Nu blommar slåttergubben!

Karins krönika ”När slåttergubben kommer med piga och dräng, då är tid för bonden att bärga sin äng” så står det i den gamla Bondepraktikan. Slåttergubben, eller hästfibblan, är en av många arter som trivs på gamla betesmarker och slåtterängar. En gång i tiden var dessa ängar av stor betydelse för jordbruken – ju mer ängshö en bonde kunde slå desto fler djur kunde han hålla och ju fler djur desto mer gödsel att sprida – vilket i sin tur gav större skörd. ”Ängen är åkerns moder” som talesättet lyder.

Text och bild: Karin Eliasson

Och ängar ska vi hävda här på Astrid Lindgrens Näs. Det finns tacksamt nog en gammal äng i bortre hörnet av våra marker. Det faller sig ganska naturligt eftersom gården Näs var ett aktivt lantbruk ända in på 60-talet. Inramad av gärdesgård och med en fond av enebuskar och hagtorn ligger ängen där och bara väntar på att få bli aktad igen. Men för att återfå sin forna glans behöver den lite restaurering. Som så många ängsmarker har den blivit styvmoderligt behandlad under decennier. Gräset har slagits med trimmer och fått ligga kvar, jorden har blivit fetare och fetare och alla arter som tillhör de magra ängsmarkerna har försvunnit till förmån för tjockt frodigt gräs. Det ödet är inte Vimmerbys ängar ensamma om att ha gått till mötes.

I och med det storskaliga, rationella jordbruket har ängsmarken nästa försvunnit i Sverige tillsammans med de djur- och växtarter som växte där. Enligt Naturskyddsföreningen kan en kvadratmeter äng innehålla mer än tusen arter – ängen är alltså värd att försvara och bevara! I det Småland där Astrid Lindgren växte upp var ängen fortfarande en naturlig del av kulturlandskapet. I ett brev till sin vän Elsa Olenius skriver hon: ”Jag har haft många ljuvliga stunder fulla av en tyst men våldsam inre hänförelse, som ingen vet om. Att vandra på en äng med nyuppsatta höhässjor, med en molnig himmel över och alldeles fullt av blommande törnrosor runt om ängen upprör mig våldsammare än Champs Elysées och Notre Dame de Paris.”

Nu i dagarna börjar vi här på Astrid Lindgrens Näs vårt arbete med att vårda och återställa ängarna på Astrids barndomsmarker. Marken skall magras ut, dominanta arter skall tas bort, nya arter ska sättas in och en vårdplan för kommande år skall upprättas. Till nästa sommar, när vi öppnar kapitel två av trädgårdarna, kommer vi att kunna visa den ljusa sommarängen i all sin prakt. Genom dessa ängar ger vi hem och föda till många arter, bland annat till fjärilar och bin. Vi får också möjlighet att värna och lära gamla arbetsmetoder i jordbruket som fagning, bränning och slåtter. Sist, men inte minst, får vi en miljö som står för så mycket livskraft och skönhet att ingen kan förbli oberörd.

Mer information om Astrid Lindgrens Näs hittar ni på Astrid Lindgrens Näs