Hemerocallis

Hemerocallis eller daglilja hör till de grannaste blommorna i våra rabatter.

Namnet säger att en blomma håller bara en dag, men i gengäld kan plantan blomma under en lång tid. Några sorter börjar redan i maj, andra efter midsommar och håller på långt in på hösten. Det finns även sorter som remonterar, dvs. blommar om senare på hösten. Hos mig brukar det vara just dagliljor och en och annan ros som blir sommarens sista blommor.

Den härstammar från Nord- och Ostasien, men dess huvudsakliga odlingsområde har hittills varit i USA, från Florida till Alaska! Detta säger oss att den är en mycket anpassningsbar och härdig växt.

Även i Tyskland, Holland och England finns den säkert i varenda trädgård, men hos oss har intresset vaknat ganska nyligen, när allt fler härliga namnsorter har hittat till oss. Detta är inte minst tack vare entusiaster som den nyligen bortgångna John Candow, en trädgårdsamatör vars arbeten i daglilje- och irissammanhang är beundransvärd och som jag använd som inspiration till artiklarna om dessa växter.

Nu är inte dagliljan i sig någon ny bekantskap hos oss heller, men vi har i huvudsak bara haft de gamla, vilda arterna med gula eller brunorange blommor att tillgå. Och bland dem finns det ju många som är mycket odlingsvärda, jag återkommer till dem längre fram i artikeln.

Förutom de tjugotalet vilda arterna, finns det över 10.000 registrerade äldre och nyare namnsorter och det kommer ca. 1000 nya varje år! Det är lätt att drabbas av ha-galenskap och samlarmani när man tittar på alla de underbart färgglada kataloger och hemsidor som presenterar Hemerocallis sida upp och sida ner!

Och nu finns det fler färger att välja på än bara gult och brunt: från nästan vitt, över alla nyanser av gult och orange till rött, över till violett och purpur och nästan svart i otaliga kombinationer. Bara rent blå fattas än så länge, men den kanske kommer snart, den också.

Så finns det också variation i blommans form: allt från stora, bulliga flerdubbla "can-can-kjolar" med krusiga kanter till smala, tunna spindelliknande blommor som följaktligen heter just "spider".

Dagliljans blomma består oftast av 6 kronblad och hela blomman kallas för "kalk", nertill förenad i ett kalkrör. De tre kronblad som sitter närmast insidan av svalget kallas för petaler och de yttre för sepaler.

Det finns namnsorter där petaler och sepaler har olika färger, t.ex. den välkända 'Frans Hals'.
Men det vanligaste är dock att de olika färgerna uppträder i en färgad ring i "svalget" nära blommans "öga" som också kan ha annan färg än kronbladen i övrigt. Även kanten på kronbladen kan ha annan färg än blommans grundfärg. Detta kan resultera i att blomman är 3- eller t o m 4-färgad! Plantering
Enligt äldre litteratur skulle dagliljor vara bra att odla intill dammkanter och i tung jord i fuktiga svackor. Senare föreskrifter säger att detta inte alls är bra och det ser man ju även i sina egna odlingar. De vill ha normal, god trädgårdsjord som är genomsläpplig och näringsrik, dock ej för mycket kväve som gynnar blad men inte blommor.

Plantera gärna på en solig plats, då blommar de bättre, även om de tål en del skugga under dagen.

Gräv en grop på sådär 30 cm djup och 40 cm bred för varje planta. Gör en jordblandning med den befintliga jorden tillsatt med torv och köpeplantjord av god kvalitet om jorden hos dig inte är så god. Fyll gropen med denna blandning, forma till en liten kulle i mitten på gropen just under markytan och sprid ut rötterna i alla riktningar. Fyll upp hålet och platta till. Punkten där rötterna och bladverket möts skall då ligga ca, 2,5 cm under jordytan. Vattna väl på våren, mindre på hösten. (Planteringsråd enl. John Candow).

