Massor av fåglar vid vintermatningen men tyvärr ganska artfattigt. Beror antagligen på den milda vintern.

Forumet verkar inte klara av att sätta samtliga bilder i ett inlägg, prövar om det fungerar med en fågel/inlägg.

Nötväcka

[attachment=89091:DSC_5173.JPG]

Pilfink

[attachment=89092:DSCN0944.JPG]

Större hackspett

[attachment=89093:DSC_7005.JPG]

Stjärtmes

[attachment=89094:DSC_7973.JPG]

Blåmes

[attachment=89095:DSCN1418.JPG]

Talgoxe

[attachment=89096:DSCN1598.JPG]

Det fungerade, ser ut som ett inlägg men jag postade varje bild separat. Tyvärr försämras bildernas kvalitet rejält, bl. a. skärpan blir riktigt dålig.

Men så artfattigt är det inte. Jag har bara talgoxe, blåmes och nötväcka i år, det är artfattigt

Så vackra bilder du har tagit!

Nej, inte på forumet med den lilla bildstorleken. Ser väldigt bra ut. Har du teleobjektiv eller en kamera på deras matplats?

Skärpan är betydligt sämre än bilderna i min dator. Min ambition när jag fotar fåglar är att varje hårstrå i pälsen skall synas och det är långtifrån det på bilderna.

Jo, jag har en systemkamera med bl.a. ett teleobjektiv men det är för tungt för mig att hålla utan stativ och vill man fota dessa små pippin som ständigt är i rörelse så måsta man vara snabb. Jag upplever i alla fall att ett stativ gör att man inte hinner fokusera och zooma in så snabbt som det krävs.

Bilderna är tagna med en kompaktkamera med bra zoom.

Snart skulle jag kunna ta fågelbilder med makro snarare än zoom Jag försöker vänja mina fåglar vid mig och det börjar gå bra. Jag har en Grönsiska som nästan är orädd, skuttar omkring på marken och letar frön ungefär en meter från mig. Sitter gärna och äter med ryggen mot mig. När jag själv försökte komma närmare väntade den till jag var fem centimeter ifrån den med handen innan den flög iväg ett par meter. Blåmesar och titor håller sig på omkring två meters avstånd och Talgoxarna sitter helst och skriker tre meter upp i trädet där mataren hänger.

Det är ganska lätt att vänja talgoxar vid att hämta ostbitar direkt i handen. En tidigare granne gjorde ofta så. Men gör det inte, fåglarna blir vana vid matningen och flyger som irriterande flugor runt huvudet om de inte får sin ost.

Bra, det håller myggen borta.

Jag har heller inga större problem att komma nära, efter vinterns matning har de blivit vana vid mig men jag har inga ambitioner att de skall äta ut min hand. Nästa hand som sträcks ut kanske inte är lika välvillig.

Otroligt mycket mesar i år, gissar att det är närmare ett hundratal som väntar i buskarna när jag kommer med maten.

Jag brukar ta en stol och sätta mig när jag fotar och sparvhöken har rundat mig på två meters avstånd flera gånger, ingen fotomodell dock. Den är borta innan hjärnan registrerat vad jag såg

Sparvhöken har också dukat bord där vid fågelmataren.

Pga detta och andra orsaker har jag slutat mata fåglar sen några år. Utom möjligen om det blir plötsligt blir väldigt bistert, men sånt tycks vara långt borta nu.

Jag försöker alltid tänka på skyddet till småfåglarna, aldrig utanför köksfönstret för att jag skall kunna se dem utan maten finns bland träden och buskagen. De är väldigt observanta på rovfåglar, alltid någon som sitter och vaktar i en trädtopp och varnar och plötsligt utbryter en kakofoni av varningssignaler och det blir helt tomt vid maten - några minuter.
Men sparvhök lever av småfåglar, lyckas den inte fånga någon här så är det en annan fågel någonstans som får sätta livet till, så har naturen inrättat det hela.

Jag har också satt min matare i ett träd en bit bort, men mest för att de skall sluta flyga in i fönstren. Jag har inte mycket rovfågel här, den vanligaste är nog fiskgjusen men den tar ju inte småfåglar. Och ormvråken då, men den vill nog också helst ha större byten.

Att se fiskgjusen där man bor är väl en upplevelse?

Jag bor i skogen, några mil från Mälarens stränder där fiskgjusen håller till men har aldrig sett den här. Har en trädgårdsdamm med fisk och för några år sedan när jag arbetade i trädgården hörde jag ett våldsamt plask några meter från där jag stod. Såg fiskgjusen lyfta med en av mina fiskar i klorna. Säkert en tillfällighet att den råkade flyga över här. Jag spände linor med CD skivor hängande över vattnet men nästa dag var den tillbaka igen, lyckades ta sig igenom linorna. Enormt stora fåglar när man ser dem nära.
Fiskgjusen övervintrar i tropiska Afrika och hör och häpna, nästa vår var den tillbaka igen och snodde en fisk.
Hur kunde den, efter sin långa resa minnas denna lilla pöl där borta i skogen?

Det var en upplevelse, i början. Först hörde jag bara lätet och kunde inte räkna ut vad det var. Sedan såg jag boet i en tall, 2-300m från tomten. Vattnet ligger ytterligare några hundra meter bort så de flyger sällan in över mig men ljudet hörs. De bodde i samma tall i tre år tror jag, men förra sommaren var de borta. Men inte långt borta, jag hörde dom fortfarande och jag tyckte jag hörde dom nu i veckan också.

Att inte varje hårstrå syns här på forumet beror på upplösningen, inte på skärpan. Sådant får man räkna med på alla gratisforum, diskutrymme kostar det också.

Hörde sädesärlan sjunga och det är mitt vårtecken. Lyckades lokalisera fågeln också. Bilden (något beskuren) är tagen med 40x zoom på fri hand. Dagens kompaktkameror är verkligen bra.

Ja, du har säkert rätt

Fin bild men det är inte sädesärlan utan en talgoxe. Lite tidigt för sädesärlorna ännu, de är ju insektsätare och det är ff dåligt med mat.

Ja, just det, talgoxe, några bokstäver fel bara ...