Jord och jordförbättring

I mitten av 1800-talet var Sverige i princip uppodlat. D.v.s. de områden som hade en odlingsbar jord hade röjt från träd och buskar och i många fall sten. I Småland kan man se enorma stendösar som visar att det till slut var mera sten än jord i marken. Det var vid denna tid som den omfattande emigrationen till Amerika tog fart. Sverige var i princip uppodlat.

Av Göran Lindeberg

1. Jordar

Den mark som var kvar ansågs inte vara odlingsvärd. Det är på denna typ av mark som det byggts villor under senare delen av 1900-talet eftersom man oftast inte tillät byggnation på åkermark.

Detta betyder att man i många fall, om tomten inte är belägen på åkermark, som utgångspunkt för sin trädgård har en ej odlingsvärd jord. Även om det fyllts på med matjord i ett ofta tunt lager så har bördigheten inte förbättrats nämnvärt.

Ofta uppstår det därför ett stort glapp mellan våra ambitioner att odla och de förutsättningar för odling som finns på den tomt som skall förvandlas till trädgård.

I denna och kommande artiklar kommer jag att belysa de grundproblem som kan uppkomma om ambitionerna överträffar möjligheterna. Man kan påverka jordens sammansättning avseende olika kornstorlek, innehåll av mull (humus) samt jordens innehåll av växtnäringsämnen. Det går att förbättra jorden i alla dessa hänseenden.

Det behövs ett matjordslager. Man kan köpa s.k. matjord billastvis och denna jord är baserad på torv, sand och ibland komposterad bark. Man kan också köpa mosand från något grustag för att få en mineraljordsbas. Denna är då mycket närings och mullfattig men nödvändig för att få någon uthållighet i odlingen.

Av betydelse är också det jordlager som finns under matjordslagret. Man talar då när det gäller åkerjord om alv. Växternas rötter går ofta ner på flera meters djup och hämtar vatten som sipprar upp från grundvattnet. Det är bara matjordslagret som brukar vara ca 30 cm som brukas och tillförs växtnäring. Om man inte anlägger en djupsäng och ökar matjordslagret till det dubbla genom att gräva om med dubbla spadlängder och dessutom tillför mullämnen och näring även på detta djup.

Jordar brukar indelas i tunga och lätta jordar. De tunga har ler som huvudfraktion och de lätta har sand och mo som huvudfraktion. Ju tyngre jord desto större förmåga att hålla vatten. Ju lättare jord desto lättare att bearbeta. En lätt jord är att föredra.

Jordar indelas efter kornstorlek enligt följande

Block >200 mm Sten 20-200 mm Grus 2-20 mm Sand 0,2-2 mm Mo 0,2-2 mm Mjäla eller silt 0,002-0,2- mm Ler <0,002 mm

En ren keramisk lera innehåller ingen sand. De flesta odlingsjordar är en blandning. En styv lera kännetecknas att den kan formas till smala trådar utan att gå av. Där de går av ligger oftast ett sandkorn. Lerjordar fryser sönder på vintern och ser ut som mullvadshögar då det torkat upp på våren. Mo och mjälajordar s.k. lättleror slammar igen och spricker på våren. Det är lätt att bryta upp denne skorpa på våren om inte upptorkningen gått för långt. En gammal agronom jag kände menade att man i Sörmland på lättlerorna hade två timmar på sig för att få ett perfekt såbruk. Det kan räcka med en ytlig krattning för att stoppa upp skorpbildningen.

Man kan lätta upp en lera genom att tillföra stora mängder grus eller sand. Det hjälper inte att strö ut lite sand utan det måste vara ungefär 30% av matjordslagret dvs ca 10 cm tjockt lager. Man kan också lära sig att hantera leran genom att inte bearbeta och så för tidigt på våren. Det får absolut inte klibba och bearbetningen skall vara ytlig. Då får man en fin jord som inte torkar ut i första taget. Man kan få breda (ca 3 cm) tjocka torksprickor fram på sommaren men det betyder inte att vattnet är slut. Eftersom en kubikmeter lera kan hålla 800 liter vatten varav ca hälften upptagbart av växtrötterna krymper jorden och därav sprickorna.

När det gäller lätta jordar är det viktigt vad som finns under matjordslagret. Man brukar tala om syrsand och brännsand. Syrsand betyder att det finns ett vattenförande lager av t.ex. lera eller morän under matjorden som hela tiden tillför vatten underifrån genom kapillärkraften. Brännsand är sådan jord som ligger på grus eller hällebärget där det inte finns något vatten utöver det som finns i matjordslagret.

Om man har ett torrt läge på en grusås eller berg kan man anlägga en vattensäng. Då skapas i princip en djupsäng men eftersom den omgivande jorden kommer att dra ur allt vatten lägger man en presenning och ett dräneringsrör för bevattning enligt beskrivningen. Det kan vara bättre att koncentrera sig på en liten bördig trädgård än en halvdålig stor.