Sabotage

Onsdagen den 14 april 1999

Oj vilken fart det blev på snösmältningen! Värmeböljan jag berättade om förra veckan har visserligen försvunnit, men vi har fortfarande plusgrader mitt på dagen och strålande sol. Det är bara ungefär en halvmeter snö kvar, och kring husväggar, storstenar och tallar tittar barmarken fram. Tyvärr tittar också täckmaterialet fram under snön i min kallbänk där citronmelissen står. Jag borde ha skottat snö över den för längesen, men jag har inte hunnit. Hoppas att nätternas kyla på tio minusgrader inte har skadat den alltför mycket.

Vårtecken bara vimlar det av. Tofsviporna har kommit trots att det inte finns mycket barmark för dem att stå på. De står uppställda vid vägkanterna kring åkrarna och väntar på att deras revir ska tina fram. Svanarna har börjat sträcka över trädtopparna också på jakt efter de små vakar av öppet vatten som börjat dyka upp här och där.

Men allt är inte bara solsken - mina lökplantor har råkat ut för ett illasinnat sabotage! När jag står i duschen en morgon hör jag plötsligt hur min man skriker och säger fula ord ute i köket. Det visar sig att han lyckats välta ett planteringstråg med cirka femtielva tusen miljoner gullöks- och rödlöksplantor. Det stod och balanserade på fönsterbrädan med en stol som stöd, men nu ligger det upp och ner på trasmattan! Ack och ve, de stackars små plantorna! Jag rusar ut och räddar det som räddas kan, lägger dem försiktigt i tråget, sprayar med vatten och täcker med plast. Jordhögen får ligga kvar på mattan.

Fyra dagar senare ligger jordhögen fortfarande kvar på mattan och vännerna börjar undra om jag tänker förgro potatis i parkettgolvet... Men jag har i alla fall lyckats plantera om ungefär hälften av lökplantorna. Och sanningen att säga är jag litet lättad över att hälften strök med - det börjar bli ganska fullt i garaget redan!

Varmbänkstiden börjar närma sig nu. Jag var till brädgården och köpte litet virke för att snickra ramar till de fina fönstren jag skaffat mig tidigare. Jag hade skissat upp en ritning litet halvdant innan jag for, men den glömde jag hemma såklart. Så när brädgården hade stängt för en halvtimma sen sprang jag fortfarande omkring med rynkad panna och räknade och plockade virke. Sen hem och rynka pannan ännu mer - hur ska jag få det att hålla ihop egentligen? Vilken vinkel ska jag ha på glaset? I skrivande stund har jag kommit en bit i alla fall, med hjälp av en massa spikplåt och elektriska skruvmaskiner. Vi får väl se om det håller ihop när jag monterar på de tunga tvåglasfönstren med karm! Brukar ni snickra själv till trädgården?

Nåja, så trots illasinnat sabotage och utebliven värmebölja går vårförberedelserna sin gilla gång här uppe, och det känns bra!

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten