Anlägg en blomsteräng
Av Göran Lindeberg
Blomsterängar förr och nu.
I vårt undermedvetna har många av oss en förkärlek för blomstrande ängar. Reklambranschen håller dessa bilder levande för oss genom att stå för miljö och trygghet. För oss som är lite äldre är det vanliga kohagar med smörblommor och förstås Evert Taubes visa om gullviva, mandelblom, kattfot och blåviol. Nu för tiden är det ovanligt att se alla fyra blommorna på samma ställe. Själv känner jag till två ställen. Båda kohagar. Orsaken är att nötkreaturen flyttat från de magra hag- och ängsmarkerna och ner på den bördiga åkerjorden. De får inte i sig tillräckligt med energi på de magra markerna så att det räcker till för deras enorma produktion av mjölk, upp till 30 liter per dag.
70-talets skogspolitik föreskrev skogsplantering på dessa övergivna betesmarker som snabbt färslyades, så många ängar och hagar har gått förlorade. Man planterade gran på s.k. 5:3 mark (femte paragrafen 3 momentet skogsvårdslagen) som var det administrativa begreppet för ängs- och hagmarker. Därvid kom åkermarken att gränsa direkt mot skogen och skogsbrynen och hagmarkerna försvann. Därmed också utrymmet för ängsblommorna. Granen tar nämligen efter några år död på alla annan vegetation. Med hjälp av särskilda EU-bidrag återskapas nu många ängs- och hagmarker där beskogningen inte gått för långt.
Det har blivit en renässans för blomsterängen. Många kommunala parkförvaltningar låter numera vissa marker bli blomsterängar. Jag skrev en uppsats för ca 20 år sedan där jag menade att vår tids naturliga öppna blomsterängar utgörs av vägkanter och trafikplatser, skidbackar, golfbanor och villatomter. I övrigt är det bara museala undantag från modern markanvändning. Till min glädje har sedan dess vägverket slutat bespruta vägkanter vilket särkskilt på Gotland och i Norrland haft en förbluffande effekt. Idag har vägverket anställt specialister för att göra vägkanterna så artrika som möjligt. På ett ställe på E4 mellan Södertälje och Nyköping står en kilometer lång rad trift alldeles intill asfaltkanten.
Jag har ett minne från ett sammanträde där jag satt och betraktade en man med röjaggregat som härjade i den skogsklädda innergården till vår kontorsfastighet. Där stod ett tiotal vitsippor. Röjmannen närmade sig det lilla beståndet men till min förvåning höjde han röjaggregatet över vitsipporna som fick stå kvar. På något sätt hade mitt budskap i uppsatsen nått fram.
För många trädgårdsägare framstår naturtomten som ett alternativ som mer och mer tilltalande. Det kan vara en kombination där man har en gräsmatta, en uteplats med blomsterurnor och ett litet kryddland. Kanske behövs bara lite gallring av träden för att få in mera ljus. Kanske finns drömmen där om den vackra blomsterängen.
Många gånger när man är ute i naturen och jämför en blommande äng med sina egna tappra försök så frågar man sig vad man vad man håller på med. Fröhandeln har inte varit sen med att marknadsföra frö till blomsterängen. Hittills har det varit fråga om utländska arter som i och för sig blommar men är lite främmande i vår natur. Weibulls har lanserat en ängsfröblandning som verkar lovande. Den inne håller bl.a. rödklöver, gulmåra, prästkrage, johannesört och dessutom lin och blåklint. Dessa sistnämnda arter hör hemma på åkern men de blommar första året och ger ett visst skydd åt de långsamväxande arterna under det första året.
En del av läsarna har kanske besökt hävdade ängen som fortfarande finns kvar främst på Öland eller Gotland. Dessa präglas av en enorm blomsterprakt med talrika orchidéer. Att ha dessa ängen som en förebild kan vara bra men man får inte glömma att dessa öar har näringsrik kalkgrund medan resten av landet har näringsfattig gråsten som berggrund. Vidare skall man komma ihåg att dessa ängen varit i bruk i hundratals år och hävdas fortfarande av sockenborna. Ändå är det änget och dess skötselföreskrifter som vi får tillämpa i vårt trädgårdsänge. Få av oss har möjlighet att hålla nötkreatur. Hästar trampar sönder för mycket och får äter för nära marken så att örterna tar skada.
