Julutställning

"Julens botanik och historia"

Den årliga julutställningen i Göteborgs Botans växthus gör ingen besviken i år heller. Här visas julens "tillbehör" med historiska inslag. Utställningen är öppen till och med den 4. januari.

All julmat som kan fara illa av att stå länge och varmt kan av förståeliga skäl inte visas. Den gamla julplanschen får fylla tomrummet.

Mycket vackert hade det bakats till utställningen. Den vackra julhögen har en gammal tradition från bondesamhället. Den delades ut till alla i hushållet, från husfar till den enklaste drängen och var utformad efter gårdens status och rikedom. Vanligen bestod den av några grova brödkakor i botten, vetebröd och kanske frukt överst. Man kunde ibland t.o.m. se några korvar sticka ut ur högen!

En såkaka bakades alltid till julen. Den var ett vackert dekorerat vetebröd, ett s.k. skådebröd, utseendet var olika beroende på landsändan. Det fick ligga framme på bordet hela julhelgen. Efter helgen lades den undan, ofta i såbingen bland utsädet och fick torka. När vårbruket började, delades den mellan karlarna och draghästarna, en del blandades också i utsädet. Man menade att då överfördes julens kraft och välsignelse till karlarna och djuren och att det växte bättre under den kommande sommaren.

Lussekatterna härstammar från den katolska tiden då stiftens biskopar klädde ut sig till St. Nikolaus, julens skyddshelgon. Han delade ut bullar och äpplen till alla snälla, duktiga skolbarn. De lata fick däremot smisk från en man som hade klätt ut sig till Djävulen. Den tidens betyg, kan tänkas!

När Sverige blev protestantiskt, försvann alla helgon, däribland St. Nikolaus, men bullarna behöll vi!

I 1600-talets Tyskland hade man bytt ut Nikolaus mot Jesusbarnet och Djävulen uppträdde oftast som en Djävulskatt. Av någon anledning började man kalla bullarna för Lussekatter. De kunde bakas ut till olika former, allt från katter och kusar till kyrkfönster och biskopsmössor.

Klenäten är ett gammalt bakverk som kom till södra Sverige i slutet av 1400-talet. Först bakades de av sockerbagarna i Malmö i början av 1500-talet. Klenan, som kakan ibland kallas, kommer från ordet klenod, fint arbetat föremål, smycke. Struvor bakas på liknande sätt fast med järn. Båda friteras i olja och rullas sedan i socker.

Hur många har förresten sett en äkta brödstång hängande i taket? Det var förr ett sätt att förvara bröd på, så här kunde det se ut! Här är det knäckebröd som hänger, men även tunna brödkakor med hål i mitten kunde förvaras så.

Toppsocker är inte så vanligt numera, när man oftast köper färdig glögg. Men kokar man glöggen själv, placeras en bit toppsocker på en galler över den heta glöggrytan och så häller man över lite brännvin. Sedan tänder man på och så öser man den brinnande heta glöggen över toppsockret tills sockret smält och runnit ner i glöggen. Det karamelliserade sockret ger smak åt glöggen.

Glöggen var dock inte den enda juldrycken. Det bryggdes öl och svagdricka, senare även julmust.

Senap gjordes också förr själv. Varje husmor hade sitt eget recept, men gemensamt är att man hade senapskorn i. De rullades med en (kanon)kula i en skål tills de blivit lagom finmalda. Mortel kunde också användas om man saknade den riktiga "senapskulan". Det finns olika sorter av senapsfrö, både mörka och ljusa.

Julens pynt var i början hemgjort, förstås. Det knåpades flitigt med halmslöjd i stugorna och de gamla vackra halmbockarna, stjärnorna och de mindre figurerna är uppskattade än idag. Tyvärr har folk numera varken tid eller kunskap att göra de mest invecklade sakerna, för att inte tala om tålamod!

Även pappersgirlanger och olika sorters origami-arbeten (pappersvikning) utfördes av både barn och vuxna. Och den äldre generationen minns kanske de färgglada nordiska flaggorna som man målade i skolan och gjorde långa band av för att hänga i granen?

Barnen kanske är roade av att "odla" rödbets- och morotsnackar, som snabbt skjuter ut nya friska blad på ett fat med lite sand och vatten i? Man kan följa växandets under och man får ju en egen vacker dekoration på köpet.

Julens blommor är av betydligt yngre datum än vad granen och riset är, de tidigaste kom bara för 100-150 år sedan. Det handlar ju om mer eller mindre manipulerade växter. Det finns just inga blommor som naturligt blommar mitt i mörkaste vintern, med undantag för novemberkaktusen och amaryllisen, som kommer från sydöstra Brasilien, där det är vår när vi har höst. De har sin gamla årsrytm kvar i "blodet".

Under det senaste århundradet har odlingstekniken och växtförädlingen utvecklats så att vi får allt fler växter som fås att blomma under vintern och därmed ökar sortimentet av julblommor kontinuerligt.

En av de första som är starkt förknippad med julen är julbegonian, Begonia x cheimantha 'Gloire de Lorraine', som 1991 fyllde 100 år. Redan 1900 infördes den till Sverige av Trädgårdsföreningen i Göteborg och har sedan dess funnits i julblommesortimentet. Vill stå ljust men svalt och vattningen ska vara jämn utan att plantan står blöt.

Julstjärnan infördes visserligen några år tidigare, men fick inte samma genomslagskraft som den mera lättskötta julbegonian. Den förekom fram till 1950-talet mest som snittblomma.

Julstjärnan kan du läsa mer om här:
Strålande nya julstjärnor
Hur odlas en julstjärna?

Under senare år har man börjat driva fram blommande julrosor i kruka till jul, förr var de mest snittblommor från europeiska odlingar. Den är även uppskattad som trädgårdsväxt för sin extremt tidiga blomning, under milda vintrar redan i november-december i Skåne. De drivna julrosorna brukar vara hybrider som är speciellt framtagna för drivningsändamål. Mer om julrosen här.

Även vårazaleorna går att driva i blom lagom till jul och är numera mycket uppskattade julblommor.

Läs mer här:
Härliga vårazaleor
Azalea

Av lökväxter är det hyacinter, små röda jultulpaner och starkt doftande vita tazetter som främst förknippas med julen.

Vi ska inte heller glömma våra vänner småfåglarna. Det är inte så mycket kylan som skördar offer under vintern, det är bristen på mat och därmed möjligheten att hålla värmehållningen i gång. Det finns färdiga fröblandningar som gillas av olika fåglar, havrekärven gillas av bl.a. grönsparvar. Talgbollar vill mesarna gärna ha, så även den råa fläsksvålen av skinkan, om den inte är saltad, förstås. Koltrasten gillar äpplen och råa, rivna grönsaker. Har du en gång börjat mata, så måste du fortsätta till våren, tills fåglarna kan hitta mat själva i naturen. Är det kallt, orkar de inte leta efter nya matplatser om den invanda platsen plötsligt skulle sina…

God jul till alla och envar!

Läs också Gör en pomander

Julplansch

Julhög med lussekatter
Julgotterna med såkaka

Klenäter och struvor
Brödstång

Toppsocker
Senap

Halmpynt
Pappersprydnad med apelsin

Julgrönt
Julros

Julhyacinter

Jultulpaner med krans
Gäster vid fågelbord