Liljebaggen, grann men glupsk

Trädgårdsaktuellt från Hemträdgården 4 -2004 av Carl Åkerberg, Institutionen för ekologi och växtproduktionslära, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Lika vacker som liljan själv är dess fiende. Lysande röd med svarta ben och smäckra antenner, försiktigt balanserande på bladkanten. Lilioceris lilii, liljebaggen.

Redan på våren kan man se att liljornas blad har fått hål eller ojämna kanter, och skadorna tilltar i takt med värmen. Vill det sig riktigt illa är det inte mycket kvar av växterna när de ska blomma på högsommaren. Orsaken är oftast angrepp av denna lilla skalbagge och dess glupska larver. Den har sin huvudsakliga utbredning i Götaland och Svealand.

Det är framför allt liljor av släktet Lilium som drabbas. Även Fritillaria, t.ex. kungsängslilja och kejsarkrona, är utsatta. Däremot angrips inte dagliljor, Hemerocallis.

Lätt att förväxla
Själva skalbaggen är 6-8 mm lång. Benen, undersidan, huvudet och antennerna är svarta medan ovansidan av mellankroppen och bakkroppen är lysande röd. Hos den snarlika lökbaggen, Lilioceris merdigera, är även huvudet rött, likaså det mesta av benen. Ibland råkar det bli denna sistnämnda art som - felaktigt - visas på bild när liljebaggen ska illustreras. Lökbaggen håller sig hellre på liljekonvalj och odlad lök, och den finns även i större delen av Norrland.

Liljebaggens larver är egentligen gulröda med svart huvud och tre par korta, svarta ben framtill, men de har egenheten att täcka sig med sina egna, kletiga exkrementer. Man kan därför lätt tro att det har kommit fågelbajs eller oformliga, små, mörka sniglar på liljorna.

Levnadsförlopp
Man vet sedan länge en hel del om liljebaggens liv, och i år publicerades nya vetenskapliga rön från flera europeiska länder*. Skalbaggarna övervintrar i markens översta skikt. Vårsolen väcker dem till liv, och de söker då upp sin värdväxt och börjar äta på bladen. Där kan man också se dem para sig. Resultatet blir smala, ca 1 mm långa, orangefärgade ägg som läggs mer eller mindre uppradade på undersidan av bladen. En sådan samling brukar omfatta 2-16 ägg, men varje hona hinner totalt producera flera hundra ägg innan hon dör på sensommaren.

De kläcks efter några veckor. Ut kommer små larver med glupande aptit, till att börja med på själva bladen, senare även på stjälk och blommor om angreppet är kraftigt. Larverna växer snabbt i sina skyddande slemhöljen, och inom en månad är de färdiga för förpuppning. Den processen äger rum i jorden under liljorna.
Förvandlingen från puppa till fullbildad skalbagge tar ytterligare 1-2 månader. Sedan kan nya liljebaggar krypa fram. Uppgifter om att även dessa skulle kunna fortplanta sig innevarande år tycks inte stämma. Det torde bara bli en generation om året, och de unga liljebaggarna nöjer sig med att äta upp sig inför övervintringen.

Naturliga fiender
Liljebaggen har ett antal naturliga fiender. Bäst studerade är parasitsteklar. Det finns sådana som lägger ägg i liljebaggens pyttesmå ägg! Av ägget i ägget blir det en stekellarv som äter upp det som skulle ha blivit en skalbaggslarv...

Om liljebaggens ägg undgår ett sådant angrepp finns det andra faror som hotar. Vissa arter av parasitsteklar väljer nämligen ut liljebaggens larver som värddjur för sin avkomma. De avskräcks inte av det kletiga höljet utan lyckas få in äggläggningsröret i larven, och följden blir fler parasitsteklar i stället för liljebaggar. Man har funnit att angreppsgraden ofta är hög - långt mer än hälften av larverna kan vara parasiterade - och forskare i Nordamerika undersöker om man skulle kunna utnyttja dessa naturliga fiender för biologisk bekämpning. Där är förutsättningarna bättre än här i Europa.

Kolla och kläm
Vi vanliga trädgårdsodlare får förlita oss på grövre metoder. Det gäller som vanligt att vara observant och upptäcka angreppen i tid. Liljebaggen är som sagt en riktig vårprimör, och därför är det viktigt att tidigt försöka samla in de röda kusarna. De har emellertid en otrolig förmåga att bara "försvinna" i samma ögonblick som man ska ta dem. De faller helt sonika till marken och blir liggandes stilla med den mörka buksidan uppåt och är då svåra att upptäcka. Ett sätt att underlätta insamlingen kan vara att hålla en skål med såpvatten under bladen som man rensar.

Vänd och vrid också på bladen för att hitta äggsamlingar. Så småningom har man även de lite äckligare larverna att ta hand om, men med kontinuerlig koll hela våren och sommaren bör det gå att hålla detta skadedjur i schack.

Det kemiska bekämpningsmedlet Provado Insektsspray (behörighetsklass 3, därför tillåtet även för hemträdgårdsodlare) uppges fungera bra mot liljebaggen och dess larver. Det är emellertid också giftigt för bin och andra pollinerande insekter och måste därför användas med stor försiktighet. Även pyretroider och pyretrumpreparat kan tillgripas med samma reservation.

Växtextraktet neem som finns i bland annat preparatet Bionim K (behörighetsklass 3) kan störa larvutvecklingen och ha en viss frånstötande effekt på fullbildade liljebaggar om det appliceras ofta, men än så länge saknas närmare erfarenhet. Vi får se vad sommarens provning hos Trädgårdsspanarna kan ge Mer om detta i årets sista nummer av Hemträdgården.

* Haye, T & Kenis M, 2004. Biology of Lilioceris spp. (Coleoptera: Chrysomelidae) and their parasitoids in Europe. Biological Control vol. 29, 399-408.

Liljebaggens larv
Foto: IBC