Rönnar

Förr växte det rönnar i "varje" trädgård och man hade dem som ett siarträd. Det hette då att om det blir mycket rönnbär, blir det en kall vinter.

Småfåglarna var förstås glada om de fick mycket att äta, men numera kan de nya sorterna ge massor av bär utan att det behöver betyda några drastiska klimatförändringar.

Medicinskt kunde rönnbär förr användas mot förstoppning och njurbesvär och i köket kunde man koka sylt och gelé av dem.

Det fanns sedan en tid då rönnarna blev mer och mer förbigångna av alla andra lockande träd som kom ut på marknaden. Men nu verkar det som om de har fått ny renässans i svenska trädgårdar, för plantskolorna har återigen många vackra sorter att välja bland och nyheter kommer också ut då och då.

Och visst förtjänar rönnarna sin renässans! De är lättodlade och anspråkslösa i fråga om jord och växtplats och så är de vackra året om. Nu på hösten är de extra vackra med sina glada bärklasar i olika färger. För visst kan bären vara annat än röda: de kan vara orange, gula, vita, rosa och "räkfärgade"! Jodå, det finns en sort som heter Sorbus 'Räkrosa'! Förutom höstens vackra bär, har många rönnar blad med lysande höstfärg som bonus.

Vintertid är de vackra med sina stora vinterknoppar som är mer eller mindre rödbruna och ofta håriga och lyser vackert mot snön.

Vårens vita rönnblomning kan dock vara besvärlig för vissa och alla rönnblommorna luktar ju inte så gott heller. Det är dock inte alla sorterna som luktar illa, många är nästan helt doftlösa.

Förutom bärfärgen, finns det finns olika växtformer, från krypande låga buskar till stora träd att välja mellan. Bladens flikighet kan också variera, liksom bladfärgen.

Mer om höstens andra vackra bär finns att läsa här.

I det stora släktet Sorbus som tillhör rosväxterna finns det många arter att välja mellan, närmare 100 stycken. De kan dessutom ibland korsa sig med varandra och bilda nya hybrider. Rönn och oxel växer ju vilda i Sverige, några upp till fjällregionen, så det bedrivs inhemskt förädlingsarbete med att ta fram odlingsvärda trädgårdssorter som inte blir för stora för vanliga villaträdgårdar.

Här presenterar jag några av de arter och sorter som dykt upp i plantskolorna under senare åren. Jag börjar med de vitfruktiga sorterna, vars vita bär inte verkar vara lika begärliga av småfåglarna som de röda, utan de får sitta kvar längre, även under kalla vintrar.

Pärlrönn, Sorbus koehneana, är ett riktigt sött litet träd eller en stor buske på 2-3 m. Med sitt lilla format och gracila växtsätt med bågformade, tunna grenar bör den passa även i mindre trädgårdar. Bladen är små och fintandade och på försommaren blommar den med små vita blommor som på hösten blir till rikligt med vita runda bär på röda skaft. Samtidigt övergår bladen i en allt djupare blodröd färg. Senare på vintern bildas stora vinterknoppar, täckta med knoppfjäll. Zon 4(5).

Kashmirrönnen, Sorbus cashmiriana, som i övrigt liknar föregående, har vitrosa blommor på våren och stora vita bär med aningen rosa i. Den är något högre, 3-5 m, men tyvärr något mindre härdig, zon 3-4.

Kashmirrönnens rosablommande namnsort Sorbus cashmiriana 'Rosiness' har också mer eller mindre vita bär med rosa fläckar.

Sorbus prattii och dess variant tatsiensis kallas för vitfruktiga rönnar eller praktpärlrönnar och är ännu känsligare, bara zon 1-3. De är små, glesa träd eller stora buskar på några meters höjd. Bladen är blågröna och något håriga på undersidan, även knopparna är håriga. Lysande röd höstfärg. Båda är vackra med sina små vita pärlor till bär som sitter i hela trädkronan.

Namnsorten Sorbus sp. 'Harry Smith' går också i zon 1-3 och man kan få den både i stam- och buskform.

Pärlemorrönn, Sorbus vilmorinii, är ett elegant träd eller en stor buske på 3-4 m med mycket finflikiga blad, något håriga unga skott. Bären är först röda, senare vita med lite rosa i. Vinröd höstfärg. Zon 4.

Sorbus 'White Wax' har "vaxade" vita bär och lysande röd höstfärg.

Sedan följer en hel rad rönnar med mer eller mindre rosa bär. Det är svårt att placera flera av dessa i gruppen vita eller rosa bär, då många har fläckiga bär, dvs. rosa i ändarna, vita i mitten!

Sorbus x rockii (syn. rehderiana) 'Pink Pearl' har, som namnet antyder, rosa, runda bär. Blågröna små blad, trädet blir ca. 5 m högt.

Sorbus hupehensis har nästan vita bär med rosa märken. Det är en mellanstor buske eller ett litet träd med lysande röd höstfärg.

Dess namnsort 'Pink Pagoda' har helt rosa bär.

'Rosea' har vitrosa bär där färgen varierar från nästan vit till nästan helt rosa.

Sorbus hupehensis var. obtusa är ett litet, ca. 3 m, snabbväxande träd med stora blad och hängande klasar med rosa bär.

'Kirsten Pink' är ett nätt träd på 4-5 m och har helt rosa bär. Lysande röd höstfärg.

'Crimson Pink' är mycket liknande föregående.

