Färgsprakande benved
Av Sylvia Svensson
Benveden blommar med sirliga, gulgröna blommor i klasar på våren, men dessa är inte så iögonfallande som höstens andra ”blomning”, fröställningarna. De lyser i rött, rosa och orange och sitter kvar länge på kala kvistar.
Benvedssläktet, Euonymus, omfattar ca 170 arter av vilka endast fåtal kan odlas på friland i Sverige. Hos oss odlas ett 15-tal arter och av flera av dem finns många namnsorter. Det finns buskar och småträd i olika skepnader: upprätta, krypande och klättrande, en del är vintergröna och andra lövfällande med en lysande höstfärg.
Benved är lättodlad
Benved är lätt att odla och kräver inte så mycket skötsel. Vattna under torra perioder. De trivs i vanlig, god trädgårdsjord men god tillgång på mull och näring uppskattas. Mylla ner lite kompost eller allsidig gödsel i jorden runt plantorna på våren, men gödsla med måtta!
Benved är tåliga och anpassningsbara växter som klarar sig bra i de flesta lägen. Det går bra i både sol och skugga, men bästa höstfärg för de lövfällande blir det förstås i sol och i riktigt skuggiga lägen blir de klenare i växten. Torra lägen bör undvikas eftersom de då lättare angrips av skadedjur.
Hela växten innehåller bittra giftämnen. De lysande röda bären kan locka barn att smaka och kan orsaka allvarliga förgiftningar, eftersom fröna innehåller starka hjärtglykosider. Plantera aldrig benved intill lekplatser!
Benved i trädgården
Klätterbenved, E. fortunei är vintergrön. Av den finns ett 20-tal namnsorter i handeln och den blir fin i allt från full sol till djup skugga. Den finns i allt från kompakta former på någon dm till klättrande lianer på flera meter. Zon 4.
Den mest lysande höstfärgen har nog vingbenved, E. alatus. Den är en upp till 2 m hög buske med kraftiga, korkaktiga, fyrkantiga (”vingade”) grenar. Bladen är smalt äggrunda och ca 5 cm långa och får, som sagt, en lysande, karminröd höstfärg! Blommar i maj med små, gulgröna blommor, ofta i knippen på flera. De bildar sedan på hösten vackra, fyrkantiga frukter som ser ut som små kinesiska lyktor. De är hängande, lysande röda och har orange hylle runt fröna. Det finns en lägre och kompaktare namnsort, ’Compactus’ av denna art. Zon 5.
Den vanliga, inhemska benveden, E. europaeus, växer vild i södra Sveriges friska, mullrika lövskogar. Den blir ett upp till 5 m högt buskträd. Bladen kan vara 3-8 cm långa med vackert röd höstfärg. Frukterna är rödrosa men liknar annars dem på föregående art. Vanlig benved drabbas tyvärr ofta av spinnmal, vars larver kan kaläta den alldeles. Den är därför inte att rekommendera för mindre trädgårdar, men kan användas i stora anläggningar, i skogsbryn och liknande. Zon 5.
Den vanliga benveden med namnsorten ’Nanus’ kan däremot odlas även i mindre trädgårdar, liksom E-plantan ’Evert’, som är en 3-4 meter hög buske med ett, hos äldre individer, överhängande växtsätt. Frukten är lysande karminröd. Sorten har prövats på Alnarp, Ultuna och Röbäcksdalen och har i mycket begränsad utsträckning blivit angripen av insekter. Den är härdig till zon 4.
Dvärgbenved, E. nanus och dess variant turkestanicus, ses ibland förvildad i våra sydliga skogsbryn. Odlad kan den klara sig upp till zon 6. Den har krypande, rotslående stammar och uppstickande, fyrkantiga grenar. Bladen är små, bara 1,5 – 4 cm långa. Den hängande frukten är liknande föregående arters, men mindre och ljusröd.
Körsbärsbenved, E. planipes, är något nyare i våra trädgårdar. Den är mycket vacker även utan blad. De dekorativa klasarna av rosaröda fröställningar hänger ju kvar länge. Vårens klasar av små gulgröna blommor är också fina! Buskträdet blir upp till 5 m högt och passar bra t.ex. i framkanten av högre buskage. Den är lättskött och kan odlas ända upp till zon 5.