Höstgödsel

Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson

Egentligen är ordet höstgödsel missvisande, man skulle kanske säga sensommargödsel istället, för ordet höst får ju människorna att börja tänka på fallande löv och då är det för sent att "höst"gödsla.

Höstgödsel sprids till träd, buskar och perenner strax efter mitten av augusti, i norra Sverige redan i början av augusti. Man uppnår alltså bästa resultat om man gödslar i god tid innan löven faller av.

Däremot, om man glömde vårgödsla, är det inte någon större idé att höstgödsla heller, för det är hela säsongens näringsjämnvikt som är det viktiga, inte höstgödsling i sig.

För växter som vill ha det magert, såsom vissa stenparti- och barrväxter, kan man enbart gödsla med höstgödsel, alltså bara en gång per år.
Om växten växer nära sin härdighetsgräns eller är annars är känslig, såsom växter importerade från varmare trakter, är det av yttersta vikt att de även får höstgödsel för att klara vintern.
Gräsmattan fortsätter att växa fram tills snön faller. Därför behöver den kväve även på hösten, varför man gödslar gräsmattan med NPK även på hösten.
Höstgödseln innehåller fosfor (P), kalium (K) och spårämnen men inget eller ytterst litet kväve (N). Ifall den innehåller kväve, skall det vara bundet i en långsamt löslig form som inte stör växtens avmognad inför vintervilan utan det frigörs först på våren.
Kalium gör att växterna klarar kylan bättre: rötterna kan ta upp vatten bättre, bladen avdunstar mindre och cellvätskans fryspunkt blir lägre.
Forsfor hjälper till vid avmognaden på hösten och vid bildandet av nya blomanlag till nästa år. Spårämnen försörjer växten så den inte drabbas av några bristsjukdomar.
På förpackningen står anvisningar för spridningsmängden. Var noga med att följa dem, det är särskilt viktigt av miljöskäl, då höstgödseln innehåller en hel del fosfor.