fontän. äMoorhexe' är blågrön och mer strikt upprätt och har markanta bruna ax.

Silverhavre, Helictotricon sempervirens - praktfullt blågrönt gräs för torra och soliga lägen. Från en halvmeterhög tuva kommer tidigt långa, halmgula strån med luftiga vippor. Fin solitär.

Tuvtåtel, Deschampsia cespitosa - mycket lättodlat gräs som passar fint i de flesta rabatter som mellanplantering, men kan också planteras i grupp och fångar då verkligen ljuset fint med sina meterhöga, luftiga, halmgula vippor.

Lampborstgräs, Pennisetum alopecuroides - den härdigaste arten av detta vackra och omtyckta släkte där många odlas som ettåriga. De kolvliknande, lätt hängande blomställningarna står som fontäner ur den kompakta tuvan. Sorten 'Hameln' är vanligast och blir 70 cm. Ska odlas väldränerat för att klara vintern.

Höga

Tuvrör, Calamagrostis x acutiflora - en naturlig hybrid mellan de vackra vildväxande arterna bergrör och piprör. Fördelen med tuvröret är att det har gott uppförande: det är tuvbildande och fröar inte av sig. Om man ska ha bara ett prydnadsgräs i trädgården så ska man prova tuvröret. Mycket härdigt, lättodlat och vackert. Växer spikrakt upp till ca 150 cm och blommar som sina vilda släktingar runt midsommar, men stråna är starka och står ofta över vintern med slutna vippor. Sorten 'Karl Foerster' är vanligast och högst, 'Overdam' lite lägre och med vitbrokiga blad som ger ett ljust intryck och passar fint med mörkbladiga perenner.

Jättetåtel, Molinia careulea ssp. arundinacea - ett ståtligt men ändå skirt gräs som har sin bästa tid på sensommar och höst. Långa (150-200 cm), bågböjda strån med mycket skira vippor kommer ur en kompakt tuva. Flera sorter, men kanske 'Transparent' är vanligast. Lättodlat och tåligt gräs som även kräver en del plats i sidled.

Glansmiskantus, Japanskt gräs, Miscanthus sinensis - kanske man kan kalla för gräsens konung. Mycket ståtligt, men relativt värmekrävande gräs som kommer igång sent, men växer snabbt under högsommaren och står som finast i september-oktober. Ska därför planteras på en varm och skyddad plats, särskilt längre norrut. Finns massor av sorter i höjder från ca metern till dryga två meter. De silverskimrande blomställningarna är mycket vackra även under höst och vinter. Kräver mycket vatten när det kommer igång att växa, men inte så mycket näring. God dränering viktigt för övervintringen. 'Malepartus' är en relativt tidig, medelhög sort med rödbruna vippor. 'Ferner Osten' är mer kompakt. 'Nishidake' blommar tidigt, bäst för nordligare zoner (zon 4-5); i varmare zoner hinner den tappa de vackra, fjäderlika vipporna före vintern.

Odling och skötsel

Gräs är i allmänhet mycket lättodlade, det är inte för intet som de tillhör jordens mest framgångsrika växter. Knappast några gräs är kinkiga på jordmån utan växer snällt där man planterar dem; det gäller i allmänhet de sorter som finns i handeln. Därmed också sagt att man inte ska gödsla gräs egentligen, utan de växer bra ändå. Om man gödslar gräs så börjar det likna en vall (höåker) med mera blad än strån och man kan också få problem med att stråna viker sig av vind, regn eller snö. En tumregel som gäller för både perenner och gräs är att man inte behöver gödsla om man planterar rätt växt på rätt plats, det vill säga efter läge och jordmån. Givetvis ska man inte låta bli att gödsla lätt om det ser ut att behövas, det vill säga om inte gräsen utvecklas fullt ut, men var försiktig.

Det bästa sättet att gödsla gräs kan vara att klippa sönder det torra gräset i småbitar på vårvintern, och låta klippet ligga som marktäckning mellan växterna i rabatten. Då går näringen tillbaka till jorden och man får även fler vinster med detta förfarande: täckmaterialet hindrar ogräs att gro och bevarar också markfukten.

Ovanstående förklarar också hur man ska göra med nedklippning. Den görs alltså inte på hösten utan på vårvintern, precis när tjälen börjar gå ur jorden och innan något börjar växa. På så sätt får man dels njuta av gräsens vackra vintersilhuetter maximalt, men gräsen mår också bäst av denna sena beskärning eftersom skyddande snö samlas vid de vissna bladen och stjälkarna. Om man klipper ner gräsen redan på hösten så öppnar man för vatten att rinna ner i stjälkarna och detta kan orsaka röta och utvintring.

Man kan plantera krukodlade prydnadsgräs i stort sett när som helst, men mitt i stekheta sommaren måste man förstås passa nyplanterade exemplar med vatten. Under sensommar och höst behöver man inte bekymra sig om detta på samma sätt och de flesta gräs växer utmärkt då. Om plantan man köper har utvecklade strån med blommor så är det bäst att klippa ner dessa vid planteringen. Plantan kommer då igång att växa mycket bättre.

Planteringsavståndet beror på om man vill att plantorna ska växa ihop till en enhet i en större grupp, eller om de enskilda plantorna ska framträda. Avstånden beror också på vilken typ av gräs det är fråga om. Om gräset är upprättväxande så kan det vara lagom att sätta plantorna på en tredjedel av den slutliga höjden ifall de ska växa ihop; om de ska vara separata så öka avståndet till halva höjden. Om gräset är av den utåthängande modellen så kan plantavståndet vara lika med den slutliga höjden - då kommer gräsen inte att trängas, utan varje enskild tuva kommer att framträda.

Lars Forslin

Fascinerande fakta:
• Gräs utgör det primära växttäcket i många naturtyper och utgör där ett viktigt erosionsskydd.
• Grästäcket skyddar också jordens mikroliv och medverkar till att bevara bördigheten hos jorden.
• Hela 20 % av jordens landyta täcks av gräs.
• Alla våra sädesslag är gräs - även majs, som är ett tropiskt gräs.
• Alla jordens nötkreatur lever mestadels på gräs.
• Gräs har runda, ihåliga strån medan halvgräs (starr) har trekantiga och fyllda strån.
• Till skillnad från andra växter har gräsen sin tillväxt nedifrån, därför kan man klippa gräset och det fortsätter att växa.
• Man kan experimentera med att ta in gräs från naturen i sin trädgård. Risken finns dock att det är ett gräs som okontrollerat tar över i trädgården.
• Ett enkelt sätt att njuta av gräs i trädgården är att lämna ett stycke av gräsmattan oklippt. Man står ytan en gång per år på sensommaren. Snart uppstår där en blomsteräng.
• Gräsens stam kallas strå medan örternas kallas stjälk.

Lampborstgräs, Pennisetum alopecuroides 'Hameln'