JANUARI

Min älsklingslitteratur just nu är frökataloger. Allt annat får ge vika, från dagens morgontidning till kvällens spännande deckare. Hur mycket fantasi, poesi och drömmar ryms inte i dessa oansenliga kataloger?

Av Malena Skote

Vem kan t.ex. motstå att läsa om vild luktärt - en raritet från Italien med den underbaraste doften av alla luktärter? Eller om solrosen Vanilla Ice med utsökta ljust krämfärgade blommor och svart mitt? Mina bokläsande vänner ler lite överseende och undrar hur jag kunnat bli så absorberad?

Varför blir man trädgårdsmänniska? Är jag, som trädgårdsmänniska, en verklighetsflyktare som vill skapa mitt eget lilla paradis i täppan? Eller är jag en njutningsmänniska som inte kan motstå det vackra och sinnliga hos trädgården? Är jag rentav en arbetsmyra som bara måste stå och hugga bort rotskott när alla andra åker till stranden?

Min vän, stadsbon, som en gång om året dristar sig till att lämna asfalten och sin inrökta etta för att besöka min trädgård påstår att jag utövar makt! Makt över en liten bit av vår jord där jag bestämmer över naturen. Jo, jag får ju erkänna att jag bestämmer vad som ska växa i trädgårdslandet, var äppelträden ska stå och hur höga de får växa sig. Jag tuktar buxbomsbuskarna till klot och planterar syrener där jag vill ha dem. Men kan man kalla en människa som tålmodigt väntar i flera år på att få se resultatet av sina handlingar en maktmänniska?

Om det nu skulle vara makt det är fråga om är i fall är trädgården en värdig motståndare i kampen. Riddarsporrarna vill inte alls växa där jag först planterade dem men dyker nu upp självsådda och i riklig mängd på ett helt annat ställe. Klematisen vill inte alls klättra runt verandastolpen men däremot gärna täcka in hela köksfönstret. Naturen gör som den vill trots alla mina ansträngningar. Nässlorna invaderar från väster och kirskålen från öster och hotar min omsorgsfullt sådda blomsteräng.

Kanske är det spänningen inför resultatet och det stillsamma tävlandet som fångar trädgårdsmänniskan?

Konstnären Sten Dunér har en spännande och mångtydig trädgård vid sitt sommarställe ”Drömmens” i Småland. I boken ”Trädgårdar - bilder mellan ide' och verklighet” beskriver han sin fascination för själva motståndet som det växande materialet bjuder. ”Med en egendomlig blandning av ödmjukhet och tyranni formar och manipulerar jag blommor, buskar och träd. Inte ens stenarna får vara ifred. Och samtidigt är jag mycket rädd om allt som växer och skulle inte förmå mig att bryta en enda liten blomma. När ett kraftigt regn skadat mina bondpioner, kan jag deppa i flera timmar”, berättar han.

Karin Berglunds bok ”Lust och fägring” handlar om ett antal trädgårdar och deras skapare -här finns Sten Dunérs trädgård presenterad. Trädgårdarna är alla olika, byggda efter olika principer och på olika idéer. Också deras trädgårdsmästare är helt olika människor men verkar ha en sak gemensam. Passion. Passion för det växande, det spirande och grönskande.

Om någon förresten skulle vilja ha en definition på ”växter” hittade jag en underbar sådan i Carl Batsch bok ”Botanik för fruentimmer” från 1810: ”De flesta växter hava en allmän prägel i deras bildning, varigenom de skilja sig från djuren. ... Småningom utvecklade väsenden av en grön färg, som med trådarna äro fästade i marken där de stå, skjuta mer eller mindre greniga upp i höjden och bära gröna utbredda flatigheter.”
Så nu vet ni det, alla fruentimmer.