Den extremt torra trädgården

Av Göran Lindeberg

De tidigare ägarna hade ständigt pysslat i trädgården och sina planteringar i bergskrevorna.

Jag fick frågan hur de måttligt trädgårdsintresserade nya ägarna skull sköta sin trädgård.

Mitt svar var enkelt. Gör ingenting.
Låt naturen ta över och sätta sina gränser. De växter som inte klarar det platsar inte.

Men gräsmattorna nere vid havsstranden?
Låt dem bli blomsterängar och slå dem med motorklipparen en gång om året i början av augusti då de blommat över och ta bort gräset.

Familjen har lytt mina råd och under de åtta år som gått har de fått en fantastisk blomsteräng med Adam och Eva, gullvivor och blåsippor m.m.

Planteringar runt uteplatser utgörs av torktåliga Sedumarter. De är i stort sett likadana som för åtta år sedan.

På min fråga svarar Jarl:
Vi gör nästan ingenting, precis som du sa. Anne-Marie påpekar att de brukar toppa prydnadsbuskarna så att vattnet i skrevorna ska räcka till. Mindre volym kräver mindre vatten. Något vatten för vattning finns inte på den saltvattenomflutna ön.

Trädgården är i balans med naturen och kräver ingen skötsel.
Några krukor med torktåliga röda pelargonior ger en avgränsning mot naturen tillsammans med en häck av vildvin.
I en skreva har man fyllt på med ett par säckar jord och där växer basilika och andra kryddor.
Prydnadsbuskarna klär in uteplatserna och ger lä när det blåser från sjön.
De tidigare ägarna har med cement och natursten hjälpt till att förstora skrevorna så att de kan hålla mer vatten.
Buskar och träd reglerar själva storleken så att det passar för tillgängligt vatten i den här typen av bergnatur.
Man kan i förebyggande syfte klippa ner dem till en storlek som brukar fungera.
Ibland slokar bladen och gulnar men det är oftast ingen fara. Det är ett skydd mot uttorkning.
På den slagna torra ängen kunde vi genomföra vår traditionella femkamp. Trampet är bara bra och till nästa vår kan värdparet åter glädja sig åt den naturliga skötselfria blomsterprakten.

Till buskarna har skrevorna förbättrats med natursten och cement för att kunna rymma mer jord och därmed vatten.

Femkampen genomförs på den torra ängen.

Jarl sitter hellre på bryggan och njuter än pysslar med planteringar.

Anne-Marie till höger tillbringar mycket tid med att bära saker upp och ned för den långa trappan.

En röd pelargon utgör revirgräns mot naturen.

En kryddodling har anlagts i en skreva av den unga generationen.