Förökarens dagbok 1

Förökarens dagbok - perennsådd och ympkvistar från Hemträdgården 1 -2003 av Eva Wirén.

Det finns många olika sätt att föröka växter.

Metoderna kan delas in i två huvudgrupper: fröförökning och vegetativ förökning. Vid fröförökning, eller generativ förökning som det också kallas, förökar man växterna med frö - precis som namnet antyder. Vegetativ förökning innebär att man förökar med växtdelar. Sticklingar, ympning, delning, nedläggning och rotbitar är alla exempel på vegetativ förökning.

Föröka med frö

Fröförökning är i regel ganska enkelt men tar lite tid och ibland krävs särskild behandling för att fröet ska gro, t ex en köldperiod. Förökar man med frö som man samlat själv måste man vara medveten om att avkomman kanske inte får samma egenskaper som moderplantan. Ett frö är resultatet av en könlig förökning och varje enskilt frö har därför sina speciella egenskaper. Variationerna kan vara så små att de inte märks, men de kan också vara mycket iögonfallande, t.ex. att plantorna blir olika höga, får en avvikande blomfärg eller olika mottaglighet mot sjukdomar.

En del frön ger plantor som ser ut precis som moderplantan de är samlade från. Dessa växter kallas frökonstanta och kommer alltså inte med några överraskningar när småplantorna växer upp. Det är ju bra om enhetlighet är önskvärd, men ibland strävar man efter variation eller är helt enkelt bara nyfiken på det oväntade.

Det är svårt att generalisera och säga vilka växter som är frökonstanta och vilka som lätt korsar sig med andra. För oss fritidsodlare spelar det kanske heller inte så stor roll. Men om man har något särskilt syfte med sitt frösamlande är det förstås bra att veta om växten är själv- eller korsbefruktande, och om det funnits någon närbesläktad sort i närheten som den kanske korsat sig med.

Annat att tänka på vid fröförökning är F1-hybriderna. De finns ofta bland grönsaker och ettåriga blommor, annueller. Dessa hybrider är prima plantor med goda egenskaper men ger själva inga bra "barn" eller kanske inte ens groningsdugligt frö.

Har du Ht 4/2001 kan du läsa mer om att samla eget frö.

Så perenner - ett vintergöra

När och hur man sår beror bl.a. på vilken typ av växt det är. Sådd av t ex grönsaker och annueller bör vänta en tid ännu, men med perennerna är det inte nödvändigt. Om du samlat på dig eget frö från i somras kan du faktiskt med fördel så nu genast och ställa krukorna utomhus. Det är en enkel metod som fungerar med de flesta perenner. Att det fryser, töar och snöar om vartannat spelar ingen roll.

Så på vanligt vis och låt krukorna/brättena stå inne ett par dagar så fröna får suga upp vatten. Flytta sedan ut dem och placera dem någonstans där den tidiga vårsolen inte gassar på. Lägg ett nät över så att inte fåglar eller möss kommer åt att krafsa bland fröna och skotta gärna snö över alltihop. Sedan kan du ägna dig åt andra saker fram till våren och värmen, då det är dags att börja titta efter det första, spirande gröna.

Metoden kan fungera även för träd och buskar, men det räcker inte alltid med en köldperiod för att de ska gro.

Föröka med växtdelar

Vid vegetativ förökning blir de nya plantorna identiska med moderplantan - växtdelen man använder är ju en del av denna. Då vet man säkert att moderplantans egenskaper förs vidare - goda som dåliga.

Sticklingsförökning är nog den vanligaste vegetativa förökningsmetoden. Den används vid förökning av buskar, träd, perenner och krukväxter. Det finns många olika slags sticklingar, beroende på vilken tid på året man tar dem och från vilken del av växten. Men detta och andra vegetativa förökningsmetoder återkommer vi som sagt till när det blir dags!

I nästa nummer handlar det om ympning. Ympkvistarna ska tas medan träden är i vila, så rätt tid är nu! Tag årsskott (skott som växte fram förra säsongen) och förvara kvistarna kallt och fuktigt, t ex nedgrävda i jorden, i sand i kall jordkällare eller i kylskåp om de ligger i plastpåse med fuktig torv eller mossa runt.