Latin-lista på färger

Latin-lista på de vanligaste färgbeskrivande termerna i växtnamnen

Här följer en liten latin-lista på de vanligaste färgbeskrivande termerna i växtnamnen:

alba, album, albus

vit

albida, albidum, albidus

vitaktig

argenteo-, argentea-, argenteum, argenteus

silver

aurea, aureum, aureus

guld-, gyllene

bicolor

tvåfärgad

candida, candidum, candidus

lysande vit

colorata, coloratum, coloratus

färgad

discolor

två-färgad

flava, flavum, flavus

ljusgul

glauca, glaucum, glaucus

blågrå

lutea, luteum, luteus

gul

maculata, maculatum, maculatus

brokig, fläckig

marginata, marginatum, marginatus

kantad, alltså kanten är i avvikande färg

multicolor

flerfärgad

picta, pictum, pictus

'målad', sirlig, brokig

purpurea, purpureum, purpureus

purpurfärgad

reticulata, reticulatum, reticulatus

nätlika bladnerver

resea, roseum, roseus

rosa

rubra, rubrum, rubrus

röd

sanguinea, sanguineum, sanguineus

blodröd

striata, striatum, striatus

randig, strimmig

tricolor

tre-färgad

variegata, variegatum, varigatus

brokbladig

versicolor

flerfärgad

Så om du stöter på sådana beskrivande artnamn, så förstår du hur växten kan se ut.

Några exempel: Amaranthus tricolor = tre-färgad rävsvans, Sisyrinchium striatum 'Variegata' = randig, brokbladig gräslilja etc.

Som du ser, kan orden förekomma både som artepitet eller som namnsort, i det sistnämnda fallet är de inom enkla citationstecken och med stor inledningsbokstav.

En del växter kontrasterar med hjälp av en vit eller gul bladkant, marginata. Det blir mycket elegant, geometriskt.

Oregelbunden brokighet i form av fläckar och stänk förekommer, maculata, liksom kontraster i bladnerverna, reticulata.

Strimmiga blad, striatum, både horisontellt och lodrätt finns också.

Mönstret och färgen/färgerna kan vara starkt avgränsade, eller mjukt, oregelbundet övergående i varandra, som i en akvarellmålning.

Som vanligt är en fin trädgård en skön blandning och balans mellan de växter du valt.

De brokbladiga växterna hjälper till att ge en vision av rörelse och djup i allt det gröna.

Du uppfattar ett större blad och en enklare form som mera effektfull, mera skulptural än de brokigare sorterna.

Växter innehållande vitt och gult är de som bäst drar till sig ögats uppmärksamhet.

Mycket effektfullt är alltså att låta någon av färgerna i den brokbladiga växten gå igen i de växter som angränsar, i blom- eller i bladfärgen.

Se till att grupper av  växter som innehåller variegerade exemplar inte kommer för nära varandra. Låt dem få lite inbördes avstånd för att skapa spänning i trädgården. Vissa växter gör sig bättre om de kan avnjutas på nära håll, som i kanten på en gångväg, en upphöjd rabatt, vid en sittplats. De kan också med fördel placeras i en kruka.

Naturligtvis passar brokbladiga växter mycket bra i ett woodland, där de mjuka skuggorna sveper över marken och får de brokbladiga att lysa extra hemlighetsfullt.

Tänk på att de brokbladiga växterna generellt, naturligtvis med undantag, är lite svagare och mindre blomvilliga än sina helgröna släktingar. Ett bra skydd är ofta nödvändigt, särskilt för de med tunna löv. De starkt vit- och gulvariegerade kan bli bruna om de utsätts för stark sol, vind eller stark kyla. Många mår väl av vandrande skugga.

Vissa brokbladiga växter med många starkt kontrasterande färger kan verka onaturliga. Användes med sparsamhet och eftertanke.

På vintern ger de vintergröna, variegerade växterna liv åt t ex mörka barrväxtpartier.

I blomsterarrangemang passar de brokbladiga växterna väl in som accent till de övriga.

Trädpion med Cornus alba 'Var'

Iris laevigata 'Var'
Lamium 'Golden Anniversary'