Magnolior

Magnolia - dessa underbart vackra vårträd som får oss att dra andan och utbrista i ett och annat aaaahh och ooohhh när de blommar. Men de är faktisk vackra även på hösten när många av dem tronar med vackra, röda fröställningar. De oftast stora bladen är också vackra och har den fördelen att de i regel ratas av både bambi och hare, fast jag har hört även det motsatta. Detta med olika djurs matsedel tycks variera på olika håll, vad det nu kan bero på? Kanske tillgången på annan föda? Andra skadedjur brukar inte heller besvära magnolian och den håller sig vanligen frisk från växtsjukdomar.

Släktet Magnolia omfattar ca. 80 arter som vanligen är mindre träd eller stora buskar. De kommer från Himalayas sluttningar, Östasien och några från Nordamerika. En del av dessa är städsegröna, men hos oss odlas enbart lövfällande arter och sorter.

Blomknopparna är vackert håriga, de bildas redan den föregående sommaren och ska skydda den svällande knoppen från nattfrost under hela våren.

Magnolian trivs inte i tung lerjord, utan skall ha lätt, mull- och näringsrik, fukthållande djup jord med mycket organiskt material i. Den ska vara neutral eller svagt sur. T.ex. en blandning av vanligt trädgårdsjord + rododendronjord kan vara lämplig, ev. med lite extra sand.

Det är bra om man planterar magnolian i en upphöjd, svagt lutande rabatt med grus på botten, men det får ändå inte vara alltför torrt, för torka gillar de inte! Gruset håller förhoppningsvis vinterfuktigheten i schack; det är oftare vinterfuktigheten och inte kylan som får växterna att gå hädan.

Magnoliorna föredrar ett soligt läge. Det förbättrar förmodligen både blomningen och avmognaden inför vintern.

Magnolian gillar inte beskärning något vidare, endast döda eller skadade grenar tas bort.

Den frågan jag oftast får i frågespalten ang. magnolior är vilken som är härdigast. Det finns några arter och sorter som anses härdigare än andra. Nedan berättar jag om några av de härdigaste. Dessa kan med lite omsorg, alltså god jord och ordentlig plantering på ett skyddat ställe, förmodligen klara av zon 4, några även 5.

Den allra härdigaste magnolian påstås vara Magnolia biondii, men tyvärr är det svårt att hitta någon härdighetsinformation om den. Den kan också vara något svår att få tag i, den säljs inte så allmänt i plantskolorna.

Magnolia kobus, japansk magnolia, hör till de härdigaste, men nackdelen med den är att den behöver ett antal år på sig innan den blommar och kanske för att den blir ett upp till 10 m högt träd.

Dess variant M. kobus var. borealis sägs vara ännu härdigare och klara sig t.o.m. zon 5 i skyddat läge. Nackdelen med denna är dock att den blommar tidigare, och i bistrare klimat kan blommorna därmed bli skadade av nattfrosten.

Magnolia stellata, stjärnmagnolia, är kanske den minst härdiga av dessa och är den som oftast uppvisar vinterskador. Men eftersom den blommar redan som ganska ung, så är den kanske ett bättre val, så man slipper vänta i många långa år på blommor. Den vill ha mycket vatten under våren/försommaren och får aldrig helt torka ut.

Namnsorten 'Royal Star' anses något härdigare. Den blommar senare än den rena arten, vilket betyder att risken för att blommorna ska skadas av frost minskar.

Sorten 'Rubra' har purpurrosa blommor, i övrigt som föregående.

M. x loebneri 'Leonard Messel' är en rosablommande hybrid mellan M. stellata och M. kobus. Den anses höra till de allra härdigaste och är i sin rosa blomsterdräkt väldigt vacker. Den har även den fördelen att blommorna tål flera minusgrader, kanske ned till -5*C ungefär, innan det syns några bruna frostskador.

En annan loebneri-sort är 'Merril', den har vita blommor.

M. sieboldii, buskmagnolia, är visserligen mycket vinterhärdig, men får lätt frostskador på de nyutslagna bladen om det skulle bli några minusgrader en natt. Då kan alla bladen frysa bort! Den hämtar sig dock och det kommer nya blad, men den kan blomma och växa dåligt den säsongen.

Man har gjort urvalsarbete med magnolior i bl.a. Ryssland för att hitta de extra härdiga klonerna och därifrån har det kommit frö och fröplantor som är härdigare mot nattfrost. Tyvärr är dessa svåra att hitta i handeln hos oss.

Den så underbara praktmagnolian, M. x soulangeana, är tyvärr reserverad till de varmaste zonerna av vårt land, zon 1-2. Då den blommar ganska tidigt, nu i slutet av april - början av maj, är den extra känslig för nattfrost och får lätt bruna skador i de underbara blommorna.

Detsamma angående härdighet gäller junimagnolian, M. hypoleuca, men den har den fördelen att den blommar först i juni, och då är nattfrosten vanligtvis förbi i zon 1, där den kan odlas.

Även kinesisk magnolia, M. liliiflora syn. M. purpurea, är köldkänslig och kan endast odlas i zonerna 1-2. den är en lånsamväxande buske som blommar med stora, upprätta blommor som utvändigt är rödaktiga och invändigt rosavita. Sorten 'Nigra' har mörkare och större blommor.

Hur förökar man då magnolia? Frösådd är möjlig av de rena arterna och frön finns hos en del specialister, t.ex. här, och på många olika intresseföreningars frölistor, STA:s t.ex.

I plantskolorna säljs de vanligaste sorterna. Om man ska ha tag i något mer ovanligt, får man vända sig till utländska specialplantskolor eller till ovan nämnda STA, vars medlemmar ibland säljer sådana på växtmarknader m.m.

Fröna rensas och stratifieras genast efter frömognaden och sås i bänk på våren under glas. Småplantorna måste skyddas mot frost.

Namnsorterna förökas med sticklingar som tas i juni-juli. Även avläggare är en möjlig förökningsmetod.

Magnolia 'Yellow Bird'
Foto: Viktoria Serafin