Jätteknölkalla
Amorphophallus titanum
Nu har den öppnat sin enda, världens största blomma! I Göteborgs Botaniska trädgårds tropikhus blommar nu jätteknölkallan (Amorphophallus titanum).
Den något märkligt formade, mycket ståndaktiga en och en halvmeter höga och ganska så illaluktande växten tillhör det spektakulära släktet Amorphophallus, som innehåller cirka 90 arter och som växer i de tropiska delarna av Afrika och Sydostasien.
Här rör det sig om en av växtvärldens verkliga celebriteter som ståtar med den största blomställningen av alla växter. Under optimala omständigheter kan den växa 7 cm per dag och nå 2,5 m höjd. Den blommar ytterst sällan och man känner inte till någon annan blomning i Sverige sedan 1935.
Jätteknölkallan som hör hemma på Sumatra, upptäcktes av en italiensk botanist 1878. När han berättade om sin upptäckt möttes den med viss skepsis, men när det första exemplaret i odling blommade elva år senare i Royal Botanic Garden i London var sensationen ett faktum.
Det berättas att viktorianska guvernanter hade fullt sjå med att förhindra sina skyddslingar från ett alltför närgånget studium av denna "oformliga manslem", vilket är just vad det vetenskapliga släktnamnet betyder, rapporteras i ett pressmeddelande från Botaniska Trädgården.
Blomställningen hos jätteknölkallan växer mycket snabbt och kan på kort tid nå en höjd av bortåt 2,5 meter. Långtifrån alla exemplar blir så höga i kultur och Botaniskas jätteknölkalla mäter nu när blomställningen slår ut 142 cm och kan komma att växa lite till.
Den "oformliga manslemmen" är en s.k. blomkolv som omges av ett hölsterblad. Det är det som nu närmast vidgar sig snett utåt-neråt som ett klockstycke och tillfullo avslöjar sitt blåbrunröda inre - en färgkombination som anses imitera ruttnande kött och som - i förening med doften - på Sumatra har renderat växten det lokala namnet "likblomma".
Helt utslagen är blomställningen bara under 3-5 dagars tid, varefter den kollapsar. Man bör alltså inte dröja med sitt besök på Botaniska, om man vill hinna se sensationen. Eventuellt är den vid denna artikels publicering redan på upphällningen.
De egentliga, pyttesmå blommorna är enkönade och sitter samlade (han- och honblommor var för sig) vid blomkolvens bas. Den första dagen i sitt liv sprider de en stank som tycks människan vedervärdig, men som är desto behagligare för vissa skalbaggar och asflugor vilka lägger sina ägg i vad de uppenbarligen uppfattar som ruttnande kött. Skalbaggs- och fluglarverna blir visserligen blåsta på konfekten, men jätteknölkallan säkrar sin pollinering. Man måste med andra ord inte alltid lukta gott för att ha framgång i kärlekslivet.
På en av Bernts bilder ses två kackerlackor rumla runt i blommans inre.