Ängets funktion förr i tiden var att ge vinterfoder till kreaturen. Änget kom oftast att placeras på fuktiga marker. Änget hägnades in så att de frigående djuren inte kunde komma in. Där fanns en lagom blandning av höga träd och buskar. Dessa skulle stå så glest att solljuset någon gång under dygnet kunde nå marken men också ge skugga. Ingen växtnäring tillfördes utan det bortförda djurfodret tog med sig näringen så att marken kom att utarmas. Växtnäring som fosfor och kalium togs upp av trädens djupa rötter och tillfördes örterna när löven multnade. Den bortförda näringen togs till vara i gödseln som tillfördes de små åkrarna. Enligt Linné behövdes fem tunnland äng för varje tunnland åker. "Äng var åkers moder" enligt Linné.
Skötseln av änget bestod av utglesning av träd och buskar vid behov. Detta arbete gjordes på vintern. Fagning som innebär att hela änget räfsas lätt så att nedfallna grenar och en del löv tas bort och bränns. Detta arbete skulle utföras när vitsipporna står i knopp. Detta för att de övervuxna löven skulle bli kvar som gödsel medan grenar som störde lieslåttern togs bort.
Skörden av änget utfördes i slutet av juli eller början av augusti. Eller när ängsskallrans frökapslar "skallrar" dvs då fröna är mogna. De slagna örterna torkades på marken och frön ramlade ner på marken och bidrog till ängets fortbestånd. Idag skördas fodervallarna i juni och detta arbete är i regel avslutat till midsommar. Man vill ha så mycket protein som möjligt. Vallen ingår numera i en växtföljd på åkern och gödslas kraftigt. De gamla ängena skördades då man fick så stor volym som möjligt. Att proteinet i stort sett helt samlats i fröna som ramlade ur brydde man sig inte om. Målet var att kreaturen skulle överleva vintern, inte att producera mjölk. Man tog även vara på lövade grenar som torkades. Detta kallades hamling och bland kommunekologer har detta blivit populärt i naturreservaten så man ser ofta träd som är kapade i manshöjd. Detta för att djuren inte skulle räcka upp till löven. Detta foder användes främst till får och getter. På hösten släpptes djuren in för att beta av återväxten.
Jag har redogjort för ursprungliga skötselprogram för ett änge för att kunna omsätta det i ett praktiskt program för ett trädgårdänge. Det behöver inte vara större än 5-6 kvadratmeter.
Trädgårdänget
I de gamla ängena vandrade örterna in spontant. Det var de örter som trivs i den miljön och som klarade lieslåttern som kunde etablera sig.. De har avslutat sin vegetativa period eller har bladen tryckta mot marken när slåttern görs som slåtterfibblan. För bonden spelade det ingen roll om det var blommor eller gräs. Bortförande av skörden och därmed växtnäringen innebar utarmning. Det gynnar blommande örter på gräsets bekostnad. Det gäller alltså att absolut inte gödsla, Särskilt skall kväve i alla former undvikas. Det betyder ingen stallgödsel inga påsar som det står N på. N betyder kväve som gynnar gräset. Gräset skall finnas på en äng men inte dominera. Vanlig skötsel som t.ex. trafikplatser är slåtter med traktoraggregat ett par gånger om året varvid gräset lämnas kvar att multna. På så sätt ackumuleras kväve som faller ner från luften och man får högt gräs där i bästa fall hundkex har en chans att konkurrera med gräset på grund av hög kvävenivå.
När man ska anlägga en äng måste man anpassa sig till förutsättningarna. Är det en fuktig äng som kanske är vattensjuk på våren och försommaren? Är det torr mark med svag vegetation? Finns det träd och buskar? Barrskog? Lövskog? Blandning av ek och andra ädla träd och hassel? Det sistnämnda är den mest idealiska övervegetationen men den är sällsynt. Om skogen är tät växer endast mossa och enstaka örter samt lite blåbärsris. Om man glesar ut skogen finns förutsättningar för många örter att växa. Det gäller att ta vara på den vegetation som finns och komplettera med örter som kan tänkas trivas i den miljö man skapar.
En fuktig äng kanske gränsande till en naturlig eller anlagd damm är i sig mera bördig än "skogsängen". Här kan man skapa flera zoner från vattenväxter till sankmarksväxter och även kanske ängsväxter i torrare lägen.
