Lättodlade olvon

Träd, buskar och häckväxter

Skogsolvonet med sin vackra blomning i midsommartid är en av våra mest folkkära buskar. Olvonbusken är härdig och lättodlad och får dekorativa bär under hösten, vilka hänger kvar på busken långt in på vintern. Den välkända snöbollsbusken, som är en steril variant, får inga bär men dess blomning är extraordinär. Snöbollsbusken har funnits i plantskolesortimentet så långt tillbaka som 1500-talet, vilket visar att den är odlingsvärd!

Text och foto Lars Forslin

I Sverige är skogsolvon, Viburnum opulus, vanligt upp till och med södra Norrlandskusten men förekommer ända uppe i Norrbotten. Ibland kallas busken bara olvon, men kanske vore namnet ”lundolvon” mest träffande. I skogen hittar man nämligen sällan olvon, åtminstone inte i storskogen, alltså barrskogen, utan det är på mer lundartade platser man finner det. Typiskt är att det växer där jorden är lite fuktigare och mer mullrik: skogsbryn, ängen, bäckraviner, lundar etc. Det kan vara bra att veta för det ger oss en fingervisning om hur det bäst odlas även i trädgården.

Snöbollsbusken mycket gammal

Det vilda olvonet blir en ganska storvuxen buske, ca 4–5 meter och kan för all del användas där man har behov av en riktigt hög buske, men oftast passar nog någon av de utvalda, lägre sorterna bäst. Den mest kända varianten är snöbollsbusken som finns planterad vid många hus och gårdar över hela landet där de bollformade, vita vackra blomställningarna slår ut kring midsommartid och fullkomligt översållar den stora busken – en imponerande vacker syn.

Snöbollsbusken är faktiskt en av våra allra äldsta trädgårdsväxter; den finns belagd redan från slutet av 1500-talet då den odlades i holländska plantskolor. De vilda olvonen har inte snöbollsbuskens klotrunda blomställning, utan en flat blomställning, lite grand i stil med fläderns (som den är släkt med, familjen heter desmeknoppsväxter), men med större vita, sterila blommor runt kanten. Man brukar kalla dessa för skyltblommor då de drar till sig pollinerande insekter som sedan finner sin nektar i de oansenligare fertila blommorna i blomflockens mitt. Snöbollsbuskens blomställning består alltså enbart av dessa sterila kantblommor, som bildar en rund boll. Snöbollsbusken får därför inte de vackra röda bär som olvon annars är begåvade med.

#Vacker höstfägring#

Förutom de vackert röda bären så får olvon också en vacker höstfärg. Bären sitter kvar länge på buskarna, långt in på vintern. De sägs vara svagt giftiga och fåglarna ratar dem tills de har frusit ordentligt under vintern. I alla händelser används bären som både föda och medicin sedan långt tillbaka i Ukraina och Ryssland där olvonet betraktas som nationalväxt.

Populär hos florister

Den som tittade på det kungliga bröllopet i England i slutet av april i år, kanske lade märke till de vackra blomsteruppsättningarna i Westminster Abbey. Där fanns faktiskt gott om kvistar av snöbollsbuske, men de var inte fullt utfärgade utan användes i sitt omogna, limegröna stadium eftersom de var skördade på Windsor Castle och inte hade kommit längre vid den tidpunkten. Istället gav de en fin vårlig fräschör till arrangemangen och den klotrunda formen är förstås alltid gångbar i blomsterarrangemang. Att ha en snöbollsbuske eller vanligt olvon i trädgården ger alltså också den floristintresserade möjligheten att göra fina arrangemang hemma.

Sorter

Vi talar bara om en art av olvon här, Viburnum opulus, men det finns i alla fall en handfull sorter att nämna. Härdigheten för arten är zon 6, alltså mycket god, och generellt så är de olika sorterna av olvon väl lämpade för odling över större delen av Sverige.

En form som liknar den vilda till alla delar förutom höjden heter ’Compactum’ (kallas på svenska ibland kompaktolvon) och är, som hörs av namnet, mer lågväxande, bara ca 1,5 meter hög. Den är mycket rikblommig och vacker med sina hortensieliknande blommor och sätter rikligt med lysande röda bär. Zon 5.

Det finns en riktig lilleputtvariant som heter ’Nanum’ eller på svenska dvärgolvon. Den blir bara hälften så hög som kompaktolvon. Den sätter sällan blommor eller bär; istället har den ett vackert, tätt bladverk med snyggt, lätt rödfärgat utspring och fin höstfärg och man kan tänka sig den som en ersättning för japansk dvärglönn i högre klimatzoner. Bladens flikighet är också mer utpräglad. Sorten är också lämpad till låga häckar i skuggigt läge. Zon 6.

Det finns också en gulfruktig variant av den höga, vilda formen, som heter ’Xanthocarpum’ (gulfruktig). Den är vacker men inte så vanlig i plantskolorna.

Snöbollsbusken ’Roseum’ (synonym ’Sterile’) med sina bollformade, vita blommor i riklig mängd, uppstod i Holland och finns belagd sedan 1500-talet. Det finns flera kloner med lite olika egenskaper. Den vanliga klonen ’Roseum’ anges härdig till zon 5, men eftersom den härstammar från Västeuropa så hinner den inte få höstfärger i Sveriges nordligare zoner. Då passar någon av sorterna ’Strömsund’ eller den finska klonen ’Pohjan Neito’ (Jungfrun från norr), som bägge är anpassade till hårdare klimat (zon 6) bättre. Huruvida dessa har uppstått på olika håll, eller om de härstammar ur den gamla ‘Roseum’, är oklart, men möjligen har ’Strömsund’ uppstått i Sverige. Snöbollsbusken blir två-tre meter hög och i goda lägen till och med ännu lite mer.

Olvon i trädgården

Olvon är lättodlat, åtminstone om man följer de anvisningar som naturen ger när det gäller växtplats, vilka indikerar en mullrik, inte alltför torr jord. Olvon trivs inte på ren sand och inte heller på mycket tung lera. Vanlig trädgårdsjord är alltså utmärkt och själva odlingen ska inte vålla några större problem. Olvon kan växa ganska skuggigt, men för att blomma rikligt bör den stå relativt soligt, dock alltså inte alltför torrt då den lätt får bladlusangrepp under sådana förhållanden.

Snöbollsbusken odlas vanligen som en fristående solitär och utvecklar sig då till ett vackert blickfång. Den kan också användas i blandade buskage med till exempel luktschersmin, paradisbuske, syren, kornell, forsythia och liknande större buskar. En sådan kombination ger en lång blomningstid och snöbolls- busken är långblommande i sig själv genom att dess blommor är sterila. När ingen befruktning sker så kommer heller inte någon mognadsprocess igång, utan blommorna står fräscha länge.

Det vilda olvonet blir som nämnts ganska högt, men kan vara användbart där man behöver en 3–4 meter hög, robust buske i lite fuktigare och kanske skuggigare läge. Det kan med fördel användas på naturtomter, gärna då i kombination med högre träd som skuggar. På småhustomter är kompaktolvon ett bättre alternativ, kanske främst användbar i buskage som avskärmning eller mot insyn.

Vilket olvon man än väljer kan man utmärkt väl binda en midsommarkrans av blommorna!

Text: Lars Forslin