Gräslikt

Perenner

De susar, rasslar och viskar i vinden när de väl har vuxit upp. Men de blir ofta förbigångna i plantskolan när folk bara har de granna, blommande växterna för ögonen och inte ser gräsens skönhet, där de står som oansenliga små tuvor i krukorna och väntar...

Det är ju först på sommaren och hösten när gräsen blommar upp som de visar sina kvaliteter. De är också vackra på vintern, där de vackra vipporna står kvar i rabatten och ger den en helt ny dimension när rimfrosten pudrat dem silverskimrande och diamantbeströdda!

Under några år har nu prydnadsgräsutbudet blivit mycket bättre, nya grässorter kommer till handeln nästan varje år och de finns att få i allt flera plantskolor.

Kanske är det delvis den holländska trädgårdsdesigngurun Piet Oudolfs förtjänst, han har ju under "alla" år pratat om prydnadsgräsens förtjänster och gjort många vackra planteringar med gräs som ingrediens eller som huvudtema.

Av hans böcker är det bara en som hittills blivit översatt till svenska, Drömplantor. Den nya generationen perenner, från 1998 och med medförfattaren H. Gerritsen. Av den boken framgår det tydligt vad han menar.

På engelska finns bl.a. en bok som Oudolf skrivit tillsammans med Michael King. Boken heter Gardening with Grasses och är just vad titeln lovar, en bok som berättar hur man använder gräs i trädgården. Rekommenderas, om du vill skapa med gräs!

En annan gräsguru är Nancy J. Ondra, som har skrivit en utmärkt bok hur man använder gräs som partner till andra perenner, Grasses: Versatile Partners For Uncommon Garden Design. Boken är rikt illustrerad med fina foton tagna av Saxon Holt. Här kan du läsa recensionen!

Vi har själva i många år varit förtjusta i gräs och i vår trädgård finns det många olika sorter, nästan alltid blandade med perenna växter men även ensamma i krukor och urnor.

Gräs finns i olika färger, allt gräs är inte nödvändigtvist grönt utan kan vara både blått, gult, brunt eller rött!

Det finns både ettåriga och perenna grässorter.
Formerna och storlekarna varierar också stort, en del bildar låga tuvor på under decimetern vid markytan, andra sträcker sig flera meter upp mot himlen.

Även blomsterställningens form och färg varierar, allt från sirliga, nästan genomskinliga vippor till kraftiga mörka kolvar.

Självklart finns det gräs för olika situationer i trädgården, allt från den torra och solgassiga sandhögen till dammens grunda vattenbryn. Men den grundmurade tron att all gräs vill stå i fuktig mark är felaktig, det är tvärtom så att de flesta föredrar väldränerad och något sandblandad trädgårdsjord i sol eller i halvskugga. Detta är särskilt viktigt i områden med barfrost.
Klipp inte ner gräset på hösten, då tränger det in vatten i stråna och får dem att ruttna. Klipp först på våren när tillväxten börjar.

Några av våra perenna gräsfavoriter presenterar vi här.

En av de trevligaste hos oss är det gul-grönrandiga hakonegräset, Hakonechloa macra 'Aureola', som sakta breder ut sina sirligt bågböjda, ca. 30 cm långa blad på lätt halvskuggiga, upphöjda, rabattkanter, där det är varmt, väldränerat och där det får skydd mot vinterväta. Det skulle i och för sig klara kyla, det är vintervätan som får det att ge upp eller växa dåligt. För den delen vill det inte torka ut under sommaren, utan man måste komma ihåg att vattna vid torrperioder. Det går även utmärkt att odla i kruka, om man tar in krukan i ett förråd som håller någon plusgrad under vintern och där det inte helt torkar ut. På friland klarar det sig t.o.m. zon 2, ev. även 3, och man bör täcka det.

Calamagrostis x acutiflora 'Karl Foerster', tuvrör, bildar en yvig, grön tuva med ca. 50 cm långa och 1 cm breda gräsblad som kommer fram tidigt. Från tuvans mitt kommer det upp 2 m höga, stramt upprätta strån med ax redan i juni och bildar en vacker syn. Vill ha normal, väldränerad, något fuktig trädgårdsjord. Härdig och robust.
Liknande men mindre och med brokiga blad är namnsorten 'Overdam', brokbladigt tuvrör.

Inom släktet Carex, starr, finns flera fina grässorter, oftast med tunna, glänsande strån i täta tuvor.

En av våra favoriter är C. buchananii, kopparstarr. Den har kopparskimrande, smala, 40-60 cm långa blad, som bildar en mycket tät tuva med överhängande bladspetsar. Står likadan året om och får bara helt obetydliga vippor. Tyvärr är denna sort känslig för vintervätä och försvinner lätt under vintern, så vi har även en liknande, men något tuffare ersättare som heter C. flagellifera. Båda vill stå i full sol i varm, sandblandad, väldränerad trädgårdsjord, som dock inte är för torr under sommaren men de skall skyddas mot vinterväta. Zon 2.

