Näringsämnen

Alla växter behöver näring för att må bra. Beroende på vad man odlar behövs det olika mycket av näringsämnena. Det som det alltid behövs mest är kväve, fosfor och kalium. Utöver dessa tre behövs det flera andra näringsämnen, men då i mindre mängder.

Näringsämnen - Kväve, Fosfor och Kalium.

I organiskt material frigörs näringen efterhand som växterna behöver den. Konstgödning är däremot direktverkande. Använder man naturlig gödsel minskar riskerna för överdosering som annars kan ställa till stora problem.

Kväve (N) stimulerar bladtillväxten och växter där man äter det gröna, som sallat, behöver mycket kväve. På de växter som ger frukter kan för mycket kväve resultera i små och dåligt utvecklade frukter och blommor. Bladverket blir däremot mörkgrönt och frodigt, men växten blir lättare mottaglig för sjukdomar. Det mesta kvävet finns i luften men bortsett från baljväxter kan övriga växter inte ta upp det.

Fosfor (P) behövs för knoppsättningen och för att binda solenergi. Fosfor finns i olika former i jorden. Är pH-värdet i marken lågt kan fosforbrist uppstå trots att marken fosforrik. Det är dock ovanligt att växterna drabbas av fosforbrist. Vid brist får växterna mörkt grön färg och ibland även violetta partier. Överskott av fosfor är inget växterna lider av.

Kalium (K) har stor betydelse för fruktsättning och kvalité. I lerjordar finns oftast bra kaliumtillgång. Sand- och mulljordar är däremot oftast kaliumfattiga. Brist på kalium visar sig som bruna och vissna bladkanter. Överskott försämrar upptagningen av magnesium.

Utöver dessa tre behöver växterna magnesium, svavel, järn, mangan, zink, koppar, bor med flera i mindre mängd. Koldioxid behöver växterna också och den tar de upp genom bladen. I växthusodlingar tillförs ibland extra koldioxid.