Anisisop

Anisisop, vacker bifavorit för rabatt och örtagård.

Av Eva Wirén

Det surrar och fladdrar i hörnet där anisisopen står och blommar. Det är en trevlig syn att mötas av så här i sensommartid. Och går man närmare, nyper i bladen och tuggar på en stjälk så doftar och smakar det gott.

En växt som har något utöver att bara vara vacker får extra plus i kanten. En sådan är anisisop, och därför har jag satt den i min trädgård, både på landet och hemma.

Anisisop, Agastache foeniculum, har sina hemtrakter i Nordamerika. Den har nyttjats sedan lång tid tillbaka av indianerna som använde den till bland annat te och som sötningsmedel. För drygt 100 år sedan planterades den av de amerikanska biodlarna för att man skulle få en välsmakande honung, kryddad med anissmak. Och det hade nog bina inget emot, de gillar verkligen anisisop, precis som humlor och fjärilar gör.

Indianmynta, anisört eller fänkålsisop är andra namn som växten ibland presenteras under, men enligt Kulturväxtlexikon är det alltså anisisop den ska heta.

Stadig höjdare
Anisisop är en kraftig, upprättväxande perenn och kryddväxt, med greniga stjälkar där de lilablå blommorna sitter i långa ax. Den blir 60-80 cm hög och blommar under juli och augusti. Bladen är lite nässellika och doftar av anis. På våren när bladen kommer fram är de lätt bronsfärgade, men sedan blir de gröna med lite hårig undersida. En vitblommande variant förekommer, men den verkar inte lika lätt att få tag i och den blå är i mitt tycke ändå vackrast.

Trots sin höjd är anisisopen stadig och brukar inte behöva stöttas. Att några av mina plantor ostyrigt vräker sig över gången beror nog på att de inte får ordentligt med utrymme och sol där de står inklämda mot häcken. De som står i fritt, soligt läge är betydligt prydligare, och fortsätter med det också under vintern så klipp inte ner anisisopen på hösten.

Ta vara på självsådden
Anisisop räknas som halvhärdig, dvs. kan odlas i stora delar av landet men behöver en solig, skyddad och framför allt väldränerad växtplats, vinterfukt gör lyckan kort. För övrigt är den inte särskilt krävande, men trivs bäst i ganska näringsrik jord som inte blir alltför torr. Planteringsavstånd ca 35 cm.

Är den rådjurssäker? Aromatiska växter brukar ofta lämnas ifred, så anisisopen ligger nog bra till.

Men även om rådjuren inte ställer till problem så är anisisop ändå ingen långlivad perenn. Däremot sprider den sig ofta genom självsådd, och tar man vara på småplantorna har man tillgången säkrad utan att behöva köpa nytt. Eller så kan man samla eget frö och förkultivera inomhus i mars-april. Man kan också föröka anisisop genom delning på våren eller genom att ta sticklingar under sommaren.

I köket
Både blommor och blad används. Strö blommorna över sallader och desserter eller lägg dem i en dressing. Bladen ska skördas före blomningen, använd i sallad, till te eller i sommarens fruktbål. De är också lämpliga i rätter med äpplen, kyckling eller fläsk.

Fler odlingsvärda arter
Det finns fler arter av anisisop. I Östasien växer t.ex. den koreanska anisisopen, A. rugosa, och i Mexiko den mexikanska anisisopen, A. mexicana. Totalt finns ett 30-tal arter inom släktet Agastache, alla mer eller mindre väldoftande perenner. De hör till familjen Lamiaceae, plisterväxter eller kransblommiga, liksom även isop, timjan, revsuga, temynta, citronmeliss och många andra släkten.

Foto: Ola Bixo