Växelbruk

Man bör byta plats för växterna varje år för att inte drabbas av jordtrötthet, vissa sjukdomar och skadedjur, som nematoder. Växlar man inte plats kan det bli brist på något näringsämne och mängden skadegörare kan öka till skadlig nivå. Flera skadegörare övervintrar i jorden och kan föröka sig till skadliga mängder om man odlar samma gröda på en plats, flera år i rad.

Det vanligaste är nog att man delar in odlingsytan i fyra delar och låter växterna växla plats däremellan. Men man kan dela in ytan i både fler och färre skiften, beroende på vad man odlar eller vilket man tycker fungerar bäst. Tycker man att det låter besvärligt att göra ett system för hur man ska odla från år till år, bör man åtminstone växla mellan potatis och övriga grönsaker. Man kan även skifta plats för de olika växterna inom ett skifte. På det viset kan det dröja 12 år eller mer innan en växt återkommer på samma ställe.

En fördel med växelbruk är att de olika grönsakerna har olika förmåga att bearbeta jorden. En del har djupgående rötter medan andra har ytliga rötter. Purjolök har ett stort rotsystem, vilket luckrar jorden och baljväxternas rotsystem innehåller en del näring. När rötterna förmultnar bildas håligheter där vatten och luft kan transporteras och näringen frigörs.

Man brukar dela in växterna efter näringskrav, där växter med ungefär samma näringsbehov odlas på en del. För att sedan året efter odla växter med annat näringskrav. Det bästa är att använda ett system där man odlar de mest näringskrävande växterna först och sedan de som kräver mindre och mindre näring. En del sorter vill dessutom inte ha för mycket näring. Både smak och lagringsduglighet kan försämras. Man kan också dela in de olika växterna efter växtföljdssjukdomar.

En vanlig indelning är:
Första året

• Ärter
• Bönor

• Gröngödsling

  Andra året

• Kål
• Selleri
• Purjolök

• Squash, pumpa

  Tredje året

• Lök
• Sallat
• Rotfrukter

• Persilja, dill

  Fjärde året

• Potatis

  Första året odlar man baljväxter som själva tillför jorden näring med hjälp av kvävefixerande bakterier. De behöver alltså ingen extra näring. På sensommaren när man skördat ärterna och bönorna arbetar man in resten i jorden. Man kan även slå det, finfördela det och använda det som täckningsmaterial eller i komposten.

  Andra året tillför man ordentligt med gödsel och odlar växter som är krävande. Kål och purjolök är bra exempel på krävande växter.

  Tredje året tillför man bara lite gödning och då odlar man rotfrukter och lök som inte är särskilt näringskrävande. Rotfrukter mår dessutom inte bra om de får för mycket näring, vilket de kan få om man odlar dem på nygödslad mark. Även lök kan få försämrade lagringsegenskaper och dålig smak av för mycket gödsel, speciellt om gödseln är obränd.

  Fjärde året odlar man potatis och behöver inte tillföra någon gödning. Odling av bondböna bland potatis ger bra resultat. Året efter börjar man om från början igen med baljväxter.

  
  Växelbruk