Eldtorn

• lysande bär i vinterträdgården

I vår serie om vintergröna växter kommer här en eldig bekantskap, eldtorn, Pyracantha. Den är en tornig buske med veka grenar, nästan en klätterväxt. Härdigheten är tyvärr inte så bra, men vissa går t.o.m. zon 2, kanske även 3 i skyddat läge.

Kraven på jord är inte så stora, den blommar och sätter följaktligen fler frukt i något magrare jord. Vill ej stå i fuktiga ställen utan det ska vara väldränerat. En solig, varm och vindskyddad växtplats ger fler blommor och frukt, även om busken i sig tål halvskugga.
Tål att beskäras, men bör undvikas eftersom man då klipper bort blomanlagen och därmed frukterna.

Eldtorn är inte så lämplig att planteras vid barnens lekplatser, dels för att grenarna är törniga, dels för att fröna i bären är svagt giftiga. Men för fåglarna ger de törniga buskarna bra skydd och fröna passerar deras magar utan att fåglarna tar skada.

Hos oss odlas nästan enbart P. coccinea och dess hybrider. Huvudformen härstammar från Sydeuropa. Det har gjorts åtskilliga korsningar mellan P. coccinea, P. rogersiana och P. crenato-serrata för att komma till rätta med den allmänna sjukdomen hos eldtorn, skorv. Skulle busken drabbas illa av skorv, eller ännu värre, av päronpest, kan det vara svårt att komma tillrätta med dessa sjukdomar med de bekämpningsmedel som står till buds för hemmaodlaren. Ta bort plantan som är starkt angripen, annars klipp bort och bränn angripna delar (gäller skorv).

De nyare hybriderna är friskare och angrips inte så ofta. Även päronpest kan angripa eldtorn, men import från länder med päronpest har sedan länge varit förbjuden… hur det är med den saken nu med EU's öppna gränser återstår att se.

Bladen sitter ofta kvar gröna och fina mest hela vintern, för att på våren ge plats åt nytillväxt. De är 2-5 cm långa, oftast glänsande gröna och sitter strödda på grenarna.

Blommorna är små och vita, femtaliga, de sitter i stora knippor.

Det är inte för blommornas och bladens skull man odlar eldtorn, det är för de lysande små frukternas skull. De utvecklas på hösten och bildar stora klasar som sitter kvar länge, tills fåglarna har spisat upp dem.

Den oftast sedda och en av de härdigaste sorterna hos oss är den mycket skorv-motståndskraftiga P. coccinea 'Orange Glow', som egentligen är hybrid mellan P. coccinea och P. crenato-serrata. Den är upprättväxande med slanka, glest förgrenade grenar, blir upp till 2-3 m hög och något smalare. Zon 2 (3).

Även 'Red Column', som är upprättväxande och 2-3 m hög, anses klara zon 3 i skyddat läge.

'Golden Charmer' och 'Orange Charmer' är båda korsningar mellan P. coccinea och P. rogersiana är inte fullt så härdiga, men ska klara zon 2 i skyddat läge.

'Soleil d´ Or' är lysande gulfruktig, något lägre och inte så härdig, men ska i alla fall klara zon 1 och ev. även zon 2 i mycket skyddat läge och under sådana milda vintrar som vi haft på senare år.

Ytterligare några sorter förekommer i handeln och nya hybrider kommer fortlöpande.

'Orange Glow' i blom.

'Orange Glow' i närbild.

'Orange Glow'

'Soleil d´ Or'