Kompostsystemet 1
Kompostsystemet där trädgårdsodlingen och hushållskomposteringen är ett.
Kompostering är ingenting nytt. Under många år sågs det med oblida ögon från samhället. Alla "sopor" skulle samlas in. Nu uppmuntras vi och marknaden har inte varit sen att erbjuda produkter som snabbt och elegant förvandlar slaskhinkens innehåll till fin mylla. Många av dessa produkter håller dock inte måttet vilket innebär att det blir lukt och andra otrevligheter.
De flesta villaägare ägnar sig åt någon form av odling. Vi har vant oss vid att vi måste använda konstgödsel eftersom ingenting annat finns. S.k. väl brunnen stallgödsel som ofta rekommenderas är snart ett minne blott sedan alla jordbruk gått över till flytgödsel.
Odling innebär att vi tar tillvara vatten och solenergi för att få grönsaker och blommor. Då behövs växtnäring men även energi för att försörja de markorganismer som skapar en god miljö för växtrötterna. Växterna hjälper till med denna process och avsöndrar s.k. rotexudat som gynnar markorganismerna. En god miljö med mycket organisk material gynnar markprocesserna och komposten är bland annat det material som skall utgöra energin för dessa processer.
Kompostering, som det utfördes innan renhållningsstadgor kom till, är ingenting vi vill ha tillbaka. De sophögar eller köckenmöddingar som fanns, fulla med råttor och annan ohyra, är inte det vi menar med kompost. Kompostering är egentligen att påbörja den förmultning som sedan skall fullbordas i odlingsjorden. Det är alltså inte nödvändigt eller ens önskvärt att förmultningen är så långt gången att det är svart mylla. Den första komposteringen är till för att göra materialet oaptitligt för råttor, trutar och kråkor. Under denna process kan det lukta illa, det kan bli fluglarver och komposten kan frysa. Det behövs därför en omslutning av komposten som är tät helst också för flugor och det behövs en isolering mot kylan. Det behövs också lufttillförsel så att processen kommer igång och balans mellan kväve och kol så att det inte luktar.
De processer som sker i marken kan vi kalla efterkompostering. Den processen pågår till dess all organisk substans är förbrukad och markorgaismerna tillgodogjorts energin. Samtidigt frigörs de bundna växtnäringsämnena så att de kan tas upp av växtrötterna. Därför måste hela tiden ny organisk substans tillföras för att underhålla mikrolivet i jorden.
Efterkomposteringen ordnar vi så att vi varje år gör en fast bädd som vi kallar för vattensäng. Blötbädd är en annan benämning. Om torka inte är ett problem kan man gör en sk djupbädd vilket innebär att man på dubbelt spaddjup blandar in kompostmaterialet och får på så sätt ett mäktigt matjordslager. Så gör man t.ex. i demonstrationsodlingen på Läckö slott.
Foto: Bertil Dahlby