C. ornithopoda 'Variegata', fågelfotstarr, är delvis vintergrön. Ett dekorativt gräs med vita bladkanter på de tämligen breda bladen. Trivs även i lite fuktigare ställen i sol eller halvsklugga. Ca. 25 cm hög. Blommar på våren med bruna, tunna vippor.

En variant C. testacea har trådtunna, halvmeterlånga ljust gröna blad i mycket täta tuvor. Dekorativ!

C. pendula, hängstarr, bildar stora tuvor av halvmeterlånga något bredare blad och får vackra, överhängande strån, upp till 1 m höga, med bruna vackra vippor.

C. hachijoensis 'Evergold', itzustarr, har en tät tuva med 20 cm långa, smala blad med gulvita ränder på det gröna strået. Mycket dekorativ i krukor och urnor, men kan även planteras i rabatten. Zon 2.

Släktet Miscanthus, japanskt gräs, elefantgräs, innehåller många favoriter. Dessa är stora, ståtliga gräs med vackra vippor som står kvar länge. De är också lättodlade och förnöjsamma men behöver stor plats, då de med tiden bildar stora ruggar. Tyvärr hör dessa gräs till de mer känsliga, varför vintertäckning är att föredra. Ofta sköter de den saken själva med sina egna blad, som lägger sig över rötterna som en slöja, men man kan komplettera med torra löv. Zon 2 (3).

Några sorter:
M. sinensis 'Giganteus', är det verkliga elefantgräset med sina 3 m höga strån! Behöver mycket plats då gräset blir så stort.

'Gracillimus' är en mindre och sirligare kopia av föregående, upp till 1.5 m hög.

'Zebrinus' har roliga, tvärrandiga blad som är 1,5 cm breda. Gräset blir 1,5 m högt.

'Kleine Silberspinne' och 'Kleine Fontäne' har mycket vackra vippor i silvrigt rosa resp. brunrosa. Dryga metern höga.

'Poseidon' har bredare blad med en tydlig vit mittnerv. Får rödbruna ax på sensommaren. Upp till 1,6 m hög och mycket odlingsvärd. Liknande. men ännu högre, 2,5 m, är 'Altweibersommer'.

'Variegatus' får på grund av sina ljusgröna blad med breda vita ränder ett mycket ljust och gracilt utseende, trots att gräset är upp till 1,3 m med vippor och har ganska breda blad. Passar bra framför högre gräs, såsom på bilden mellan den ståtliga 'Giganteus' till höger och 'Purpurascens' med brunrosa vippor till vänster.

Luzula nivea, silverfryle, har vintergröna tuvor av mörkgröna, silverhåriga, smala blad. Blir ca. 20 cm hög. Blommar med vackra, silvervita flocklika ax, som höjer sig över bladen till ca. 50 cm. Axen, som är fina att torka, skall dock klippas bort genast efter avslutad blomning, för annars har man gräset över hela trädgården!

Liknande är storfryle, L. sylvatica, som blir något högre och robustare än silverfryle. Båda tål skugga och är lättodlade och förnöjsamma.

Festuca glauca, blåsvingel, hör till de blåaste gräsen som finns. Dess namnsort 'Elijah Blue' anses vara den allra blåaste. Gräset bildar låga, sträva tuvor med mycket tunna blad. Får glesa, halmgula vippor i juli, men det är bladen som är huvudattraktionen. Väldränerad jord i ful sol. Passar som marktäckare med flera stycken tillsammans eller i krukor och urnor.

Brokbladig blåtåtel, Molinia caerulea 'Variegata' är ett av de bästa brokbladiga gräsen. Det har gula strimmor på de ljusgröna bladen, så att hela gräset ser ljust och "soligt" ut, särskilt när de gyllenbruna vipporna på ljusgula strån har utvecklats på sommaren. Trivs i de flesta jordar i sol och halvskugga och blir cirka halvmetern hög inklusive vipporna.

M. arundinacea 'Karl Foerster' är ett mycket sirligt gräs, som bildar en halvmeterhög tuva med mörkgröna, smala blad, varifrån upp till 1,5 m höga, tunna strån med stora, luftiga vippor växer upp.

Gullbandsgräs, Spartina pectinata 'Aureomarginata' har vackert, gracilt växtsätt. Den har gula ränder längst bladkanten och gul höstfärg. Trivs även på lite fuktigare jordar och är salttålig. Upp till 1,5 m hög.

Panicum virgatum 'Rotstrahlbusch', har upp till 1,5 m höga, tunna strån med mycket sirliga vippor. De mörkgröna, delvis röda bladen är inte mer än ca. halvmeterhöga, men är dekorativa med sina röda färgtoner.

Däremot får jag varna för det vackra, men mycket expansiva randgräset, Phalaris arundinacea 'Picta'. Den har vackra, vitstrimmiga blad och är härdig och tålig, men är oj så expansiv! Planteras endast där det kan få breda ut sig ordentligt, för det gör det!

Frusen skönhet - gräsvippor under vintern.