Jag har haft min trädgård i tätbebyggt område sedan 1987 och skatorna bodde redan här när jag kom. Jag är från början stadsbarn och kände bara igen duvor och gråsparvar. Nu har jag sågat av en massa lågväxande grenar på mina jättegranar vilket var helt nödvändigt eftersom de växte över infarten. Skatorna som alltid haft bon högt uppe i träden har fött upp många ungar där genom åren. Jag tycker om dem och pratar gärna med dem och vill ha dem hos mig. De gör mycket nytta också och håller både ekorren och elaka katter borta. De varnar också högljutt om något ovanligt händer. Nu blev jag lite nervös innan de kom tillbaka efter vintern och tänkte att de kanske hade flyttat men de kom igen för ett par veckor sedan. Tror ni att de kommer att bo och bygga hos mig i fortsättningen och var är de på vintern? Jag har googlat men inte hittat några svar.

Har också skator som jag värnar om!
De kommer att stanna hos dig! De är trogna kamrater till oss!
Var dina skator är på vintern vet jag inte men mina håller sig i närområdet! Men jag bor på landet så det kanske är därför! Här finns gott om mat i alla hästhagarna som omgärdar mitt boende!

Det låter hoppingivande. Jag har en skog mitt emot min tomt på andra sidan gatan så jag antar att de bor där på vintern då.

På vintern bildar skator ofta "gäng" som drar omkring och letar föda tillsammans, sedan kommer de tillbaka till häckningsplatsen på våren

Aha tack !

Ser skator som nyttodjur då dom äter och rensar bra, bland all skit vi människor lämnar efter oss.
Det är väl vår kategori av asgamar, ihop med kråkorna.
Här finns dom året runt i träden där dom skränar och skriker (gott om katter som dom varnar för)

kul att nån bryr sig om dem med , själv älskar jag tranor men har lite över för skatan fast jag vet att det är en smart fågel:) Så klart de kommer till dej:)De vet ju att du tycker om dem.

Man måste visa sin kärlek.....

Ja kärleken är allt själva livet !!

Det pågår ännu inget bobyggande hos mig men jag fick lite mer info i DN idag,


Hur har du det med dina skator där du bor? Stadsskata eller lantisskata – båda lever oss nära. De är mycket observanta och uppför sig väl, även om deras kostvanor är ganska avskräckande med fågelungar, möss, iglar, ägg, bär och fisk. En skatans överlevarmeny helt enkelt.

Skatan är en kulturfågel som uppträder där vi människor finns. I Kina och Japan ses den som en bärare av glädjande tilldragelser, födelse eller besök. Annars är den känd i tonerna från Rossinis opera ”La gazza ladra” – ”Den tjuvaktiga skatan”.

Sveriges äldsta skata blev 15 år och tre månader. Den märktes som ungfågel i Västergötland i september och hittades död på samma lokal där den märktes. Den näst äldsta märktes som bounge i Skåne i juni och blev skjuten två kilometer från märkplatsen i februari vid en ålder av 13 år och 8 månader. Europarekordet i ålder har en skata märkt i Storbritannien. Den blev skjuten 21 år och 8 månader gammal.

Skatan är en kråkfågel men har inte alls samma behov av att leva turistliv under vintern, den rör sig knappt alls. Den lämnar födelse­lokalen och söker nytt någon kilometer bort mest för att inte bli inavlad. Kärleken är livslång men om någon partner dör tas en ny.

Skatans sång är inte mycket att hylla, låter mest som en motor utan olja men ibland kan man få höra när hannen sitter och muttrar i marssolen. Få har hört den, bara de där som gillar fåglar och har ett mystiskt förhållande till dem sägs det. (Jo, jag har hört den vid några tillfällen.) Skatan jagas flitigt i vår världsdel, så över en miljon fåglar får årligen lämna sina liv för jägare som älskar att skjuta på allt rörligt.

Boskålen i botten på rishögen i trädet har murats med lera där honan ska ruva. Hannen bistår med home-service under hela ruvningen och yngelvården delar paret på. Ordet skata kom att ersätta det äldre skjora eftersom skatan under vissa tider ansågs vara en själsrövare.

Peter Wiking, text och foto