Förökarens dagbok 3

Nu är sommaren här och i juni-juli är tillväxten ute i trädgården som bäst. Det är tid att sticklingsföröka många buskar. En hel del växter är lätta att sticklingsföröka, några betydligt svårare eller rent av omöjliga.

Förökarens dagbok - sommarsticklingar från Hemträdgården 3 -2003 av Eva Wirén.

Bland de lättförökade finns dock flera vanliga buskar, sådana som brukar växa i nästan varje trädgård, så det bör inte vara några problem att hitta material ens för nybörjaren. Men det är ändå inte vilken buske som helst som duger som moderplanta. Här gäller det att vara kritisk - de nya plantorna kommer ju att få samma egenskaper som modern. En buske med årliga mjöldaggsangrepp är ingen bra moderplanta, inte heller den vars växtsätt och blomningsegenskaper är dåliga. Utgå från en frisk och fin planta med de önskade karaktärsdragen.

Olika sticklingstyper

Sticklingar som tas under sommaren från vedartade växter kallas örtartade sticklingar eller sommarsticklingar, eftersom de är gröna, mjuka och "omogna", och det är förstås de som är aktuella nu. De rotar sig bra men är samtidigt ganska känsliga och kräver en hel del omsorg. Fram på sensommaren och hösten mognar skotten allt mer, de börjar hårdna men är fortfarande gröna och lite böjliga, och sticklingar som tas då kallas "halvförvedade". Från helt mogna och träaktiga skott tas så kallade vedartade sticklingar. Dessa har inga blad och plockas under vinterhalvåret, då växten är i vila.

Förbered utrustningen

Örtartade sticklingar är mycket känsliga för uttorkning så det är klokt att i förväg göra i ordning allting så att det sedan bara är att "sticka" dem direkt. Rör det sig om några få sticklingar räcker det med en kruka, är det många kan man ta en låda eller förbereda en särskild förökningsbädd. Täckning med plast eller glas är ett måste eftersom hög luftfuktighet krävs. Trä en plastpåse över krukan eller sätt den i ett miniväxthus. Till lådan eller bädden kan man bygga ett enkelt tält eller en tunnel med hjälp av ståltråd, böjliga rör eller dylikt, och plast. Sörj för skuggning under soliga heta dagar.

Jorden ska vara porös. Använd såjord eller en blandning av fin torv och sand. Det finns också små lecakulor man kan blanda med jorden för att få den luftig. Lägg gärna ett par cm tjockt lager med sand eller grus överst. Det motverkar fukt och svampsjukdomar runt den känsliga rothalsen. Hög jordtemperatur främjar rotbildningen men är inte ett måste för de mest lättrotade växtslagen.

Dags att plocka sticklingarna

Gå ut på morgonen och samla in kraftiga skott som vuxit fram nu i år. Sätt dig sedan i skuggan och skär till sticklingarna. 5-15 cm ska de vara, längden beror på växtslaget och hur knopparna sitter. Hygien är viktig - använd rena redskap!

Utgå från toppen. Om den yttersta spetsen är väldigt mjuk och tunn så nyp bort den. Tag också bort eventuella blommor. Sticklingen ska ha 3-4 blad eller bladpar (minst 2) och skärs alltid så att den nedtill slutar precis under ett bladfäste - det är härifrån rötterna kommer att växa ut. Ibland räcker skottet bara till en enda stickling, ibland får man ut fler, det viktiga är att varje stickling alltid avslutas med ett blad eller bladpar både uppe och nere.

Tag till sist bort bladen på sticklingens nedre halva/tredjedel och stick den genast i jorden. Sticklingarna kan stå ganska tätt men inte så nära att bladen rör vid varandra. Kontrollera dem ofta, det kan behövas luftning, duschning, bortplockning av mögliga blad med mera. Beroende på växtslag tar det upp till sex veckor (för vissa ännu längre) innan sticklingarna rotat sig. Så småningom planteras de om en och en och avhärdas, men får stanna i sina krukor på skyddad plats över vintern.

Pröva de här: Buddleja, Buxbom, Forsythia, Hortensia, Kaprifol, Kerria, Kornell, Lavendel, Liguster, Måbär, Olvon, Paradisbuske, Schersmin, Spirea, Syren, Tok, Try, Trädgårdsprakttry.