När du väl har planterat så låt dem stå ifred i flera år, de blommar bäst om de får växa till sig och bilda större ruggar. Om du måste flytta på dem så vattna ordentligt först och ta med så stor jordklump som möjligt efter att ha förberett den nya platsen i förväg.

Man kan flytta på våren eller på hösten, dock inte i full blom.

Förökning
I samband att man flyttar kan man passa på att dela plantorna. Man skär loss en bit av rotstocken så att minst ett "öga" följer med varje bit, låter snittytorna torka någon dag och så planterar man bitarna.

Även fröförökning är möjlig och man kan få verkliga överraskningar om man pollinerar två olika namnsorter med varandra. Man kan göra pollineringen medvetet eller låta naturen sköta det (öppenpollinering). Man märker redan efter några dagar om det är frö på gång genom att frökapseln börjar växa. Men om man inte önskar frö, är det bäst att ta bort utblommade stjälkar, då det tar kraft från blomningen om växten går i frö.

Frökapseln skördas när den börjar öppna sig och fröna sparas torrt till januari, då man lägger fröna i handvarmt vatten över natten och sedan sår man dem i såjord och förvarar sådden inomhus. Skola om upprepade gånger tills plantorna är stora nog att planteras utomhus. Sedan är det bara att vänta på nya häftiga egna sorter!

Gödning
Naturgödsel är att föredra, men den skall inte ha så mycket kväve, eftersom det som sagt gynnar blad men inte blomning. Gödsla mest på hösten, mindre på våren.

Odjur och elände
Dagliljor gillas av sniglar, så håll efter dom och försvåra uppkomsten av nya på bästa sätt. Alltså inga gamla blad etc. vid dagliljorna som underlättar för avkomman.

Dagliljegallmyggan sätter sig i blomknopparna och lägger ägg. Dess vita larver äter upp dem inifrån. De blir då uppsvällda och breda och öppnar sig inte. De är svåra att bekämpa så tag bort och förstör angripna knoppar.

Vildarter
De gamla vildarterna som länge har odlats i Sverige är få, i första hand då den ljust citrongula, doftande Hemerocallis citrina, blekgul daglilja. Den finns sällan till salu men i gamla trädgårdar kan den påträffas och då kan man passa på att försöka att komma över en liten bit!

Hemerocallis flava syn. H. lilioasphodelus har mättade citrongula, liljekonvaljdoftande blommor på höga, raka stjälkar. Den blommar redan i juni tillsammans med bondpioner och finns i nästan alla äldre trädgårdar.

H. fulva, brunröd daglilja, är nästan lika vanlig och finns även förvildad här och där i Sverige. Den har som namnet säger, "brunröda", alltså tegelröda, blommor och den blommar också i juni.

Några namnsorter finns: 'Europa' har roströda blommor och 'Kwanso' har dubbla, brandgula. Det finns även en tjusig sort av den senare, 'Kwanso Variegated' som har vackra, vitstrimmiga blad som växer i solfjädersform. 'Queen of May' är en av de tidigaste i blom, dess ljusorange blommor kan ses redan i maj i sydsvenska gamla trädgårdar.

H. middendorfii har mörkt orange blommor och ljusgrönt bladverk och blommar också i juni. Återkommer ibland med blomning i augusti-september.

Remonterar gör även H. dumontieri, som har orangegula, utvändigt rödbruna, doftande blommor i juni och sedan igen på sensommaren.

De otaliga hybriderna brukar numera benämnas Hemerocallis x hybrida + sortnamn eller bara Hemerocallis + sortnamn (förr sa man H. x muelleri). Här finns så många namnsorter att jag väljer att visa en bildkavalkad på några vackra sorter istället för att börja beskriva dem!!

Tänk på att det finns några vintergröna sorter (EG = evergreen i kataloger) och halvt vintergröna (SEG = semi-evergreen). Nackdelen med dessa är att de inte alltid klarar att blomma hos oss då de inte inte öppnar sina knoppar om det är för svalt på hösten då de skulle blomma, utan dessa föredrar kanske varmare klimat än vårt. Men man kan alltid pröva…

H.'Double Melody'
Foto: Viktoria Serafin