Förgroning inomhus

Nu börjar vi lite till mans att längta efter våren och sådden. Frökatalogerna har redan kommit med sina lockande bilder. Själv köper jag mitt frö av Lindbloms Frö och de har från och med i år en utmärkt hemsida med bra bilder av alla sorter.

Av Göran Lindeberg

Många vill börja sina sådder inomhus för att förlänga säsongen men ofta misslyckas dessa sådder. Huvudorsaken är nog det dåliga ljuset som vi har så här års. Jag vill i denna artikel ge lite tips inför sådden.

Till stor del har jag hämtat innehållet från några råd i samband med användning av Vermiculite som säljs av Lindbloms frö.

Självklart är ett bra frö med god energi grunden för all odling men sedan gäller det att ordna lagom ljus, värme, syretillgång och fukt och se till att fröet inte hamnar i alltför näringsrik omgivning. Dessutom det svåraste av allt - obetat ekologisk frö har ofta på skalet svampsporer som i en jord med för groningen olämplig sammansättning kan komma att utvecklas så att det hämmar groningen. Det gör också att groningen bör gå snabbt så att inte sporerna hinner utvecklas till svampar som dödar groddarna.

Man måste således eftersträva en så neutral miljö som möjligt under den känsliga groningsfasen. I botten på groningskärlet bör alltid finnas en näringsrik jord t.ex. planteringsjord. (OBS att Lindbloms inte rekommenderar näringsfattig såjord). Meningen är att plantan efter groningen skall kunna skicka ner rötter i den näringsrika jorden när näringen i fröet är förbrukad.

För att få en så säker sådd som möjligt är den bästa metoden att använda Vermiculite. (Det är lerskiffer som fått stor förmåga att absorbera och avge fukt efter kraftig upphettning). Näringsrik jord i krukan som fylls till ca 80%. Ett tunt lager av Vermiculite så att fröet separeras från jorden. På detta täcke läggs fröet och sedan sker täckning med Vermiculite anpassad efter olika frötyper. Många småfröiga sorter som Petunia och Lobelia är ljusgroende och skall inte täckas alls. Genom Vermiculitens grova struktur är risken liten för syrebrist. Vermiculite har stor förmåga att ta till sig vatten och sedan successivt avge detta. Det gör att man inte behöver vara rädd för snabb uttorkning.

I de flesta fall behöver fröet mycket rikligt med vatten första dygnet, för att sedan bara hållas lätt fuktigt. För mycket vatten kan ge syrebrist med risk för kvävning. Vid avdunstning kyls jorden vilket försenar groningen och fröet riskerar att ruttna.

Vermiculite är således ett förträffligt såhjälpmedel, men det innebär inte att man inte kan misslyckas med sådder. Det finns en faktor som är avgörande. Och den kan vara svårast att hantera. - nämligen värmen. Ett stort antal frön behöver kylning under de första dagarna efter första uppvattningen för att sedan kräva mera värme. Andra kräver stor variation mellan natt och dag, åter andra måste ha hög temperatur hela tiden. Oftast styrs detta av vilka betingelser växten haft där den har sitt ursprung. När det gäller detta kan man läsa på de påsar som Lindbloms fröer levereras i. Efter sådden täcks krukorna med klar plast (gladpack) med några luftningshål. Därmed hindras avdunstning och luften innanför plasten blir vattenmättad. Efter några dagar kan plasten tas bort för att förhindra angrepp av gråmögel som trivs i den fuktiga miljön under plasten.

Hur klarar man då detta praktiskt. Lysrör är ett sätt att öka på ljuset i ett fönster. Man hänger ett par lysrör ca 40 cm ovanför krukorna i fönstret och har det tänt när det är ljust. Lysröret alstrar också en viss värme som påskyndar groningen.

Om man vill kan man tillverka en enkel groningskammare som kan vara en låda med ett lysrör i taket. Då gror man helt utan solljus vilket går utmärkt. Då kan man också placera lådan där temperaturen är rätt.

I ett litet rum kan man sätta in en värmefläkt med termostat.

Själv använder jag vår lilla bastu där jag har en kvicksilverlampa och en värmefläkt styrda av en timer. Jag ger ljus och värme 16 timmar och mörker och svalka 8 timmar. Groningen av t.ex. Lobelia går då på 2-3 dagar.

Ett knep när man sår Lobelia är att hälla ut fröna på ett fat och sedan fukta en blyertspenna och doppa denna i fröet. Då fastnar det frön som kan strykas av på vermiculiten. Då får man små frösamlingar som lätt kan skolas om i större krukor.

Ett vanligt fel är att så för många frön i en kruka. Ca 20 frön av t.ex. Petunia är lagom i en 8 cm kruka annars blir det svårt att skilja på plantorna vid skolningen.

Det kan vara bra att ha en drivbänk av enkla fönster där man kan flytta ut plantorna när det blir varmare ute. Solljuset är trots allt det bästa och glasen ökar värmen. Det är också lätt att täcka vid frostrisk. Har man växthus är det ju allra bäst.

Innan plantorna sätts ut måste de avhärdas. Särskilt det starka solljuset är förödande på plantor som odlats under glas som skyddar. Men den starka vårsolen är så stark att man kanske måste skugga genom att kalka på glaset eller lägga på en odlingsväv. Om bladen blir vita har de bränts av solen.