Själva grunden för ängen är således utarmningen på växtnäring för att hålla tillbaka gräset. Dessvärre har vi ett nedfall av kväve från atmosfären som vi inte kan göra något åt på kort sikt i alla fall. Om man vill fylla på med material för att få en bättre topografi bör mosand användas.
Använd inte åkerjord eftersom den innehåller så mycket frön och rötter av ovälkomna ogräs och dessutom för mycket växtnäring. Kvickrot och åkertistel tar över totalt i en äng som bara slås en gång om året.
När och om man ska beså ängen med gräs skall man välja svagväxande gräs. Så glest! Allra bäst är att samla frö från från liknande natur i närheten och välj de som är lågväxta. Absolut inte timotej och hundäxing. Man kan som nämnts köpa ängsblomfrö men man kan också samla frön från örter som man vill ha i sin äng exempelvis prästkragar, smörblommor och blåeld.
Man kan även ta små plantor av blommorna och plantera in dem i ängen där de kommer att föröka sig med utlöpare under markytan. Exempel på växter som man med fördel planterar in är: Skogsklöver, Ängsvial, Smörblomma, Blåeld.
Plantering görs bäst på eftersommaren och hösten och det gäller att hitta små plantor. Det är lättare att få små plantor att rota sig än stora. Glöm bara inte att alla orchideer och blåsippor är fridlysta. Många växter för ängen finns i plantskolorna om man så önskar. Vissa arter sås lämpligast på eftersommaren.
Exempel på växter som kan sås är:
Prästkrage och Natt och dag.
När det gäller den sistnämnda utfärdas en varning. Den är mycket dekorativ men sprider sig mycket snabbt och tar gärna över hela trädgården. Ta en planta med vissna blommor och lägg den på ängen om du vill införa den.
Vi kommer efter hand att presentera olika växter här på odla.nu och även hur småplantor ser ut.
Skötseln av ängen består av slåtter (helst med lie). Man låter sedan höet ligga kvar för att fröa. Bortforsling av växtmaterialet görs på hösten och samtidigt görs efterputsning med gräsklippare innan löven faller. (ersätter höstbetning). Då kommer vårblommorna som vitsippor och vårlök till sin rätt. Löven får ligga kvar över vintern och skydda de små plantorna. Löven innehåller mycket lite växtnäring eftersom träden tagit in näringen innan de fäller löven. Fagningen görs när vitsipporna knoppas så att man inte förstör dem. Då räfsar man lagom hårt så att det blir lite löv kvar till daggmaskarna som arbetar i ängen.
Anläggning av en blomsteräng är således en ganska lång process där man i viss mån kan ändra biotopen från ett ekosystem till ett annat. "Redan" efter tre år kan ängen vara klar och i balans. Jämför uppkomsten av de naturliga ängena som vidmakthållits i hundratals år. Om man har turen att bo på Gotland eller Öland kan orchideer vandra in spontant men kom ihåg att de är lika fridlysta på din tomt som i naturen.
Det kan vara lämpligt att starta arbetet i augusti genom att tillföra mosand och utforma topografin och eventuellt anlägga en damm. Om man samtidigt vill anlägga en damm går det också bra i juli. Sådd av gräs kan göras i september eller påföljande vår. Plantering och sådd av vilda växter kan göras under hösten. En del arter kan ta flera år på sig att gro så ha tålamod.
Det gäller att få en succession av blomning som börjar med vitsippor och vårlök och följs av liljekonvalj och smörblommor. Midsommarblomster kommer sedan tillsammans med ängsvial och prästkragar. Senare kommet natt och dag som brukar hålla sig fräscha långt in på hösten.
Nyckelord vid anläggning av blomsteräng är således tålamod och utarmning.
Skogsbrynen och hagmarkerna har i stort sett försvunnit.
I en gammaldags kohage finns utrymme för många ängsblommor.
Landskapet har blivit enahanda genom att granskogen gränsar till åkrarna.
Närbild från en slänt vid Nyköpings lasarett.
Nysådd blomsteräng.
Spontant invandrade prästkragar i den nyanlagda ängen.
Många kommunala parkförvaltningar låter numera vissa marker bli blomsterängar.
En del av läsarna har kanske besökt hävdade ängen som fortfarande finns kvar främst på Öland eller Gotland. Dessa präglas av en enorm blomsterprakt med talrika orchidéer.