Rosmarirönnen Sorbus 'Rosmari' E är ett träd upp till 7 m högt med ljust blågröna blad och rosa höstfärg. Frukten är mörkrosa, med kraftigare färg än hos ovannämnda 'Kirsten Pink'. Zon 3.

Sorbus 'Apricot Queen' har aprikosrosa bär såsom namnet antyder. Blir ett ca. 3-4 m högt träd.

Dvärgrönnen, Sorbus reducta har också mer eller mindre rosa bär. Bara ca. 40 cm hög som fullvuxen och mycket sirlig i alla delar.

Från de rosafruktiga rönnarna till den gulfruktiga. Det finns en gulfruktig variant av den vanliga rönnen, den heter Sorbus aucuparia var. xanthocarpa och kallas på svenska helt enkelt gulfruktig rönn.

Sorbus 'Golden Wonder' som är en korsning mellan flera arter har också gula bär. Vita blommor på våren och röd/gul höstfärg.

Ambrarönn, Sorbus x rockii 'Joseph Rock' (syn. S. aucuparia 'Joseph Rock') är ett upprättväxande träd på 4-5 m och med stora klasar av gula bär.

Birgittarönnen Sorbus 'Birgitta' är ett träd upp till 9 m högt, troligen en hybrid mellan Sorbus commixta och S. aucuparia. Den har uppåtriktade grenar och blågröna blad som får gulorange höstfärg. Gula frukter. Zon 3.

Astridrönn, Sorbus 'Astrid', är ett mindre solitärträd, 4-5 m högt och 3-3,5 m brett. Pyramidal krona med lätt bågformiga, horisontella grenar. Stora, friskt grågröna blad. De 10-12 mm stora bären sitter i täta klasar. Först är de matt brunröda, senare övergår de till aprikosgul färg och sitter kvar länge på hösten. Zon 3.

Skaran med rönnar med röda eller orangeröda bär är stor och växande. Det finns träd och buskar i storlekar från en knapp halvmeter upp till över 20 m.

Den vanliga, inhemska rönnen Sorbus aucuparia med sina varianter och namnsorter är fortfarande mycket odlingsvärd och härdig, upp till zon 8.

Man har tagit fram s.k. E-plantor som är friska och härdiga och mycket väl värda att satsa på.

Några av dess varianter:

Sorbus aucuparia var. fastigiata, pelarrönn, växer styvt upprätt till ett smalt, kägelformat träd med styva, tjocka grenar. Den har en stor blom- och fruktsättning och är både vacker och prydlig.

Sorbus aucuparia var. pendula däremot är en hängrönn som bildar ett litet, oregelbundet träd med mestadels hängande grenar.

Sorbus aucuparia 'Asplenifolia' har djupt sågade småblad som liknar ormbunksblad.

Sorbus aucuparia 'Dirkenii' har gula blad sommaren igenom och röda bär. Ca. 3 m.

Sötrönnen, Sorbus aucuparia 'Edulis', är ett träd på 12-15 m med stora klasar av tämligen söta, stora bär som man kan använda till gelé och sylt. Stort träd med stora blad och kraftiga grenar. Zon 6.

Spetsrönnen Sorbus 'Chinese Lace' har mycket finflikiga blad med lysande röd höstfärg och röda små bär. Sirligt, litet träd på 3 m.

Japansk rönn, Sorbus commixta med sina varianter och namnsorter är också ett mycket intressant träd eller ännu oftare en stor buske. Blir 2,5 - 3 m hög och passar att växa upp till zon 3.

Carmencitarönn, Sorbus commixta 'Carmencita' E, liksom tidigare nämnda rosafruktiga "kusinen" 'Rosmari' E har fått namnen efter Taubes omsjungna kvinnor.

Carmencita' är en småvuxen, kompakt rönn på 2-4 m, lämplig för den lilla trädgården. Den har mörkt vinröda, kloliknande, dekorativa vinterknoppar. Rostbruna, kraftiga höstfärger och små, glänsande lackröda bär i klasar. Zon 3.

'Omogo' är ytterligare en japansk rönn.

Ullungarönnen, Sorbus 'Dodong' som numera finns till salu i plantskolorna och den mer sällsynta sorten 'Ullung-do' kommer ur frö som Tor Nitzelius insamlade 1976 på den Sydkoreanska ön Ullung-do öster om Sydkorea.

'Dodong' är ett av de värdefullaste träden som introducerats i Sverige på senare år. Starkvuxna prydnadsrönnar med kraftiga grenar. Blir upp till 10 m höga och med grova, kraftfulla årsskott och stora, glänsande röda vinterknoppar. De har stora, ljusgröna blad med häftig aprikosorange/orangeröd höstfärg! Stora klasar med päronformade orangeröda bär. Zon 4.

Kastanjerönn, Sorbus sargentiana, har fått namnet för sina kastanjeliknande stora röda vinterknoppar. Röda, ganska små bär i stora klasar. Fin höstfärg. 2-5 m.

Amerikansk rönn, praktrönn, Sorbus decora, kommer från Nordamerika. Den har en tät, bred krona och styva grenar. Långa, mörkt blågröna blad med ljusare undersida och röda bladskaft. Lysande röda, mellanstora bär. Zon 7.

Buskrönn, även kallad trådrönn, Sorbus filipes är en buske på 1.5-4.5 m från Kina. Bladen är mer eller mindre purpurgröna. Den har mörkröda mellanstora bär.

'Räkrosa'